Nobel, del 2 – dynamit

Del 7 av 7 i serien S:t Petersburgsvenskarna

Alfred Nobel flyttade 1863 till Sverige år 1863 för att exploatera sina patent kring nitroglycerin och kontrollerad sprängning av och med hjälp av detta högexplosiva ämne. 1864 bildades därför bolaget AB Nitroglycerin för detta ändamål. Huvudaktieägare var han själv och fadern Immanuel Nobel med cirka 60% av aktierna. 1866 köpte brodern Robert Nobel en del av Alfred Nobels andel i bolaget. Han blev också direktör i bolaget vilket han var till 1870.

I land efter land bildades därefter bolag för att exploatera Alfred Nobels patent och för att tillverka sprängämnen dynamit. 1865 bildades Alfred Nobel & Co i Tyskland med Alfred Nobel, Dr. Bandmann och Th. Winkler som delägare, 1866 bildades United States Blasting Oil Co med Alfred Nobel, Israel Hall och fler delägare, 1869 bildades Nobel & Barbe i Frankrike med Alfred Nobel och Paul Barbe som delägare, 1871 British Dynamite Co med Alfred Nobel (50%), Alarik Liedbeck, John Moffat, A. Galbraith, Charles Randolph och H.A. Ronnie.

Nobel & Barbe expanderade och startade dotterbolag i Spanien 1872 samt i Schweiz, Italien och Portugal året därefter. Barbe och Nobel skaffade sig också ett kontrollerande intresse i det tyska dynamitbolaget.

1873 bildades ett nytt företag i USA, Atlantic Giant Powder Co. Detta bolag övertog US Blasting Oil Co:s patenträttigheter och rättigheter att tillverka dynamit. Största ägare i bolaget var Giant Powder Co i vilket bolag Alfred Nobel ägde ett dominerande intresse intill 1885. År 1875 bildades ett nytt bolag i Storbritannien. Det nya bolaget övertog verksamheten från British Dynamite inklusive dotterbolagen British South African Explosives, Hamilton Powder Co och Northern Giant Powder Co i Canada, Japanese Explosives Ltd och Sté Anonyme d’Arendonck i Belgien. Huvudägare i det nya brittiska bolaget var fortfarande Alfred Nobel.

Vid mitten av 1880-talet var det dags för omorganisering igen. Nu bildades två holdingbolag, ett brittiskt, Nobel Dynamite Trust Co och ett franskt, Sté Centrale de Dynamite. Nobel Dynamite Trust Co fick samma ägare som Nobel Explosives tidigare hade. Nobel Explosives blev dotterbolag och det nya holdingbolaget övertog också ägandet i det tyska bolaget. Dessutom köpte det brittiska holdingbolaget upp alla tyska konkurrenter.  Det franska holdingbolaget övertog ägandet i de franska, italisenska, schweiziska, portugisiska och fler latinamerikanska dynamitbolag som tidigare var del- eller helägda av Alfred Nobel.

Alfred Nobel intresserade sig även för annan industri och övertog 1894 aktiemajoriteten i AB Bofors-Gullspång från familjen Kjellberg. Dessutom deltog han året därefter i bildandet av Elektrokemiska AB (EKA) tillsammans med Rudolf Lilljequist och C. Carlander. Han gjorde också en misslyckad investering i en brittisk cykelfabrik.

1896 dog dock Alfred Nobel. Han testamenterade hela sin förmögenhet till en stiftelse, allmänt kallad Nobelstiftelsen. Nobelstiftelsen avyttrade aktiemajoriteten i de olika dynamitbolagen och köpte börsaktier. Aktierna i oljebolaget togs över av brorsonen Emanuel Nobel. Stiftelsen delar ut Nobelpris varje år sen 1901 och är en av de större aktörerna på svensk aktiemarknad än idag. Total hade man en förmögenhet på 2,8 miljarder 31/12 2008. Enda allmännyttiga stiftelsen i Sverige som har en större förmögenhet är K & A Wallenbergs stiftelse.

Den engelska sprängämnesindustrin sammanslogs 1918 till Nobel Industries Ltd, Det tyska bolaget fick senare namnet Dynamit-Nobel och en del ingår numera i företaget Novasep. En annan del är numera Dynamit Nobel Defence. Bolaget i Sverige bytte namn till Nitro Nobel, fusionerade så småningom med KemaNord till KemaNobel med familjen Wallenberg som dominerande ägare. Så småningom hamnade bolaget ihop med Bofors i Erik Pensers skapelse Nobel Industrier. Idag ingår delar av Nitro Nobel i företaget Dyno Nobel som är ett dotterbolag till Incitec Pivot Ltd. Andra delar av Nitro Nobel och KemaNobel ingår i Akzo-Nobel tillsammans med EKA. Utvecklingen för det brittiska bolaget beskrivs så här på Wikipedia:

Nobel Industries Limited was founded in 1870 by Swedish chemist and industrialist Alfred Nobel for the production of the new explosive dynamite. Ardeer, on the coast at Ayrshire, was chosen for the company’s first factory. The business later diversified into the production of blasting gelatine, gelignite, ballistite, guncotton, and cordite. At its peak, the factory was employing nearly 13,000 workers.

In 1926, the firm merged with Brunner, Mond & Company, the United Alkali Company, and the British Dyestuffs Corporation, creating a new group, Imperial Chemical Industries, then one of Britain’s largest firms. Nobel Industries continued as the ICI Nobel division of the company.

ICI Ardeer was commonly known locally as the ‘factory’ or the ‘Dinnamite’. At the time the company generally provided higher quality employment regarding terms and conditions and pension rights than other local firms. The Ardeer site was almost like a community, and there were so many people employed there that a bank, travel agent and dentist were at one time based on the site. The former Western Scottish Bus Company provided tens of buses per day to transport the workers to and from the site, and until the mid 1960s there were even two trains per day to transport workers to a station within the factory.

In the late 1960s construction began on a nylon and nitric acid plant, but this had a short life, closing down just 12 years later.

In 2002 the division, now named Nobel Enterprises, was sold to Inabata.

ICI blev världens dominerande sprängämnestillverkare och var dominerande utanför USA under 1970-talet då svenska Nitro-Nobel, senare KemaNobel tog upp konkurrsensen genom en expansion utomlands i samarbete med svenska myndigheter och andra export- och byggföretag som Atlas-Copco, Sandvik och Skanska.

Läs mer: Nitro Nobel Gyttorp, HD1, 2, 3, 4, 5, SVD,

Andra källor:
Brundenius, Hermele och Palmberg, Gränslösa affärer, 1980
Robert W.Tolf, The Russian Rockefellers. The Saga of the Nobel Family and the Russian Oil Industry, 1976
Bengt Jangfeldt, Svenska vägar till S:t Petersburg, 1998
Kenne Fant, Alfred Nobel – en biografi, 1991

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Series Navigation<< Nobel, del 1 – Rysslands och Sveriges svar på Rockefeller
About these ads