Släkten von Stockenström kommer ursprungligen från Gamla Lödöse, men den person som först stiger in i handlingen som är mer känd är Lars Håkansson (dog 1585), borgmästare i Norrköping. Av hans ättlingar så tog sig barnen till Anders Henriksson, rådman i Stockholm, namnet Stockenström.
1751 adlades två av Anders Henriksson barnbarn under namnet von Stockenström, bröderna Lars von Stockenström (1694-1761) och Erik von Stockenström (1703-90). Den förstnämnde var hovrättsråd i Svea hovrätt och hans gren av familjen dog ut 1801. Erik von Stockenström var gift med Johanna Bedoire och en dotter, Johanna von Stockenström som var gift med militären och politikern Albrekt von Lantinghausen. Erik von Stockenström gick i sin fars fotspår och studerade kemi och bergsvetenskap vid Uppsala universitet, för att vid tjugotvå års ålder anställas som auskultant i bergskollegium, där han 1726 blev notarie. Sedan han 1730 blivit befordrad till geschworner vid Stora Kopparberget, startade han 1732 en vidsträckt utländsk resa under vilken han besökte de förnämsta gruvorna och bergverken i Norge, England, Tyskland, Holland och Frankrike. 1738 förordnades han till bergmästare i Södermanlands, Östergötlands och Smålands bergslager.
1776 adlades också Salomon Stockenström (1711-83), en bror till Lars och Erik von Stockenström. Eventuellt var det hans son med samma namn, Salomon von Stockenström (d.y.) (1751-1811) som adlades och det faktum att ytterligare två bröder till denne adlades separat kan tyda på att så är fallet. Från Salomon von Stockenström d.y. härstammar alla nu levande personer med namnet von Stockenström. Salomon von Stockenströms två bröder, Lars von Stockenström (1748-1814) och Erik von Stockenström (1749-1788) adlades 1784. Ytterligare en släkting adlades 1776 under namnet von Stockenström, en annan 1778 under namnet Printzsköld och 1820 under namnet von Prinzencreutz.
Erik von Stockenström (den yngre) var bland annat verksam i Ostindiska Kompaniet och var superkargör ombord på Cronprins Gustaf 1780-81 och mellan 1781-1786 var han superkargör på plats i Kanton. Han hade inga barn.
Erik von Stockenströms (d.y.) bror Lars von Stockenström blev brukspatron. År 1796 förvärvades Fagersta bruk av Lars von Stockenström och han och hans familj flyttade snart in på Fagersta Herrgård. Driften av bruket överläts efter ett drygt tiotal år på sonen, Salomon von Stockenström, vilken kom att verka som brukspatron på bruket i över fyrtio år. Det var Salomon von Stockenström (1790-1851) som kom att förena de tre bruken i Fagersta (ägare från 1814), Semla (inköpt 1811) och Västanfors (förvärvat 1821 tidigare ägt av familjen Bedoire). Vid sin död var han emellertid konkursmässig och den 14 augusti 1852 hölls konkursauktionen på Blå porten i Stockholm. Fagersta bruk inropades då av grosshandlaren, tobaksfabrikören och bruksägaren Tomas Aspelin från Stockholm för en summa av 463 500 kronor.
Under 1920-talet fick Fagersta bruk problem och slutade i Handelsbankens ägo på grund av ekonomiska problem. År 1927 omstrukturerades företaget på initiativ av huvudägaren, Svenska Handelsbanken, och blev då moderbolag för ett antal andra järn- och stålföretag (Forsbacka, Horndal, Långshyttan (Klosterverken) och Österbybruk). Introduktion på börsen skedde 1943.
Fagersta Bruks AB fick år 1971 namnet Fagersta AB). År 1978 förvärvade Kinnevik under ledning av Jan Stenbeck aktier i Fagersta AB i syfte att samordna stålverksamheterna hos Fagersta och Sandvik. Året efter, 1979, upphörde företaget med gruvdriften och de två masugnarna i Fagersta nedblåstes. Under 1982stängdes Stålverk I i Fagersta. Samma år fusionerades också snabbstålstillverkningen i Vikmanshyttan, Långshyttan och Örbyhus med Uddeholms AB:s dito i Söderfors varvid Kloster Speedsteel bildades.
Den stora omorganisationen av Fagersta AB kom emellertid först 1984. Huvuddelen av verksamheten samordnades då istället med Avesta Jernverks och Nyby-Uddeholms rostfria verksamheter under namnet Avesta AB (ingår i nuvarande Outokumpu). Idag finns dock ett antal ståltillverkare i Fagersta med anknytning till det gamla företaget. Seco Tools är idag den viktigaste industrin på orten, men även Atlas Copco (tidigare Secoroc) är en viktig arbetsgivare för bygden.
Friherre Martin von Wahrendorff överlämnade genom testamente vid sin död 1861 Länna Bruk, Åkers styckebruk, Berga och Ånhammar till överintendent M. L. Berg och bergsnotarie Axel von Stockenström, och efter den senares död 1894 övergick bl. a. Länna till hans bror överste Henrik von Stockenström men kom genom köp 1899 under Åkers styckebruk och tillföll vid dettas delning 1928 godsägare Bo von Stockenström (1887-1962) och sen ägdes det av hans son Henrik von Stockenström (1915-?). Den sistnämnde var gift med Alice Tornérhielm (1916-?) vars far och bror varit innehavare av det stora skånska godset Vrams Gunnarstorp.
Åkers styckebruk ägdes 1861-94 av Martin Ludvig Berg och Axel von Stockenström (1824-1894). Kanon-tillverkningen upphörde 1866 och vid bruket gick man över till att i huvudsak tillverka tackjärn och valsar. Lady Gosling, född Augusta Hägerflycht, blev delägare i bruket då hennes första make Martin Ludvig Berg dog, 1881. Hon blev ensam ägare till bruket 1894. Under hennes tid byggdes järnvägen till Åkers styckebruk och en elektrisk kraftstation installerades. Lady Gosling förbättrade också arbetarnas bostadsförhållanden. Jeanne Nyblæus (fosterdotter till Lady Gosling) var ägare 1911–1934 och investerade stora summor i nya anläggningar. Bland annat byggdes en ny masugn och en järnväg till gruvorna. 1922 börjande man tillverka gjutna rör vid bruket.
Genom höga låneräntor och vikande konjunkturer, under depressionsåren omkring 1930 tvingades dock Åkers styckebruk i konkurs år 1932. Efter konkursen ropades bruket in av Södermanlands Enskilda Bank och såldes 1936 till Bo von Stockenström. 1942 sålde han till Rutger von Seth. 1974 blev AB Bofors ägare och 1985 köptes Åkers styckebruk av familjen Holger Hjelm.
1959 skiftades Ånhammar mellan syskonen von Stockenström och Kerstin von Stockenström, gift med Olof Nordzell, fick Grytsberg. Kerstin von Stockenström avled 1962 vid 45 års ålder och gården övergick i sönerna Lars och Carl Nordzells ägo. Sedan 1984 är Lars Nordzell ensamägare till Grytsbergs Säteri och bebor huvudbyggnaden.
Familjen von Wahrendorff ägde också Garpenbergs bruk (inklusive Dormen, Brattfors och Fors) där hans far anlagt ett järnbruk som fick privilegier 1782. Även detta bruk liksom Wik (hängde ihop med Garpenbergs bruk), Boda och Långvind hamnade i familjen von Stockenströms händer. 1768 gick Garpenbergs bruk i konkurs och köptes av Salomon von Stockenström d.ä. för att senare hamna hos hans son Salomon von Stockenström d.y. och därfter hos dennes son Erik von Stockenström (1792-1869), gift med kusinen Christina von Ehrenheim (1803-42).
Erik von Stockenström var far till Henrik von Stockenström (1842-1942) som i sin tur var far till ovan nämnde Bo von Stockenström, ägare till Ånhammar, Länna och Åkers styckebruk. En annan son, Robert August von Stockenström (1836-92) var bankman i Mariefred.
Två år innan han köpte Garpenberg köpte Salomon von Stockenström d.ä. en tredjedel av Långvinds bruk. Övriga ägare var J Adlerberg och A Smaerens. 1770 fick Boda bruk privilegier som annex till Långvinds bruk. 1783 köpte industrimagnaten Paul Printzskiöld, son till Peter Roland Printzell (1696-1781) och Charlotta Stockenström (1708-1776), som ägde textilindustri i Florns kvarnar, Mo socken, två tredjedelar av bruket. En tredjedel av bruket ägde sedan tidigare hans svåger, brukspatron Isak Tottie. Charlotta Stockenström var syster till Salomon von Stockenström d.ä. och hans bröder Erik och Lars.
1789 köpte bröderna Lars och Salomon von Stockenström d.y. (kusiner till Printzsköld) hela bruket, sedan Printzsköld gjort konkurs. Genom arvsskiften blev ägarbilden dock allt mer splittrad. 1873 såldes därför bruket till dåvarande disponenten vid Tolvfors bruk, Wilhelm August Söderhielm nio tiondelar av Långvinds bruk. Den sista tiondelen förvärvade bruksbyggmästare Carl Edvard Ekman, som blev disponent även för Långvinds bruk. 1887 blev WA Söderhjelm över som ensam ägare till bruket, Boda järnbruk gick i graven i mitten av 1880-talet och 1890 lades Långvinds bruk ner
1862 köptes Garpenberg av Högbo Stål- & Jernverks AB (föregångare till Sandvik). Smidesmästare vid företaget Garpenbergs vi denna tid var Per-Olof Söderberg, grundare av firman Söderberg & Haak. 1866 gick Högbo i konkurs. 1867 ropade Hampus August Cornelius därför in Garpenbergs bruk på exekutiv auktion. Hampus August Cornelius var vid tillfället anställd vid Hofors bruk som förvaltare och stod ägarna bröderna Petré nära. Direkt efter köpet av Garpenbergs bruk sålde Cornelius två tredjedelar till bröderna Petré och behöll en tredjedel själv. Under närmaste åren var utvecklingen gynnsam och trots stora investeringar blev Garpenbergs bruk nästan fritt från skulder.
1910 gick Garpenbergs bruk (Garpenbergs AB) ånyo i konkurs. Orsaken till konkursen var att bolaget betalat för mycket pengar för Tyttbo Strömmar och spekulerat i Ramnäs Bruk. Ägandet av gruvor och hyttor hamnade hos Kopparbergs Enskilda Bank. 1915 köptes Smältarmossgruvan liksom järnverket och sulfitfabriken i Fors av AB Fors Bruk (dit produktionen från Dormen flyttat år 1875). Järnverket arrenderades av Rällingsbergs Gruf AB, som 1916 köpte Smältarmossgruvan) till 1925 medan skogsindustriverksamheten köptes av ett privat konsortium som året efter sålde till Barkman & Co. 1917 köpte Nordiska bankinstitutet i sin tur för att redan 1918 sälja bolaget AB Fors Bruk till Klosters AB. Hyttan revs 1925 och därefter var företaget enbart en skogsindustri. 1923 gick så Klosters AB i konkurs och Göteborgs Enskilda Bank övertog ägandet av AB Fors Bruk.
1926 köptes Rällingsbergs av Fagerstakoncernen och samma år upphörde arrendet av masugnen i Fors. Fors produktion flyttade till Horndals bruk och i samband med detta lades gruvdriften i Smältarmossen ner. Gruvan började brukas igen i maj 1929 för att förse Klosters bruk i Långshyttan med malm. En linbana planerades för att kunna leverera till Klosters bruk, via Dala-Åsbo station, längs Byvalla-Långshyttans Järnväg. Detta då Byvalla-Långshyttans Järnväg var smalspårig och därmed krävde omlastning av malm i Byvalla för vidare transport till Långshyttan. Linbanan byggdes dock aldrig.
1940 las massafabriken i Fors ner och företaget köptes av Karl Hedin. 1944 köptes kvarvarande industridel av Kopparfors AB som byggde en kartonfabrik på platsen. Idag ingår det hela i Stora Enso.
I spåren av de upprepade konkurserna, uppköpen och försäljningarna av Garpenbergs bruk hamnade gruvorna i Garpenberg så småningom hos Boliden AB.
Salomon von Stockenström d.y. byggde Garpenbergs herrgård år 1801 (uppgiften på Wikipedia om vilken Salomon von Stockenström som byggd herrgården är fel). Fram till 1915 var herrgården en privatbostad. Därefter såldes den och blev hemvist för en jägmästarutbildning i regi av dåvarande Skogshögskolan. Med sitt unika läge med närhet till flera klimatzoner passade detta då man kunde odla fram ett arboretum för utbildningen.
Herrgården är sedan 1935 klassad som ett kultur och byggnadsminnesmärke och har kvar bla. originaltapeter gjorda i Kina på 1800 talet. Sedan 1997 har Garpenbergs herrgård varit i privat ägo. Nu inhyser byggnaden såväl restaurang som salar för konferens, bröllop och andra arrangemang. Anläggningen ägs av Maria Sandberg och Peter Gaszynski.
Andra källor:
Adelskalendern
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Artur Attman, Svenskt järn 1600- och 1700-tal, 1986
Artur Attman, Svenskt järn och stål 1800-1914, 1986
Nordström, Bergsmän & brukspatroner, 1987
Tore Frängsmyr, Ostindiska Kompaniet, 1976
Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna, 1974
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ostindiska Kompaniet, von Stockenström, Lars von Stockenström, Erik von Stockenström, Salomon von Stockenström, Albrekt von Lantinghausen, Fagersta, Fagersta bruk, Printzsköld, von Prinsencreutz, Västanfors, Semla, Bedoire, Martin von Wahrendorff, Bo von Stockenström, Länna, Länna bruk, Henrik von Stockenström, Vrams Gunnarstorp, Martin Ludvig Berg, Axel von Stockenström, Åkers styckebruk, Grytberg, Ånhammar, Garpenberg, Garpenbergs bruk, Robert August von Stockenström, Långvinds bruk, Boda bruk, Paul Printzsköld, Boliden, Ekonomi, Historia
Powered by ScribeFire.
9 svar på “von Stockenström – Ostindiska, Fagersta, Länna, Garpenberg”
Kommentarer är stängda.