Jamaica och kokainet

Ursprunget för Jamaicas gäng och kokainkungar finns att söka redan på 1960-talet. Då tävlade de två stora jamaicanska partierna om makten på ön efter att Jamaica blivit självständigt 1962. Det ena partiet är People’s National Party (PNP) och det andra är det mer högervridna Jamaica Labour Party (JLP). Partierna byggde upp gäng och beväpnade dem. PNP byggde upp Fighting 69, Spanglers och Vikings medan JLP byggde upp Phoenix-gänget. JLP leddes av Edward Seaga som lät bygga hus och bostäder enbart åt sin anhängare i West Kingston. PNP:s Dudley ”Burning Spear” Thompson lät gör samma åt sin anhängare i samma område.

Gängen spred sig snart också utanför West Kingston och kom att användas som valarbetare för att mobilisera fram väljare till rätt parti på valdagen. Gängledarna blev mellanhänder i denna verksamhet och kom att kallas för ”bossar”. Samtidigt lade man också under sig mairjuanahandeln (ganjahandlen) på ön och byggde upp en smugglingsverksamhet till Europa och USA med hjälp av de nätverk som fanns mellan befolkningen på ön och dess utvandrare till USA och Storbritannien. Detta trots att det under 1960-talet var mycket hårda straff för marijuanainnehav och -bruk på Jamaica.

Politiskt beskydd och klientverksamhet blev legio. Gängen gynnades av det egan partiet och fick svälta om det andra partiet fick makten. Valrörelserna var våldsamma. 1972 tog PNP makten i ett val präglat av våld och motsättningar. Partiets ledare Michael Manley hade 1970 återvänt från Etiopien och hade hälsningar från Haile Selassie med sig. Han fick stöd från rastafarianerna och hans parti förklarade sig vara socialistiskt och vann valet på att spinna på de fattigas drömmar. Många rika jamaicaner lämnade ön från det år PNP sa att man ville införa socialism på ön. De utländska investeringarna uteblev. På 1970-talet så blev straffen för marijuanainnehav i praktiken borttagna.

1978 så uppträdde Edward Seaga och Michael Manley tillsammans på en fredskonsert ordnad av Peter Tosh och Michael Manley. Men Seaga förberedde i hemlighet krig. JLP-gängen fick moderna vapen, förmodligen från USA och CIA. JLP-gängen började använda och langa kokain för att få mer pengar. Valrörelsen 1980 blev mycket våldsam och över 800 människor fick sätta livet till som en följd av JLP-gängensvåld. Seaga vann valet. Under 1980-talet kom Seaga att i samarbete med USA och DEA att bekämpa marijuanaodlingen. Ett speciellt utrotningsprogram mot ganjaodlingen genomfördes och de tidigare ganjaodlarna och marijuanasmugglarna stod utan försörjning. Istället började man då smuggla kokain. För att underlätta den ekonomiska återhämtningen på ön avreglerades bankerna. Detta kom att användas för tvätt av narkotikainkomster. Nyliberala åtgärder från Seaga-regeringen som avskaffande av olika sociala projekt, bensinprishöjning, borttagande av livsmedelssubventioner och annat ökade fattigdomen.

Gängen slog sig därför på kokainlangning i samarbete med de colombianska kartellerna och de smuggelvägar man byggt upp för marijuana kunde nu användas för kokain. Seaga införde ett stimulansprogram, AGRO21, för jordbruket som gick ut på att odla vintergrönsaker för den US-amerikanska marknaden. Programmet leddes av El Tisono, som också arbetade med att tvätta pengar åt Cali-kartellen. Projektets paradfarm hette Spring Plains och säkerhetschef där var Lester ”Jim Brown” Coke. Han var också ledare för JLP-gänget Shower Posse och blev den förste som organiserade smuggling av kokain från Jamaica till Miami och London.

På grund av fattigdom utvandradde 10 % av Jamaicas befolkning mellan 1980 och 1990. MÅnga av des avr gängmedlemmar och Shower Posse etablerade sig 1984 i Miami och hade sin bas i Tivoli Gardens i Kingston på Jamaica. Från början samarbetade gänget med Medellinkartellen, men från 1993 istället för Calikartellen. Inkomsterna från kokainsmuggligen användes bland annat för att köpa nya vapen. Lester Coke dödades i fängesle (formellt av en eldsvåda) när han hotade avslöja att Seaga var direkt inblandade i verksamheten och att Vivian Blake, nära lierad med Seaga, var en av bossarna.

Ett annat gäng som snart etablerade sig i New York var Gullymen, lett av Eric ”Kinesen” Vassell. Man derv bland annat ett nät av crackbutiker i Crown Heights i Brooklyn som beräkasn ha omsatt 60 000 dollar om dagen när affärerna gick som bäst på 1990-talet. Gullymen var liksom andra jamaicanska gäng fruktade i New York. Det fanns anledning till det. Mellan 1980 och 1995 mördades 4 500 personer i USA av jamaicanska gäng. De var tidsperiodens våldsammaste gangstergäng i USA.

USA och storbritanninen har gjort stora insater för att försöka krossa Jamaicas gäng. 2004 inleddes Operation Kingfish. Denna ktion ledde till att två av 14 gäng upplöste, 5 kokainflygfält förstördes och till att flera gangsterledare dömts. 2004 dömdes Donald ”Zekes” Phipps, boss för gänget Mathews Lane, till livstids fängelse för mord. Därefter har en rad ”affärsmän” som Norris ”Deedo” Nembhard, Leebert Ramcharan, Donovan ”Plucky” Williams och Robroy ”Spy” Williams  utlämnats till USA och dömts för kokainsmuggling. Genom dessa åtgärder har smugglingen via Karibien till USA minskat och det mesta kokainet transporteras numera via Mexico istället. Efter  att Operation Kingfish avslutats så har inga fler gangstrar på Jamaica gripits och gangsterväldet har åter brett ut sig. För smuggling till Europa har Jamaica fortsatt en mycket stor betydelse.

Knarkpengarna har skapat stor rikedomar hos bossarna på Jamaica. Rikedomar som har investerats i legala verksamheter som fastigheter och byggnadsverksamhet. Det har också inneburit en omfattande korruption dör poliser i praktiken varit delar av gängen på många håll på Jamaica. Så det är inte underligt att ingen grips.

Den officiella arbetslösheten på Jamaica är 12 procent, mend den verkliga är närmare 35 %. 85 % av den utbildade jamaicanska arbetskraften utvandrar till USA eller Storbritannien och 20% av alla jamaicaner bor numera i USA. 2003 beräknades att kokainet inbringade 3 miljarder dollar till Jamaica, vilket är tre gånger som den viktigaste legala näringsverksamheten, turismen, inbringade. Landets tredje inkomstkälla är bauxit, råvaran till aluminium. mend et mesta av förtjänsten från det hamnar i fickorna på storbolagen och storbolagens ägare i USA och Europa och når aldrig Jamaica.

Genom avregleringen av bankväsendet är det också så att gangsterintressen dominerar växlingskontorsverksamheten som alltså fungerar som en jättelik tvättinrättning för svarta pengar från hela världen. Några av de gangsters (affärsmän) som är inblandade  i denna verksamhet och i fastighetsbranschen är Adrian ”Ruddy” Armstrong och Knighty Knowles. Den senare kommer dock ursprungligen från Bahamas men har sina huvudsakliga ekonomiska intressen på Jamaica där han mutat och köpt poliser, politiker och andra makthavare.

Attackerna på bossarna för de stora gängen har lett till att gängen splittrats och precis som när kartellerna i Colombia krossades har en mängd mindre gäng och nätverk istället poppat upp. Dett har gjort att våldet på Jamaica ökat. 1962 förekom 6 mord per 100 000 invånare (mordfrekvensen) om året på Jamaica (i Sverige är motsvarande siffra 1), 1988 var mordfrekvensen dubbelt så hög som i de våldsammaste US-amerikanska städerna och 2005 hade Jamaica världens högsta mordfrekvens. Genom att USA och Storbritannien utvsiar brottslingar til Jamaica får landet också ett inflöde av vålsdsamma gangsters från andra länder. Något som definitivt inte verkar stabiliserande på läget. Polisen i landet är genomkorrumperad och är den poliskår som dödar flest personer per capita i hela världen. Polisen grundades också ursprungligen i uttalat syfte att slå ner uppror och bär med sig detta våldsamma arv.

Men det är inte överallt som polisen ens har nåt inflytande. I Tivoli Gardens i Kingston styr Shower Posse och dess ledare Christopher ”Dudus” Coke, son till Lester ”Jim Brown” Coke oinskränkt. När polisen försökte inta området år 2001 dödades 26 personer i eldstrider utan att gänget förlorade kontrollen. Shower Posse har sitt eget sjukvårdssystem och rättsväsen i området. Nu i dagarna har polisen återigen gjort ett försök, target=”_blank”>efter krav från USA, att inta området. Något som uppenbarligen resulterat i våldsamma strider igen med många döda som en konsekvens.

Uppenbart är att man inte med polisiära och/eller militära medel kan krossa kokainkulturen på Jamaica. Därför att så länge som stora delar av befolkningen på grund av den nyliberala politik som bedrivs av regeringen i landet är arbetslösa och utfattiga är kokainet deras bästa möjlighet att skaffa sig en försörjning. Så länge som inte staten kan ge folk en rimlig möjlighet att leva och så länge det inte finns några jobb att tala så kommer kokainet att fortsätta spela en roll på Jamaica. Oavsett hur mycket polis och militär om sätts in. Och så länge Shower Posse kan leverera bättre sjukvård och rättvisa än den jamaicanska staten så kommer invånarna i Tivoli Gardens att ge stöd till Christopher ”Dudus” Coke.

Läs mer: DN, EX1, 2, 3, Toronto Star, TV Review, Globe & Mail Toronto, Gawker, Jamaica Gleaner1, 2, Guardian, Jamaica Salt, Bajan, AOL News,

Andra källor:
Tom Feiling, Kokain, drogen som erövrade världen, 2009
Misha Glenny, McMafia, 2009

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
, , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

3 svar på “Jamaica och kokainet”

  1. Lol .. än verkar mänskligheten inte nobel nog att fatta att om lunch till barn kostar hundratusentals förstörda liv varje år så är barnens överlevnad inte värd det, då den värld som skapas för dessa barn snabbt kommer ta kål på dem ändå…

    Folket får hitta andra sätt att mata sina barn på. Det samma gäller dock västvärlden också. Om vårt livsstil kräver att människor dör i andra länder så är vår livsstil inte värd att försvara.

Kommentarer är stängda.