USA säkerhetstjänster – en fara för världen

I går skrev jag om ett avslöjande som Washington Post gjort. Nämligen att USA:s underrättelsetjänstverksamhet är ett gytter av organisationer och företag där den ena handen inte vet vad den andra gör. Ett kaos som leder till att verkliga problem och faror aldrig upptäcks medan massvis med organisationer parallellt studerar och övervakar oskyldiga männiksor mot inbillade faror och risker. Kort sagt utgör förmodligen USA:s underrättelsetjänster en större fara för världen än alla högerextremistiska terrorister med muslimska förtecken ihop.

Dessutom har profitintressen kommit med i verksamheten genom att så mycket underrättelsearbete sköts av privata företag som behöver gå med vinst. Något som kan leda till falska rapporter eller överdrivna rapporter för att understryka faror som just det aktuella företaget kan lösaa med andra produkter och tjönster det har. Säkerhetsproblem överdrivs för att garantera profiten (vinsten) helt enkelt. Vilket då skapar ingrepp i människors integritet, övervakning av oskyldiga och en ökad risk på grund av att uppmärksamhet riktas åt fel håll. Dessutom förvsinenr ju alla former av möjligheter att få demokratisk insyn i underrättelseverksamheten när det är privata företag och vinsintressen som styr denna.

Idag har också Svenska Dagbladet en ledare om saken. Det är dock en synnerlgen innehålllslös ledare som i princip bara konstaterar fakta och skriver att det kanske inte är så bra. SVD vill förstås inte på djupet kritisera det somd egentligen stöder, privatisering, ökad övervakning, galna konspirationsteorier om hur farlig den högerextrema muslimska inspirerade terrorismen är osv. Men det går ju inte att kritisera USA:s ineffektiva, byråkratiska och jättelika underrättelsindustri utan att kriitser samm konersvativa övervakningsfilosofi som styr den svenska regeringens säkerhets- och brottsbekämpande arbete. Det går inte att kritisera privatiseringen i underättelssektorn utan att kritisera privatisering och profitbehov som sådant. Men det kan inte SVD göra och ledaren blir ointressant och intetsägande som en följd av det. SVD kunde lika gärna låtit bli att publicera den.

DN:s ledare å sin sida fokuserar på problemet med bristande demokratisk insyn och ineffektiviteten och det är ett verkligt problem som är nog så allvarliga. Det är en betydligt bättre och mer innehållsrik ledare än Svenska Dagbladets.

Intressant?

Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4, 5, DN1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Mållgan

    Sverige har ju just privatiserat försvaret. En stor del av tjänsterna kommer i fortsättningen att skötas av konsultföretag och bemanningsföretag, vi har ju sett precis samma utveckling inom t ex vården.

  • Bertil

    Ytterst är det frågan om ett paradigmskifte. Från andra världskriget och fram tills det att Sovjetimperiet föll ihop som ett korthus 1989-91 levde världen en i och för sig i en hotfull situation som byggde på terrorbalans, dock var spelreglerna ändå ganska klara. Nu blev det ändå inte så att händelserna runt 1990 egentligen ändrade på strategierna i någon större utsträckning. Som SvD påpekar var USA fortfarande vid tiden för 11-september sysselsatta med ”Stjärnornas krig”. 11-september blev en chock och ett trauma för hela västvärlden när man verkligen insåg att de gamla sanningarna inte längre gällde.

    Att terrorhotet är reellt (11 september, tunnelbaneattentaten i London, tågattentaten i Madrid, …) är det ingen som ifrågasätter. I denna situation ropas det på åtgärder från alla håll och kanter. ”Handlingskraftiga” politiker startar då än det ena och än det andra där det lätt blir så att den ena handen inte vet vad den andra handen gör. I USA har detta, om vi får tro Washington Post, uppenbarligen lett till sammelsurium.

    Sedan sammanfaller detta med att tekniken ger större möjligheter än någonsin. I princip all kommunikation sker digitalt vilket förenklar avlyssning. Dessutom har bildbehandlingstekniken nått en nivå av ren science fiction. Automatisk igenkänning av personer och analys av rörelsemönster är nu fullt möjligt. Följden är att det uppkommer en integretetsproblematik som ingen vet hur den ska hanteras.

    Som vid alla paradigmskiften kommer det även ur detta komma fram strategier och hållbara lösningar. Problemet är att vi nog har ett antal år tills den nya situationen svängt in.

    • Anders_S

      Bertil: Vi är många som inser att terrorhotet är rent imaginärt så länge man inte lever i ett ockuperat eller krigshärjat land. Det var mer reellt på 1970-talet då terrordåd i västvärlden var betydligt vanligare än idag.

  • Jo’El

    Kriminella nätverk byggs upp på samma sätt som USA har byggt upp sin underrättelseapparatur. Det positiva med den typen av konstruktioner är att det är extremt svårt at utkräva personligt ansvar av folk i nätverket, oavsett vad det är de gör. Att länder använder samma mall som maffian använder för att skapa nätverk tycker iaf jag borde räcka som varningssignal för att folk skall hajja till.

  • Bertil

    Anders_S: ”Vi är många som inser att terrorhotet är rent imaginärt så länge man inte lever i ett ockuperat eller krigshärjat land.”

    Nu förstår jag dig inte, om vi begränsar diskussionen till USA så är landet inblandat i diverse konflikter varav Irak och Afghanistan är bland de mest betydande. Detta gör att USA drar på sig risken att utsättas för attentat av olika slag. Så långt är det inget konstigt att man försöker organisera ett ”försvar” emot detta. Jag har svårt att se att detta endast skulle vara frågan om imaginära hot då det inte för så länge sedan (2 maj) inträffade en incident på Times Square i New York.

    Det kan heller knappast betraktas som imaginärt att 191 personer och dödades och 2 050 skadades vid tågattentatet i Madrid 2004 eller att 56 personer dödades och 700 skadades vid tunnelbane- och bussattentaten i London 2005.

    Hotet finns där för alla länder som på något sätt är inblandade i pågående konflikter världen runt och inte heller vi själva kan gå helt säkra.

    Själv är jag ganska övertygad om att det förr eller senare kommer att ”smälla igen” (…ingen säkerhetstjänst i världen kan åstadkomma ett 100 procentigt skydd). Sedan är det inte säkert att ”smällen” kommer från ”organiserade terrornätverk” utan den kan lika gärna komma från ”efterapare”. För de som drabbas av ”smällen” spelar dock ursprunget inte så stor roll.

  • ”Vi är många som inser att terrorhotet är rent imaginärt så länge man inte lever i ett ockuperat eller krigshärjat land.”

    Eller ett ockuperande.

  • Frågan är vad man ska göra åt saken. Ingenting verkar ju hjälpa och makten i USA liksom i andra delar av världen lär sig att allting kan tystas ned.

    Får vi istället be om stöörsta mööjliga ooväsende!