Vettiga åtgärder mot ungdomsoroligheter i Göteborg

I Tynnered där man haft en del bränder och ungdomsoroligheter den senaste veckan har man tagit itu med problemen utan att inkalla polisförstärkningar från annat håll. Utan att inkalla tungt beväpnad polis med kravallutrustning har man vidtagit vettiga åtgäder för att komma till rätt med problemen. Problem som har med segregation, upplevt utanförskap, upplevd chanslöshet, brist på framtidstro och liknande att göra. Men också med ungdomen i sig och den sysslolöshet och svagare sociala kontroll som inträder mellan skolans slut och föräldrarnas semester. Istället ägnar man sig åt dialog och samtal för att få bukt med problemen.

I Lundby SDN på Hisingen som hade omfattande problem i slutet av förra sommaren har man förkortat lovet för att försöka minska problemen. Förmodligen en fungerande åtgärd och i centrala Göteborg erbjuder man en stor del av 15-åringarna olika sommarjobb. Garanterat en ännu bättre åtgärd. Det är social insatser av det slag som används i Göteborg som kan göra skillnad. Inte tungt beväpnad polis, repression och hårda tag.

Men sånt här hjälper bara på kort sikt. På längre sikt måste framtidstron hos ungdomar i fattiga miljöer, hos arbetarklassens ungdomar återskapas. Det kan man bara göra genom att det skapas fler jobb och genom att det går att försörja sig även om man är arbetslös och eller sjuk. Genom att de ökande klyftorna minskas . Det senare kan man gör genom att stoppa privatiseringar som skapar ökade klyftor och segregation, genom att öka progressiviteten i skatteskalor, genom att ta bort avdrag och bidrag som gynnar rika, genom att återinföra skatter och avgifter som gynnar fattiga osv.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

  • http://www.folkrorelser.nu Jan Wiklund

    Fast det som verkligen skulle skapa framtidstro är väl om det växte fram en genuin underklassrörelse, så man slapp lita till goda byråkraters eventuella välvilja?

    I lärartidningen Krut på 90-talet var det en ungefär artonårig kille från – tror jag – Hammarkullen som med beklagande uttryckte att ”det finns ingen Mandela här”. Han efterlyste alltså en medborgarrättsrörelse. Och med ökande ungdomsarbetslöshet och ökande polarisering mellan ”haves” och ”have-nots” har väl behovet snarast ökat sen då?

  • Pingback: Luntningstraditionen fortsätter i Göteborg | Svensson()