Vildsvin – tidernas comeback i den svenska faunan

Del 2 av 5 i serien Stora vilda djur i Sverige

Vildsvinet är att betrakta som den största comebacken inom det svenska djurlivet, den svenska faunan. Troligen har vildsvin funnits i Sverige ungefär lika länge som människan. bl.a. så har vildsvinsben från stenåldern hittats och man tror att människan i Sverige en gång tog sina svin som blev tamsvin genom fångst av vildsvin. Vildsvinet utrotades dock i Sverige under 1700-talet genom jakt och domesticering (dvs inkludering i tamsvinspopulationen).

Under 1940-talet infördes vildsvin i Sverige, men bara i hägn. På 1970-talet förekom det rymningar från sådana hägn, på Linderödsåsen i Skåne och utanför Trosa. Dess rymningar är det huvudsakliga ursprunget för vildsvinsstammen i Sverige. 1987 fanns det en hjord på 100 djur i Södermanland och vildsvin i Skåne. Samma år beslutade Sveriges riksdag att vildsvinet är en naturlig del av den svenska faunan. Numera finns det gott om vildsvin i stora delar Götaland och Svealand. Enligt olika bedömare fanns det 2006 mellan 50 000 och 80 000 vildsvin i Sverige.

Vildsvin är skygga och och ses sällan i dagsljus. Spåren de lämnar efter sig är lättare att upptäcka. De bökar i marken i jakt på ätbara växtdelar, skrubbar sig mot träd och sölar ned sig i lergropar. I vissa områden kan deras aktivitet leda till skador på träd och grödor. Bökandet gynnar dock också spridningen av många växtarter.

Vildsvinet ger ett framtungt intryck, med högrest bog och sluttande rygglinje som avslutas i en kort och rak svans. Kroppen är tillplattad från sidorna och ger ett ganska smalt intryck rakt fram- eller bakifrån. Huvudet är trekantigt i profil och öronen upprättstående. Nosen avslutas i ett tryne. Båda könen bär hörntänder som sticker upp ur underkäken. Ett fullvuxet vildsvin i Sverige blir omkring 1 meter i mankhöjd och drygt 1,5 meter långt. Suggan (honan) väger då vanligtvis 90-120 kg, medan galten (hanen) är tyngre och kan väga uppemot 200 kg. Pälsen är mörkt gråbrun till svart om vintern och har då en krullig, isolerande underull. Vildsvinen i Sverige är av en ras som finns även i andra delar av Europa:

Den vildsvinsras som påträffas i Sverige finns också i norra, västra och centrala Europa ner till Pyrenéerna och Alperna. I Spanien och Portugal finns en mindre ras (Sus scrofa castilianus). Kring Medelhavet finns ytterligare tre raser som också är mindre än vårt vildsvin. I östra och sydöstra Europa tar utbredningen vid av den storvuxna Sus scrofa attila, som kan bli dubbelt så tungt som det svenska vildsvinet. Mellan de olika raserna uppstår korsningar.

Vildsvinen är sociala djur och bildar stora delar av året grupper bestående av suggor med kultingar.

[…]

Gruppen leds av den äldsta honan, ledarsuggan. I stora flockar är hon alla undergruppers urmoder (men i sällsynta fall kan andra, särskilt kraftfulla suggor dominera). Ledarsuggan leder vandringarna, bestämmer var födosöket sker, skyddar avkomman och ger di till sina senast födda.

[…]

Galtar som är äldre än två år lever som enstöringar, förutom under parningssäsong. När den infaller under hösten-vintern sällar de sig till de kringströvande vildsvinsgrupperna.

[…]

Vildsvinen är inte revirhävdande. Storleken på aktivitetsområdena varierar mycket. I medeltal använder ett vuxet vildsvin nattetid ett område på ungefär 100 hektar (1 kvadratkilometer). Det totala område som djuret vistas inom är åtminstone tre gånger så stort. Grupper av suggor med kultingar använder upp till ett par tusen hektar stora hemområden.

[…]

Vildsvin är allätare, men det mesta av födan (omkring 90%) utgörs av vegetabilier. Underjordiska växtdelar, som rötter, står för det mesta av födointaget under vintern. Främst är det rötter av vanliga växter som sippor, kabbeleka och rams. Under sommaren äts gärna gröna blad av t ex starr och tistlar, men också fallfrukt, bok- och ekollon samt hasselnötter.

Från juli och framåt hösten äter vildsvinen mycket frön och frukter, och ger sig då på odlade grödor. Födan domineras av frön av stråsäd som höstvete och havre, oljeväxter som raps, samt vall och potatis. Svinen skadar sällan mer än några procent av den odlade arealen, men där de slår till kan skadorna vara förödande. Mycket av skadan orsakas inte av ätandet i sig utav bökandet i marken och nedtrampningen av säd.

Under senare år anses vildsvinsstammen i Sverige ha växt rejält och uppskattningar på omkring 150 000 djur har getts. Vildsvin finns i utkanten av storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö. De finns i alla landskap söder om Norrlandsgränsen (Dalälven) utom Värmland och Gotland. I Bohuslän, som ju ligger väster om Göta Älv, finns inte heller så många. Sen 2001 jagas vildsvinen och 2009 sköts 40 000 djur. Tyvärr verkar det enligt många rapporter som om det finns mycket trikiner i vildsvin.

Läs mer: DN1, 2, SDS, EX, SVD, BLT, GP, STT, GT, SVT, SMP, FB, SDS,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Technorati: , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Series Navigation<< Myskoxar är inte utrotningshotadeÅterinplantering av visenter? >>
Advertisements