Spårbil – ett omöjligt alternativ

Fördelen med bilen som den ser ut idag är att man kan åka i stort sett vart man vill. Bara det finns nån form av väg eller hyfsat platt mark. Det ger en flexibilitet i tid och rum, underlättar personlig planering av transport och resa osv. Det ger en frihet och en flexibilitet som är mycket stor. I en storstad så ger en cykel, moped eller motorcykel i stort sett samma frihet med undantag av att man inte lika lätt kan handla större och/eller många varor med hjälp av ett annat fordon än en bil.

Den största fördelen med kollektivtrafiken är att den har stor kapacitet. Den kan transportera många människor snabbt och effektivt från en bestämd punkt till en annan bestämd punkt. Bussar är mer flexibelt än spårbunden trafik men saknar den kapacitet som ofta behövs. Spårbunden trafik är snabbare och mer effektiv om den är avskild från annan trafik.

Spårbilar har ingen av de fördelar som bil har och dessutom ingen av de fördelar som kollektivtrafik har. Dessutom finns det en nackdel till. Skulle fordonen var små så uppstår säkerhetsproblem. Man riskerar att hamna ensam med en grupp människor man inte känenr sig bekväm med . En ensam kvinna med en grupp män en sen lördagskväll kanske inte upplevs som så behagligt av den ensamma kvinnan. Ensam med en grupp skinnhuven kanske inte känns så säkert för en svart man. Osv.

Det förslag om spårbilar som ett antal rektorer från tre högskolor i Stockholm föreslår är kort sagt en orealistisk dröm med för låg kapacitet för ändamålet och dessutom utan flexibilitet. Spårbilar kan aldrig vara ett alternativ till bilism då friheten och flexibiliteten saknas och inte heller ett alternativ till traditionell spårbunden trafik på egen banvall (högbana, nedgrävt etc) då kapacitet saknas.

Helt riktigt är dessutom att cykel och cykelbanor är ett bättre alternativ i det fall som de tre rektorerna diskuterar:

Spårbilen framhålls som ett framtida alternativ till omfattande bilism. Ur den synvinkeln ter sig ”Via Academica” som ett olyckligt val av pionjärprojekt eftersom det förekommer väldigt lite biltrafik mellan lärosätena. En spårbilbana mellan KTH och universitetet har knappast någon potential att locka över bilister, och projektet kommer därmed inte kunna ge svar på den principiellt kanske mest centrala frågan som borde besvaras med ett pilotprojekt med spårbilar: Kan spårbilen få människor att avstå från personbilen?

”Via Academica” skulle antagligen i första hand ersätta gångtrafik inom de båda campusområdena. Många som idag går från tunnelbanan till sin arbetsplats skulle förmodligen välja det ”bekväma” alternativet och ta spårbilen, även om tidsvinsten är marginell. Att på det viset ersätta människors vardagsmotion med resor i spårbil vore inte bra ur hälsosynpunkt.

Vår uppfattning är att en ambitiös satsning på cykelbanor och cykeluthyrning, med ett par hundra hyrcyklar, skulle utgöra ett attraktivt och samhällsekonomiskt överlägset alternativ till ”Via Academica”. Avstånden är korta och på tio minuter kan man lätt cykla mellan KTH och universitetet utmed vackert belägna stråk i Nationalstadsparken, alternativt på delvis nya cykelbanor genom de mellanliggande områdena Albano och Kräftriket. En cykelsatsning till en bråkdel av kostnaden för en spårbilbana skulle ge hög trafikkapacitet, god miljö och dessutom positiva hälsoeffekter. Fler studenter skulle grundlägga en vana att cykla som de sedan kan behålla längre fram i livet.

Genom att spårbil aldrig kan erbjuda den flexibilitet och frihet som en bil ger kan ett spårbilssystem aldrig ersätta bilism. Vill vi får minskad bilism så krävs förmodligen mer radikala lösningar. Minskat resande. Boende närmare arbetet. Borttagna skattesubventioner till resande. Inga nya bilvägar. Rejäl utbyggnad av den traditionella spårbundna kollektivtrafiken. Mer tättbebyggda städer.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Spårbilar är en mycket bra idé, som just nu är i behov av testprojekt.

    Några problem med bilar är att de tar mycket plats, skadar miljön och tar upp mycket tid för föraren. Å andra sidan erbjuder de dörr-till-dörr-transport och avskildhet.

    Några problem med kollektivtrafik är att resan tar lång tid, innebär byten, saknar avskildhet och erbjuder inte dörr-till-dörr-transport.

    Spårbilar erbjuder förbättringar eller lösningar på alla dessa problem (tanken med spårbilar är att man ska kunna åka ensam om man vill), men tekniken är fortfarande omogen. Dessutom krävs det ett större spårbilsnät för att fördelarna ska uppenbaras.

    Kanske kan man starta med något slags hybridprojekt? Jag kan tänka sig datorstyrda fordon som går på både befintlig järnvägsräls och i speciella spårbilsräls. Stora delar av sveriges järnvägsnät är idag underutnyttjat, och med de signalsystem som finns har man benkoll på var tågen finns. Kanske skulle man kunna börja köra små, automatiska godsvagnar på nätet. Då skulle det inte göra så mycket om det blir några krockar medans man får ordning på systemet, och sedan kan man lägga till passagerartrafik senare.

    • Anders_S

      pelpet. Vi är överens om nackdelarna för bilismen men inte för kollektivtrafiken. En resa med kollektivtrafik i en tätbebbygg stad med bra utbyggd kollektivtrafik går inte långsamt och tar inte lång tid. Den går fort (fortare än en resa med bil). Manhattan är ett exempel på detta. Men dörr till dörr-möjlighet saknas och det saknas också med spårbil. Spårbil är orealistsitk och har inga egentliga fördelar som jag ser det.

      Det underutnyttjade järnvägsnätet finns där ingen jävel bor. Vem behöver spårbil där? I Skåne, runt Mälaren och Stockholm och i Göteborgsområdet har järnvägen kapacitetsbrist.

  • pelpet, visst vore det intressant med ett hybridprojekt mittemellan bil och kollektivtrafik. Jag tror cykel och tåg kan vara den hyrbiden. I Köpenhamn finns t ex de största anhopningarna av cyklar vid pendeltågstationer. I Nederländerna väljer 40% av tågpassagerarna att cykla till tåget. Så kan vi göra i Sverige också. 40% av Sveriges befolkning bor inom 2 kilometer från en järnvägstation.

    Cykling erbjuder snabba resor utan byte. För resor under 5 km är cykeln ofta det snabbaste alternativet, det tar 15-20 minuter dörr till dörr.

    http://www.trafikverket.se/cykel

    Nederländerna: 40% cyklar till tåget – Ecoprofile

    Med packväskor eller en vagn får man med sig både mathandling och barn på cykeln.

  • Kollektivtrafik behöver givetvis inte vara långsam om man har turen att bo längs rätt linjer, men lägger man på en del byten och annat så tar det en hel del tid.

    Säg att du bor i Ställberg (Kopparberg) och jobbar i Nacka. Med dagens kollektivtrafik är det en omöjlig ekvation. Säg 10 min till järnvägen (om det hade gått tåg). 3:20 med tåg till Stockholm och sedan en halvtimme till jobbet i Nacka. 4 timmars restid enkel väg för en sträcka på 25 mil. Med bil så får man idag räkna med minst samma restid om man åker i rusningstrafik.

    Hade det funnits ett modern spårtaxisystem med en station i Ställberg och en station nära jobbet i Nacka, och spårtaxin kan köra 200 km/h på transportsträckor och 50 km/h i stadsmiljö, så klarar man resan på ca 2 timmar. Dessutom så slipper man byten och kan sitta själv, vilket ger bättre möjligheter att sova eller jobba.

    Jag har absolut inget emot cykel, bil eller tåg men spårtaxi har potentialen att göra större områden tillgängliga för arbetspendlig och minska beroendet av bilen.

    Det är däremot inte en ersättare för tunnelbana på tätbefolkade platser som Manhattan, och bara en delvis en ersättare för pendeltåg mellan befolkningscentran.

    • Anders_S

      Pelepet. Man ska inte bo i Ställberg och jobba i Nacka. En sån resa behövs inte och ska inte göras. Spårtaxi från Ställberg? Det är inte en ekonomiskt försvarbart på nåt sätt. Ärligt sagt. Ditt exempel är oseriöst precis som alla förslag om spårbilar/spårtaxi.

  • PF

    Trams och återigen trams.
    Varför vägrar folk att diskutera det riktiga problemet. Som är mängden transporter. Hur de görs är ju bara en konsekvens av att de behöver göras.
    Ta bort behovet istället för att leka med diverse utopier. Och i grunden så är det statsplaneringen(framför allt bostadspolitiken) och landsbygdspolitiken som ligger bakom behovet av persontransporter och ”just-in-time” som ligger bakom behovet av andar transporter.

    • Anders_S

      PF: Helt riktigt . Mängden transporter måste minska. Man måste bo i närheten av där man arbetar och produktion ska i huvudsak ske så nära avsättningsmarknaden som möjligt.

  • Helt riktigt, jag kan bara instämma. Poängen med städer är att man ska ha nära. Städer är en lysande logistisk uppfinning som fuskades bort under 1900-talet då man trodde att billig olja skulle onödiggöra närheten.

    Det lyckades till en tid (men orsakade ändå jättekostnader för överdriven infrastruktur), men nu spår Pentagon att den stora oljekrisen är här redan 2015: http://www.fas.org/man/eprint/joe2010.pdf s 31.

    I framtiden gör vi klokast i att bygga våra städer för att använda fötterna. Med spårväg/t-bana som komplement i de största.

  • PF

    Då kanske vi är överens om att miljörörelsen skjuter sig själva i foten om de fortsätter att fokusera på privatbilismen?
    Miljörörelsen måste återfå sin kritik av strukturer och sluta med individfokuseringen. Kort sagt den måste bi mer vänster.

    • Anders_S

      PF: Att miljörörelsen bör bli mer vänster är jag överens om.

  • Var inte så asketiska. Transporter gör samtidigt våra liv rikare. Dagens pendling ger oss t.ex. chans att bo där vi trivs och ta del av en bredare arbetsmarknad. Vem är du att bestämma att det är onödigt att bo i Ställberg och jobba i Nacka? Det kanske finns folk som har sitt ursprung där och vill bo på samma plats som tidigare generationer, eller helt enkelt bara älskar platsen. Varför ska det innebära att man måste ge upp den karriär man drömmer om, om det finns lösningar? Mitt exempel är inte oseriört, utan visionärt.

    Det är inte mängden transporter som är problemet, utan de negativa bieffekter som den har i form av tidsåtgång, förbrukning av ändliga resurser, miljöförstöring och olyckor. Det är de negativa effekterna vi ska bekämpa – inte transporterna i sig.

    Jag tycker att miljörörelsen ska sluta kräva att folk ska klä sig i säck och aska, och istället försöka se till att det kostar att förstöra miljön och orsaka trängsel. Idag är det i många fall gratis att skita ner miljön och orsaka störningar. Jag tycker att trängselskatterna är ett steg i rätt riktning. Fler steg skulle kunna vara buller- och luftföroreningsavgifter för fordon i statsmiljö, samma beskattning av flyg som annan trafik, trängselavgifter på fler vägar med trängsel, bulleravgifter för tåg osv.

  • Ja, Pelpet, det har alltid varit ett problem att miljörörelsen vill att alla ska klä sig i säck och aska. Se bara på Birger Schlaug – han klär inte alls i svart plast och askan hjälper inte till alls. Det är hemskt att hela miljörörelsen enbart bryr sig om klädsel och att ingen *någonsin* tyckt att det ska kosta något att förstöra miljön.

    Givetvis hade miljörörelsen ingenting alls att göra med att trängselskatterna. De var fullt upptagna med att klä sig i säck och aska. Fy på dem!

  • Jag kan bara instämma med PF – miljörörelsen måste ägna sig åt strukturer.

    Nu är detta precis vad miljörörelsen gör. Den organiserade, alltså. Vi gör inte annat än argumenterar för täta städer och kollektivtrafik, mot utglesning och motorvägar. Sen behärskar vi tyvärr inte debatten. Mediavärlden dränker oss i indivdualistiska lösningar utan att vi lyckas göra så mycket åt det. Någon som har några tips?

    Och, pelpet, om vi får till logistiskt smarta städer där avstånden är korta så ska det givetvis stå folk fritt att ändå resa om de vill det. Ingen har sagt något annat. Men vi kan inte ha ett samhälle som bygger på pendling.

  • Hampus & pelpet, det är faktiskt inte särskilt populärt att ha långt till jobbet. Två tredjedelar av befolkningen i Sverige bor inom tio kilometer från jobbet och varannan bor inom fem kilometer. Källa Infrastrukturpropositionen 2008, sidan 150.

    Det finns en mängd andra indikationer på att de flesta resor är korta. Jag ha skrivit mer om det här:
    De flesta rör sig inom tio kilometer – Ecoprofile

  • Pingback: Bygg ut tunnelbanan - nej till spårtaxi | Svensson()