1866 grundades bolaget G & L Beijer av bröderna Gottfrid och Lorens Beijer. 1908 ombildas detta bolag till aktiebolag. 1894 startade man en filial Stockholm och strax därefter köpte man bolaget Kol och Koks AB. 1905 avskiljdes bolaget i Stockholm från moderbolaget i Malmö. Dessa bolag är ursprunget till det som så småningom blev Beijerinvest.
1956 började Anders Wall på G & L Beijer Import & Export (stockholmsbolaget) och 1964 blev han VD i Beijer/Kol & Koks AB, värvad av Kjell Beijer för detta uppdrag. Samma år hade Kjell Beijer övertagit majoriteten av aktierna i företaget. Anders Wall börjad med att omstrukturera hårt, lägga ner företag, sälja verksamheter osv. Bolaget sålde snart av den gamla kolhandeln och utvecklades istället snabbt till Sveriges ledande företag inom byggmaterialhandel med färgtillverkning, distribution av kemikalier, mm. Vidare lades de av bolaget ägda Starfors tegelbruk, Högoms tegelbruk och Eda pappersbruk ner. Även aktieportföljen såldes i viss utsträckning ut.
Utöver detta hade också företaget intressen i regulatorbolaget Billman, troligen sen 1945. Billman började så tidigt som 1957 bilda bolag i Schweiz, holdingbolag, patentbolag, finansbolag och liknande. Eventuellt i syfte att överföra och placera företagets vinster där i syfte att komma undan skatt. Moderbolaget tycka alltså i praktiken ha hamnat i alplandet även om huvudkontoret låg i Flemingsberg utanför Stockholm från 1963. 1970 förvärvade det schweiziska företaget Landis & Gyr via det svenska dotterbolaget Euroclimate AB aktiemajoriteten i Billman. Denna affär gjordes i samarbete med den dåvarande industriministern Krister Wickman, Anders Wall och Carl T. Säve, en av huvudägarna i Bergman & Beving. Beijerinvest erhöll aktier i Euroclimate motsvarande 24,4%. Landis & Gyr kontrollerade 47,8% och Bergman & Beving 12,8%. I det sistnämnda bolaget hade Landis & Gyr köpt aktier motsvarande 49% av kapitalet och 8,9% av rösterna. Det hela verkar faktiskt ha fungerat som ett sätt att frigöra kapital ur de svenska bolagen utan att betala skatt. Omkring 1974 sålde Beijerinvest sina aktier i Euroclimate till Landis & Gyr. Euroclimate och Billman blev nu dotterbolag i den schweiziska koncernen och några år senare fusionerade de två bolagen och bytte namn till Landis & Gyr AB
1967 såldes oljedistributionsdelen i Kol & Koks till Mobil Oil AB och företaget bytte namn till AB Beijerinvest och i början av 1970-talet börsnoterades bolaget. 1969 startades dotterbolaget Beijer Byggmaterial AB. 1972 kontrollerade Kjell Beijer 48,7% av rösterna i bolaget och Anders Wall 16,7%. Företaget var alltså helt i deras händer. Åren 1971 -1973 såldes Beijer Bygg successivt av till KF och Statsföretag (LKAB). Istället investerade man flitigt i andra företag. Bland annat inköptes trading- och oljehandelsföretaget Scandinavian Trading Co (STC). Detta bolag var under många år Beijerinvests egen pengamaskin.
1972 köptes Utvecklings AB Tulwe och 1973 Sponsor AB. Färgfirman Beckers köptes 1972-73 från Matts Carlgren (familjen Kempe), AB Järnförädling köptes upp, Kockums Jernverks köptes från familjen Kockum liksom aktiemajoriteten i Wilh. Sonesson och 1975 köptes storbolaget Pribo (tidigare AB Pripps Bryggerier). Detta bolag kontrollerades tidigare av Industrivärden/Handelsbanken tillsammans med Custos/Skandinaviska Banken. I Pribo fanns förutom bryggeri- och läskedrycksverksamheterna också läkemedelsindustrier, livsmedelsföretag, fritidsföretag som Albin Marin och en stor aktieportfölj. 1975 såldes 60% av bryggeriverksamheten till staten.
Albin Marin fusionerades 1976 med Marieholms Bruk och Shipman, två andra fritidsbåtsföretag. Efter fusionen ägde Beijerinvest 40% av företaget. Tillverkningen i Marieholm las dock snart ner och 1977 fanns det 480 anställda i företaget. Beijerinvest sålde dock sin post i Albin Marin redan år 1980. Den andre storägaren, Transatlantic drog sig också ur samma år. Samma år som Albin Marin gick i konkurs. 1982 rekonstruerades företaget:
På våren 1982 bildades Nya Albin Marin. De tre ägarna, Bengt Möller, Jan-Erik Fredung och Åke Eriksson byggde upp det nya företaget kring fabriken i Visby och Albin-programmets segelbåtar. 1982 byggdes ca 300 båtar.
1977 hade Beijerinvest inklusive dotterbolag 9 200 anställda. 1976 förvärvade Beijerinvest en aktiepost i Persöner AB och 1979 en större aktiepost i samma bolag såväl som en post i Bonnier & Bonnier Finans. Aktieägandet i Pripps Bryggerier minskade efter hand och var 1979 nere i 15%.
Dotterbolaget AB Järnförädling i Hälleforsnäs, ett gjuteri med byggindustrin och blindustrin som kunder. Krisen på 1970-talet gjorde att bolaget gick mycket dåligt och Beijerinvest ville lägga ner och det gjorde man också, trots stora protester. Dotterbolaget Wilh. Sonesson (59% av aktierna 1977) var i sig själv ett slags investmentbolag, ett utvecklingsbolag eller konglomerat med dotterbolag som Crawford Door, Jungers Verkstad, Arboga Mekaniska och Maskin AB Rapid. Ett bolag som jag kommer att behandla i en separat artikel.
Andra dotterbolag i Beijerinvest år 1977 var ABBA AB, Primefood, Skåne-Erik, Ramlösa, Porla med flera. Beijerinvest var också dominerande aktieägare i bolag som Boliden AB, AB Wirsbo Bruk och med minoritetsintressen i Sundsvallsbanken, Husqvarna, Rang-Invest, Alfort & Cronholm, Borås-Invest och Götabanken utöver redan nämnda företag. Anders Wall kontrollerade samma år 12,1% av rösterna i Beijerinvest och Beijerstiftelsen 1,7%. 1980 köpte Beijerinvest ett av Sveriges ledande livsmedelsföretag, AB Felix. Innan dess hade det ägts av brittiska Cavenham. Samma år kontrollerade Anders Wall inklusive stiftelser etc, 14,6% av rösterna i Beijerinvest och Handelsbankgruppen 13,8%.
1981 var det dags för nästa storaffär. Fusionen mellan Beijerinvest och AB Volvo. Anders Wall blev styrelseordförande i det nya bolaget som blev ett jättekonglomerat med bilindustri, oljehandel, läkemedelsindustri, livsmedelsindustri och lite av varje. Samarbetet mellan de två fusionerade bolagen och mellan Anders Wall och Pehr G. Gyllenhammar fungerade inte så bra så 1982 skiljdes bolagen åt igen.
Redan 1981 Bildades Investment AB Argentus. I detta bolag ingick ägandet i en del mindre bolag som AB Iro och Sponsor AB med dotterbolagen Gust. Carlsson AB, Habia Cable och Haki-produkter. Flera av dessa bolag återfinns idag inom Beijer-Alma. I Argentus hade Volvo 6,8% av rösterna år 1982, Anders Wall kontrollerade 2,5, Industrivärden 2,6%, familjen Hain via G & L Beijer 3,4%. Ett hodlingbolag i Luxemburg hade 6,7% av rösterna. För övrigt kontrollerade Argentus aktier motsvarande 6,9% av rösterna i Företagsfinans (ABV kontrollerade 25,6%) och 24,2% i Rang Invest.
1983 sålde Volvo ut den aktieportfölj man fått med Beijerinvest och ett nytt investmentbolag bildades för detta ändamål, Investment AB Beijer. I detta bolag kom också AB Fannyudde, Kebo (inklusive Malmsten & Bergvall) och Mansson att ingå. De viktigaste aktieposterna var Sundsvallsbanken (11,1% av rösterna), Götabanken (9,2%), Industrivärden (cirka 7%), Stockholms Badhus (45,5%) och B & B Invest (inklusive Hägglöfs). Av de företag som kom i Volvo genom fusionen med Beijerinvest blev oljehandeln (exempelvis STC), ägandet i Sonesson och livsmedelsindustrierna kvar i Volvo.
Volvo sålde snart av sin aktier i Beijer och Argentus. 1985 kontrollerade Anders Wall 39,6% av rösterna i Investment AB Argentus och 37,4% av Investment AB Beijer. Habia Cable såldes samma år till Alma Handel & Industri. 1986 köptes företaget Calmar Industries, börsnoterat i USA, upp av Beijer och samma år beslutades om att fusionera de två bolagen Argentus och Beijer. Detta skedde 1987. I det nya Beijer innehade Anders Wall 33,9% av rösterna. Verksamheten i Beijer delades sen i två bolag som bägge börsnoterades, Beijer Industries och Beijer Capital. I samband med den svenska bankkrisen drabbades också Anders Wall och hans bolag hårt. Detta på grund av han engagemang i Finans AB Nyckeln, också bildat 1987 med Beijer Capital som viktig investerare:
Nyckeln gick i konkurs och Beijer Capital fick avvecklas. Denna avveckling kunde genomföras under ordnade former och skalet såldes 1994 till OM-gruppen. Redan tidigare hade Anders Wall av olika skäl tvingats köpa ut Beijer Industries från börsen med hjälp av det för ändamålet bildade företaget Kongsbo Industrier AB. Problemen i Beijer Capital påverkade Kongsbo som också hamnade i problem och verksamheten kom att avvecklas efter en konkurs 1993. Anders Wall var slut som en stor spelare i finansvärlden. Resterna av Nyckeln kom att bilda grunden till det som idag är det Kamprad-kontrollerade fastighetsbolaget Catella.
Anders Wall har senare gjort comeback på börsen och har bl.a. personligen och genom sitt nya och privata bolag med det traditionsrika namnet Beijerinvest köpt på sig kontrollen i bolaget Alma. Alma bytte 1995 namn till Beijer Alma Industri & Handel. Idag kontrollerar Anders Wall, inklusive stiftelser som Kjell & Märta Beijers stiftelse och Anders Walls stiftelse, och bolag 53,5 % av rösterna i Beijer-Alma.
Andra källor:
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges börsföretag 1986
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges börsföretag 1987
SIND, Ägandet i det privata näringslivet, 1980:5
Sverker Lindström & Sten Nordin, Vem äger storföretagen?, 1977
Ingemund Hägg (red), Att äga stora företag, 1987
Veckans Affärer, 1978
Veckans Affärer, 1982
Ny Dag, 1980
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om G & L Beijer, Kol & Koks, Kjell Beijer, Beijerinvest, Anders Wall, Investment AB Beijer, Investment AB Argentus, AB Järnförädling, Albin Marin AB, Kongsbo Industrier, Beijer Capital, Beijer Industries, Finans AB Nyckeln, Sponsor AB, Utvecklings AB Tulwe, Habia Cable, Beijer-Alma, STC, AB Volvo, Pehr G. Gyllenhammar, Billman Regulator, Landis & Gyr, Euroclimate, Beckers, AB Felix, Rang-Invest, Maskin AB Rapid, Wilh. Sonesson, Pribo, AB Pripps Bryggerier, Persöner AB, Kockums Jernverk AB, Scandinavian Trading Co, STC, Beijer Alma, Ekonomi, Investmentbolag, Historia
Technorati: G & L Beijer, Kol & Koks, Kjell Beijer, Beijerinvest, Anders Wall, Investment AB Beijer, Investment AB Argentus, AB Järnförädling, Albin Marin AB, Kongsbo Industrier, Beijer Capital, Beijer Industries, Finans AB Nyckeln, Sponsor AB, Utvecklings AB Tulwe, Habia Cable, Beijer-Alma, STC, AB Volvo, Pehr G. Gyllenhammar, Billman Regulator, Landis & Gyr, Euroclimate, Beckers, AB Felix, Rang-Invest, Maskin AB Rapid, Wilh. Sonesson, Pribo, AB Pripps Bryggerier, Persöner AB, Kockums Jernverk AB, Scandinavian Trading Co, STC, Beijer Alma, Ekonomi, Historia
Powered by ScribeFire.
6 svar på “Kol & Koks – Beijerinvest – Investment AB Beijer”
Kommentarer är stängda.