Omvänd bevisbörda kan aldrig vara bra

Polisen vill kunna kräva att brottslingar ska kunna bevisa att de förtjänat sina pengar på ett lagligt sätt. Problemet är hur man bevisar att någon är en brottsling innan den har dömts för något. Det blir alltså helt godtyckligt. Polisen kanske anser att Cevianmannen är en brottsling, och följaktligen måste Cevianmannen bevis att hans pengar förtjänats på ett lagligt sätt. Det verkar vara ett underligt sätt för en rättsstat att fungera på.

En man har 100 000 i garderoben. Han måste bevisa han fått dem på laglig väg. Det är ju helt orimligt, ävan om han tidigare dömts för brott behöver inte det betyda att pengarna kommer från brottslig verksamhet. Han blir ju bara misstänkt för att polisen anser att han är en brottsling på grund av tidigare brott. Det är ju orimligt att man ska bli straffad för att polisen har förutfattade meningar på grund av saker man gjort tidigare. I princip kan detta faktiskt drabba vem som helst. Även om polisen bedyrar att det kan göra det, så kan det faktiskt hända.

Att kräva omvänd bevisbörda är att ge sig in på samma sluttande plan som också FRA-lagen och andra moderna övervakningslagar som orsakats av terroristnoja innebär. En nedförsbacke till ett icke-demokratiskt kontroll- och övervakningssamhälle. En utveckling som den borgerliga regeringen uppenbart skyndar på så mycket de kan.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

16 svar på “Omvänd bevisbörda kan aldrig vara bra”

  1. Det där trixandet med rättsprinciper har ju dessvärre pågått länge. T ex skattelagstiftningen där man kan bli straffad två gånger för samma brott (skattetillägg samt straff i domstol), eller trafiklagstiftningen där körkortsindragning räknas som en ”administrativ åtgärd” för att kringå lagar och rättsprinciper.

    Jag kan ju förstå varför så sker men det känns verkligen som att man är inte på ett sluttande plan om man börjar rucka på för mycket. Omvänd bevisbörda är ju bara för mycket!

  2. Kors i taket, vi är eniga och det har hittills aldrig hänt. Troligen anser sig polisen veta vem som är bov och har stulit pengar men om de inte behöver bevisa det så är det ett första steg till polisstat.

    USA försöker använda terrorspöket för att få till ett kontrollsystem där ingen människa inte är övervakad. Det är som om brandkåren skulle ha kameraövervakning överallt för att ”motverka pyromanism”.

    För övrigt är din högerhand lite snabbare än vänstern så du får in i’et före s’et i polisen så det blir ”Polsien”. Annars trodde jag du var vänstervriden 🙂

  3. Vi vet hur detta fungerar på andra punkter där man tillämpar omvänd bevisning, exempelvis ringa narkotikabrott. Det används av poliser godtyckligt som maktmedel och för att trackassera folk efter eget godtycke.

    Det kommer givetvis bara drabba folk som enligt polisens egna fördomar inte skall ha pengar.

  4. Alternativet vore att utgå från att alla poliser med skrubbsår har misshandlat någon. Även om det inte går att hitta någon som säger sig ha blivit misshandlad är det självklart upp till polisen att bevisa att ingen har blivit misshandlad.

  5. Vad jga inte förstår är hur man tänkr sig att det ska avgränsas. Menar man allvar med förslaget så borde smma princip självklart akunn tillämpas även på s k målvakter om de har bra tillgång på pengar men noll inkomster – och i synnerhet på bluffdirektörer, underchefer och bulvaner som personligen nolltaxerar samtidigt som de ägnar sig åt skumma affärer (alltså inte barta skatteflykt i sig utan t ex bolagsplundring).

    Men i det svenska borgerliga paradigmet kan ekobrottslighet i företag och banker aldrig ses som en fråga med hög prioritet eller en fråga om samhällets trovärdighet, så jag sätter inga slantar på att de skulle komma med i paketet. kjag har inte sett en enda svensk liberal kolumnist som diskuterat ens Trustorhärvan som en fara fölr affärslivets trovärdighet. Gör man det är man helt klart kommunist.

  6. Ja, verkligen allvarligt det här. Man kan inte ha en ”rättsstat” där befolkningen ska bevisa sin oskuld innan vi ens är åtalade för nåt brott. Hu, vad farligt.

  7. Vad det hela handlar om är en rättsäkerhetsprincip av mycket gammalt ursprung, nämligen ”Hellre fria än fälla”.

    I vår lagbok ingår fortfarande de gamla domarreglerna, sannolikt utformade av Olaus Petri på 1540-talet. Att de ännu finns med kanske är mer kuriosa men de är icke desto mindre intressanta att studera.

    I 31:a punkten finns bl.a. följande lydelse:

    ”Nu är saken stundom så blind att nämnden säger sig varken kunna värja eller fälla, och är så när sedan som förr. Men det är icke rätt sagt, förty om de icke kunna fälla honom, så är han varder nog. och bör givas lös, ty att den, som icke kan bindas till saken, han skall varda fri.”

    I 35:e punkten finns bl.a. följande lydelse:

    ”All dom skall befästas med uppenbara skäl och bevis, ty domaren skall intet döma utan efter skäl och bevis. Där åklagaren intet kan bevisa, där är svaranden fri, ty åklagaren bör hava med sitt klagomål skäl och bevis.”

    Det är alltså urgamla och beprövade principer man ger sig på om man eftersträvar omvänd bevisföring. Det finns nog skäl för de beslutsfattande att tänka sig för både en, två och tre gånger innan man ger sig in i för rättsäkerheten högst tveksamma paradigmskiften.

  8. Ja. Är det grundlagen?
    Jag fattar inte riktigt hur dom tänker sej praktiken.
    Ska men åtalas för stöld eller penningtvätt om man inte kan bevisa var man fått sina pengar ifrån – så fall stöld från vem? Då måste dom ju fixa till En Lagändring Till; att alla pengar som inte han härledas till korrekta, lagliga inkomster är stöld. Och då ryker väl halva etablissemanget om det införs, som Mangan var inne på.

Kommentarer är stängda.