Ibland funderar man på om inte alla brottslingar som dömts för allvarliga brott borde ha psykisk vård. Eventuellt är detta ogörligt av kostnadskäl, men uppenbart är att många fler än de som idag döms till psykisk vård borde dömas till det istället för fängelse. Att döma uppenbart psykiskt sjuka till fängelse innebär förmodligen en försämrad situation när det gäller deras återanpassning till samhället och ett normalt liv.
Dessutom är det så att som det nu är så kan hela rättsystemet som mycket godtyckligt. Det är i princip omöjligt att förutsäga vem och vilka som döms till vård och vilka till fängelse.
Bägge dessa problem kan löasa ganska lätt. Detta gneom att göra så att psykvård och fängesle inte står i motsättninge till varandra. alla som kan bedömas var psykiskt sjuka döms till fängelse och vård. Det betyder att de inte kan komma ut innan längden på deras straff avtjänats eller innan de friskförklarats. En som dömts till 14 år kanske friskförklaras av läakrna efter 5 år och får då sitta i vanligt fängelse resten. En annan kanske döms till 2 år mend läkarna anser efter två år att han fortfarande är sjuk och då får han vara kvar på sjukhuset.
Att kunna dömas till både vård och fängelse innebär också att antalet som döms till psykisk vård kan öka. Något som är bara då det är uppenbart att många som idag döms till fängesle borde dömas till psykisk vård.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Psykvård, Rättspsykiatrisk vård, Fängelse, Straff, Vård, Återanpassning, Brott, Lagstiftning, Rättsväsen, Kriminalpolitik, Samhälle, Politik
Jag tycker att alla som är dömda för något brott borde få genomgå terapi i minst sex månader.
T.ex de som växte upp i en dålig socioekonimisk miljö måste kanske få bearbeta sin barndom i terapi för att kunna skapa sig en bättre framtid. Att se alla andra kunna resa på semester, åka på skolutflykter, köpa kläder när man behöver det etc tär hårt på ett barn. Att se att brott ger snabba pengar kan för några få tyvärr leda till att de blir brottslingar.
De som växte upp med misshandlande och missbrukande föräldrar och sedan begär brott behöver nog också terapi. Någon att prata med som lyssnar när de berättar hur dåligt de har haft det i sitt liv. Det är nog en sådan person de behövde ha i mellanstadiet och högstadiet men som inte fanns och sedan började personen begå brott.
Att bara sätta dem i fängelse hjälper inte utan man måste lösa problemet, det som gjorde att de begick brott. Så ge dem terapi, en bostad och en sysselsättning. Först då kommer antalet brott minskas i Sverige.
Det finns två problem.
Det ena är att alla slag av dysfunktionella beteenden inte är behandlingsbara med de metoder man känner till idag. Magne Raundalen, norsk psykolog och under många år ordförande i Rädda Barnen där, konstaterade att folk som döms för s.k. oförklarligt våld nästan uteslutande hade utsatts för mycket våld själva som barn och själva led av sin korta stubin. De var därför behandlingsbara. Medan, konstaterade han, manipulativa psykopater inte var det med dagens metoder. Inte minst för att de tjänade pengar på det och inte hade någon egen motivation.
Det andra problemet är att folk ibland blir dömda av politiska skäl – ja, Anders är ju väl insatt i rättegångarna efter toppmötet i Göteborg. Skulle de dömda där också psykologiseras på sovjetiskt maner? Nej, det tror jag inte Anders tycker. Men politiserad rättvisa går inte att bara avskaffa, det kommer alltid att finnas folk som utnyttjar systemet hur det än ser ut.
En möjlighet att komma runt det andra problemet är förstås att uteslutande mord, dråp och grov misshandel psykologiseras.
Jan: Det finns en mängd problem. men det är inet bar sodm et ser ut idag då mängder av brottslingar som är sjuka inet får nån vård alls. Och mitt inlägg handlar bara om grövre brott där förövaren konstateras lida av en störning (det var i alla fall meningen).
Alla som döms för brott borde ju få behandlingar av olika. Annars blir de ju inte bättre samhällsmedborgare. Det tjänar ju alla på, så vi slipper skicka ut tickande bomber efter fängelsetiden. Även fortsatt behandling efter fängelset.
Kostar? Vad kostar inte brottsligheten?
Jo, det var därför jag föreslog ett sätt att börja.
Redan Foucault konstaterade ju att fängelser är det mest misslyckade sättet att behandla brott som man kan hitta på.
Du är helt rätt ute Svensson, jag har själv tänkt exakt samma tanke. Det finns ingen anledning för vård och fängelse att stå i motsats till varandra.
@Jan Wiklund
Förutom mord, dråp och grov misshandel bör även grova sexbrott innefattas. Problemet med att avgränsa dessa är dock att det ofta inte är förövarens första brott som är såpass allvarligt. Många kriminella gör ju som bekant ”brottskarriärer”. Inom ramen för dagens system får man kanske nöja sig med det lilla, men visionen bör vara ett samhälle som är lika observant på psykisk ohälsa som på fysisk ohälsa. Hur många människors kriminella rötter har inte uppstått ur deras barndoms plågor?