Polisens våldtäktsutredningar ofta undermåliga

Polisutredningar kring sexbrott som våldtäkt och sexuellt utnyttjande är ofta undermåliga. Framförallt gäller det förundersökningar där offren är barn. Förhör genomförs inte på rätt sätt, vittnen hörs inte och slarv från utredande polisers sida är legio och vanligt (källa: artikel i GP som inte finns på nätet). Resultatet av detta slarv är att få utredningar går till åtal, att gärningsmän går fria och att oskyldiga döms. Rättssäkerheten äventyras och brottsoffren känner sig nonchalerade..

De regionala skillnaderna är också mycket stora:

I Karlskrona och Luleå går bara fem procent av anmälda brott vidare till åtal. I Eskilstuna är motsvarande siffra 79 procent, rapporterar Ekot i Sveriges Radio.

Åklagarmyndigheten kräver nu att tio åklagarkammare ska redovisa åtgärder för att fler anmälningar ska leda till åtal.

Detta visar på att Nalin Pekgul har rätt i sitt krav på en större fokusering på våldtäktsbrott (även om hon har fått fakta om bakfoten och inte förstår sig på brottsstatistik). Om inte annat så behövs verkligen en bättre fokusering när polisen utreder sexbrott. För som det är idag så innebär det slarviga utredningarna att skyldiga kan gå fria och att oskyldiga kan dömas. Slarv i den här typen av brottsutredningar är inte acceptabelt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Nalin Pekgul, Våldtäkt, Polisutredning, Förundersökning, Slarv, Polisen, Brott, Samhälle

Relaterat:

Postad i Brott, Polisen.

Etiketter Förundersökning, Nalin Pekgul, Polisutredning, Slarv, Våldtäkt.

Av Anders_S – 5 augusti, 2010

Kenneth

I Eskilstuna finns aktivisten Monica Dahlström-Lannes som jag säkert tror påverkat detta. Om hon är en tillgång eller en fara
för rättssäkerheten är en omtvistad fråga. Jag tror på det senare.
Pragmatikern

Det anmärkningsvärda här är de mycket stora regionala skillnaderna. För att helt förstå problemet vore det intressant att veta hur stor andel av de åtalade fallen som ledde till fällande dom.

Anders_S

Pragmatikern: jag har inte kunnat hitta originalutredningen om detta. Den finns nån stans. jag vill gärna ha en länk.

Hjulbent

De i Karlskrona och Luleå, är kanske mer anmälningsbenägna.
Felaktiga och onödiga anmälningar i tid och otid, ska inte leda till åtal.
När de olika procentsatserna presenteras, framgår det inte av vadå.
Kanske att till och med redovisa anmälningar per capita.

Anders_S

Hjulbent: Hur stor andel som går till åtal är andelen av antalet anmälda brott. Anmälningsbenägenhet har inget med saken att göra.

Pelle

En utredning bör tillsättas som går igenom FU i de län där skillnaderna är som störst.
Beror skillnaden på att Eskilstuna ignorerar rättssäkerheten för eventuellt oskyldiga och/eller beror skillnaden på att Luleå ignorerar eventuella offer.
Troligen är det en kombination av båda. Att MDL har ett finger med i spelet är inte otroligt.

Mycket viktiga frågor som ett friskt rättsväsende borde ha tittat på för länge sedan för att stärka rättstryggheten både för offer och oskyldiga!
Pa Z

Jag kan tänka mig på att regionala skillnader i de här fallen beror på resurs/kompetensbrist i glesbygder. Barnundersökningar är mycket känsliga och skall göras av poliser med särskild utbildning för detta. Förhören är också mycket viktigare när barn medverkar eftersom de filmas och används under rättegången(ett avsteg från muntlighetsprincipen alltså).
Dessutom är det mentalt påfrestande att jobba med barnbrottsundersökningar. Resultatet skulle jag tro(utan att ha statistiska belägg) blir att det inte finns nog med utredare med rätt kompetens på alla orter.
Pingback: En misskött våldtäktsutredning - Assangeaffären | Svensson