Överklassen bor i Stockholm

Att Stockholm genomsnittligt är rikare och att klyftan ökat till de andra storstäderna är något som är ganska självklart eftersom vi länge haft regeringar med en politik som gynnar eliten i samhället, en politik som gynnar de rika, överklassen. Större delen av Sveriges elit och överklass bor i Stockholmsområdet. En konsekvens av att de rika får mer pengar och resurser är ökande klyftor i samhället. Ökande klasskillnader. Det innebär också att Stockholm drar ifrån industri- och arbetarstäder som Göteborg och fattiga pendlarstäder som Malmö.

Alll uppgifter som SVD presenterar visar på samma sak. Den politik som länge förts och som gynnar rika och ökar klyftorna i samhället innebär att de rika blir friskare, deras barn klarar sig förhållandevis allt bättre i skolan osv. Kort sagt, den borgerliga klasspolitik som förts sen början av 1900-talet har gynnat de rika, de rikas regioner, rika regioner och eliten i samhället. Fattiga har missgynnats på samma sätt och segregationen ökat. Det är det som visas av att Stockholm utvecklats bättre än de andra två större städerna i Sverige. Städer som är mycket fattigare.

Vi kan också konstatera att Stockholm har en högre total brottslighet ärn Göteborg och Malmö. Detta trots att de två mindre städerna är de som i huvudsak plågas av kriminella nätverk och gangstergäng. Eller är det kanske på grund av de organiserat kriminella som brottsligheten är mindre i Malmö och Götebog?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Överklassen bor i Stockholm”

  1. Notera även Stockholms Regionplanekontors svar på frågan, som finns på SvD:s sida av nyheten:

    ”Stockholmaren ser sig som kreativ och tolerant men är mindre nöjd med saker och ting än svenskar övrigt. Den ”vill-ha-mer-mentalitet” som fungerar som drivkraft för både individen och storstaden råder, enligt Regionplanekontoret.”

    Det är alltså människornas mentalitet som gör dem lyckliga, smala, rika och framgångsrika och strukturella förhållanden är av en implicit underordnad betydelse.

    1. Olle Jansson: Det är bara det att forskning visar att lycka beror på helt andra saker inom forskningen. Och forskningen och fakta visar just det jag skrev. Vad en tjänsteman på ett kontor och vad du tycker är i sammanhanget ganska ointressant.

  2. Floskler och dåligt underbyggda påståeenden. Alltså, Anders, erkänn att dina inlägg om kriminalitet håller betydligt högre verkshöjd än det här?

    Tycker det är synd när du bara skjuter från höften.

    1. Erik F: Kriminalitet är mitt specialområde. Ibland skjuter man från höften, så är det. Sitetr på en konferens i Istanbul och hinner inte skriva så jättebra inlägg i det läget. Då får man provocera lite.

  3. Det ligger mycket i vad Olle skrev. Det är en inställning som föder en rörelse. De som attraheras av storstadens prestationsrörelse söker sig dit för att särskilja sig från de mer lättjefulla och lågpresterande från hemkommunerna. Rebelliskheten får sitt uttryck i anonymiteten och sensationslystnaden som finns i en större stad. Man lever i en kontext av att ”inte nöjd” och är själv ”inte nöjd”, vilket hela tiden leder till förändringar. Mestadels på det mentala planet och inte så mycket på det materialla planet. Det är ju med en viss desperation gamla modeuttryck nylanseras för en ung publik. Inget är nytt under solen, men de unga som vill känna sig framgångsrika intalar sig att det de gör är nytt och storslaget. Vilket var det man ville bevisa för de gamla föräldrarna hemma i kommunen. När man sedan får bra betalt för sin starka tro, så ökas även känslan av att ha gjort något nytt och storslaget.

  4. Svensson:
    Ja, vi får mot ett mer ego-centrerat samhälle. I och med andra världskiget skapades samhörighet och människor kom närmare varandra. Efter kriget var slut var de flesta överens om att sjukvård och skolgång för alla var en självklarhet. Idag verkar man ha man glömt bort detta, samtidigt som man påstår att vi aldrig skulle kunna få ett tredje världskrig, trots att det är närmare än någonsin (skuldkrisen..).

    Olle Jansson: Vill-ha-mentaliteten, du menar att man aldrig känner sig nöjd? Skulle ”aldrig känna sig nöjd” göra människor lyckligare? Jag har svårt att dra likhetstecken där.

Kommentarer är stängda.