Boknytt
Det allmänmänskliga och det kulturbundna
Åke Daun
Prisma
Vår medfödda likhet
De eviga frågorna om människans grundläggande väsen har alltid diskuterats av religiösa, filosofer, ideologer, politiker, samhällsvetare och allmänhet. Ond eller god. Påverkad av arv eller miljö. Individuell eller kollektiv. Jämlik eller ojämlik. Enligt gammalt konservativt tänkande är människan ond och ojämlik och styrs därför bäst av en stark upplyst elit. Socialismen ser henne tvärtom som jämlik, påverkbar och i grunden god. Båda dessa ideologier ser människan som ett kollektivt väsen.
Den moderna västerländska kulturen domineras dock allt mer av den (ny)liberala kapitalistiska visionen av den fria självförverkligande individen som skapar sig själv och sina samhällen. Som fritt väljer ur det mångkulturella marknadsutbudet av växlande livsstilar och flytande subkulturer. En postmodern hedonistisk dröm om Individens totala frihet och utlevelse. En skön ny värld där allt kan konstrueras och dekonstrueras, men inget i grunden förstås.
Postmodernister och nyliberaler ser sina tankar som historiens höjdpunkt, men är det så? Är individen så obunden av sina sammanhang. En samhällsvetare som börjat tvivla är författaren Åke Daun, professor i etnologi vid Stockholms universitet. Han sträcker ut en hand till naturvetenskapen och den förkättrade evolutionspsykologin (sociobiologin). Försöker se människan som en biologisk-psykologisk varelse med vissa av utvecklingen givna behov och beteenden.
Daun har tidigare tittat på lokal och regional identitet, på Svensk mentalitet och Den europeiska mentaliteten. I sin nya inspirerande och nytänkande bok Det allmänmänskliga och det kulturbundna fullföljer han sin resa ”uppåt” genom att försöka förstå vad som förenar hela mänskligheten. Han tar upp vårt evolutionära arv av biologisk-psykologisk likhet bortom all kulturell-social olikhet. Det är förstås politiskt inkorrekt, men varför? Daun visar ju hur lika vi människor är bakom ytligheter som hudfärg och sedvänjor!
Det är lite tjatigt med bokens alla återkommande psykologitermer på engelska. Och Daun är lite tunn när han tillämpar sina tankar på etnicitet och nationalism. Men det är den enda kritiken jag har. Detta är en viktig bok. Som Daun påpekar har vi nog nått vägs ände vad gäller den västerländska tankedualismen, vår uppdelning av människan i kropp (biologi) och själ (kultur). Vi är både och – samtidigt och integrerat.
För att skapa lyckligare individer och bättre samhällen utan krig och fattigdom är det nog nödvändigt att vi förstår människan och hennes grund-läggande psykologisk-biologiska behov. Som Daun påpekar är det dessa som ligger bakom alla de varierande kulturella former som människans samhällen tagit genom historien. Det ger viktiga insikter.
Vi är inga friflygande atomistiska individer. Vi har vårt biologiska arv och vårt behov av att tillhöra och anpassa oss till mänskliga kollektiv – från familjer och ungdomsgäng till samhällen och civilisationer. Vår kultur är en del av naturen – inte dess motsats. Vi är födda att söka helhet, mening och gemenskap. Daun har ett i grunden hoppfullt budskap.
Intressant?
I media: DT,
Läs även andra bloggares åsikter om Det allmänmänskliga och det kulturbundna, Åke Daun, Arv, Miljö, Frihet, Liberalism, Sociobiologi, Evolutionspsykologi, Gemenskap, Individualitet, Nyliberalism, Postmodernism, Identitetspolitik, Kultur, Böcker, Samhälle
Verkar vara en riktigt intressant bok. Jag har sjalv helst velat se mest det forenar oss som manniskor och jag tror att karnan i en forstaelse over kulturgranser ligger i att se det som forenar istallet for att koncentrera sig p`det som skiljer oss at. Ursakta bristen pa prickar och ringar over o och a, men jag ar fast i Spanien och det finns vissa kulturskillnader mellan mig och datorn!
Och glöm då inte min och Åke Dauns bok ”Snällare än du tror ‚Äì Människan social av naturen”. Samt Nils Uddenbergs ”Arvsdygden ‚Äì Biologisk utveckling och mänsklig gemenskap”. Båda recenserade på denna blogg.
Och jag instämmer. Det politiskt korrekta fokuserandet på identitetspolitik och mångkulturalism leder till att man överdriver skillnaderna människor emellan istället för att lägga huvudvikten vid det som gör oss alla lika som människor.