Den svenska bärindustrin gör stora profiter på att utnyttja arbetskraft från fattiga länder. Arbetskraft som ofta jobbar under dåliga förhållanden där de utlovats plockmängder och inkomster som är omöjliga att uppnå:
Exempelvis har vietnamesiska bärplockare i Särna fått skriva på ett kontrakt där det står att de förväntas plocka i genomsnitt 90 kilo lingon, 50 kilo blåbär eller 20 kilo hjortron per dag i tre månader. Först då har de rätt till minimilönen. Samtidigt växer skulden till bemanningsföretaget för mat och boende.
–De flesta av oss har tagit banklån och pantsatt mark och hus. Vissa har lånat pengar på svarta marknaden för att ta sig hit, säger bärplockaren Le Van Truong till Dala-Demokraten.
Bärplockarna luras till omöjliga kontrakt och utnyttjas på samma sätt som folk utnyttjades under feodalismen. genom att knytas upp em skuldsättning och omöjliga arbetsvillkor. Samtidigt går bolagen med stora vinster:
En av de som varit mest högljudd i debatten om bärplockarna är Tommy Innala. Han är vd i Polarica-koncernen – en av Sveriges största inköpare och försäljare av bär. Delägare i Polarica, som har flera dotterbolag i Ryssland, Finland och Polen, är bland andra Sjätte AP-fonden med 15 procent av aktierna.
SvD Näringslivs granskning visar att bolaget går lysande. Det senaste räkenskapsåret som finns redovisat hos Bolagsverket, från maj 2008 till april 2009 visar att omsättningen ökade till 740 miljoner kronor och vinsten före skatt sjönk till 46 miljoner. Året innan var vinsten 60 miljoner kronor på en omsättning av 734 miljoner. Det motsvarar en vinstmarginal på 8 procent, vilket är högt för att vara i livsmedelsbranschen. Börsnoterade handelsjätten Ica hade som jämförelse en marginal på drygt 2 procent första kvartalet och Axfood 3 procent.
Även avkastningen på eget kapital är hög. Det senaste året landade den på 24 procent och året innan på 34 procent, vilket slår många börsbolag. De två senaste åren har bolaget delat ut 20 miljoner kronor till ägarna – förutom till Sjätte AP-fonden har pengarna gått till ägarfamiljen Lehto som innehar 80 procent och Tommy Innala, 5 procent.
[…]
Ett annat stort företag i branschen är koncernen Scandumin, som går under namnet Nordic Food Group. I bolagsgruppen ingår flera av Sveriges största bärföretag som Olle Svenssons Partiaffär, Finnerödja Bär, Fjell-Frys samt flera företag utomlands. Hela koncernen omsatte enligt den årsredovisning som lämnats in till Bolagsverket 752 miljoner 2009. Företaget har växt kraftigt, på två år med över 90 procent. Fjolåret slutade med förlust sedan ett dotterbolag, Trensum som bland annat tillverkar sylt och såser, försattes i rekonstruktion vilket kostade 30 miljoner.
Nordic Food Group ägs av familjen Svensson och vd Martin Engström. Styrelseordförande Anders Svensson hänvisar alla frågor till Martin Engström som SvD Näringsliv sökt förgäves.
De dåliga förhållanden inom bärplockningsbranschn har i år lett till en rad protester mot arbetsgivarna och arbetsförhållandena. Vilket ju inte direkt förvånar. Att facket säger sig ha situationen under kontroll verkar vara ren och skär verklighetsförfalskning och tyck ha väldigt lite med de faktiska förhållandena i bärskogarna att göra. För där kringgår bärplockningsföretagen de regler som finns genom att utnyttja bemanningsföretag i andra lädner och ingen vet gentligen hur mycket pengar som bärplockarna gentligen får. Kanske i slutändan ingenting annat än en skuldsedel med skulder till rekryterare, agenter, bemanningsföretag och bärföretag.
Intressant?
Bloggat: Kildén & Åsman,
Läs även andra bloggares åsikter om Bärplockning, Feodala föhållanden, Utnyttjande, Profiter, Vinster, Vietnameser, Thailändare, Särna, Arbetsmiljö, Arbetsmarknad, Arbetarkamp, Facket, Fackligt, Bemanningsföretag, Samhälle, Politik
Bärplockning är en ypperlig möjlighet för var och en som vill uppleva liberal politik i praktisk verklighet.
Klart att bärplockarna inte ska utnyttjas som det görs. Men jämförelsen med ICA och Axfood som är i varuhus för livsmedel haltar betänkligt. Livsmedelsstormarknader har snabb och hög omsättning på sortimentet och låga risker. Variationer i omsättning, osäkerhet och riskerna för en bärgrossist torde vara betydligt större. Det ursäktar förstås inte att folk utnyttjas.
”90 kilo lingon, 50 kilo blåbär eller 20 kilo hjortron per dag i tre månader. Först då har de rätt till minimilönen”
Man frågar sig hur många dagar i veckan det avser på dessa tre månader. Om det är gott om bär i skogen skal det nog gå att plocka en hel del bär på en dag, men att få ihop mer än det nämnda varje dag i tre månader verkar styvt. De ska ju även köras runt till de ställen där bären är och man får hoppas att de som håller i det vet var bären är.
Kedjan ser väl ut så här, de stora bärgrossisterna anlitar sk uppköpare som i sin tur anlitar någon bemanningskojare i Vietnam, Thailand etc. det skulle vara intressant att se hur mycket uppköparen respektive bemanningskojarna hyvlar av innan det blir nåt till bärplockarna. Alla (bärgrosisster och uppköpare) vet förstås att bemanningsföretaget de anlitar utnyttjar bärplockarna, de väljer fårstås alla den som erbjuder bäst pris.