Inget talar för något annat än en borgerlig valseger

Tyvärr finns det inget i den långa rad av opinionsundersökningar som svämmar över oss som talar för en regering bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Utan det mesta talar för en regering bestående av de nuvarande allianspartierna och ledd av moderaterna. Om de inte får egen majoritet kan de säkerligen förlita sig på att få stöd från sverigedemokraterna (SD) för ett regeringsbildande. Att SD skulle ge stöd till en regering som innehåller vänsterpartiet och miljöpartiet är som jag ser det helt uteslutet. Eventuellt kan en borgerlig regering även/istället få stöd från miljöpartiet då det finns en del krafter inom det partiet som hellre samarbetar med moderaterna och de andra borgerliga partierna än med vänsterpartiet och socialdemokraterna.

Självklart hoppas jag på att oppositionen vinner valet, även om det i praktiken inte innebär nån revolutionerande skillnad. Därför kommer jag att rösta på vänsterpartiet i riksdagsvalet och på Socialistiska Partiet i kommunvalet. Hur det blir i landstingsvalet har jag ännu inte bestämt.

Intressant?
Borgarmedia: Skanskan1, 2, HD, VF, Folket,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pragmatikern

    ”…även om det i praktiken inte innebär nån revolutionerande skillnad.”

    För egen del tvivlar jag på att jag i vardagen skulle se någon som helst skillnad. Det paradoxala är att valet, såsom det utvecklat sig, inte står mellan de klara ideologiska alternativen. Ideologiskt ser jag alternativen enligt följande:

    – Socialliberala alternativet som företräds dels av Alliansregeringen och dels av ”högerfalangen” inom socialdemokraterna. De ”inbördes tvisterna” handlar här mest om diverse procentsatser i ersättningssystemen och andelen privata alternativ i välfärden. I grund och botten är det dock precis samma samhällsystem.

    – Det vänsterradikala alternativet som förträds av vänsterfalangen inom socialemokraterna och vänsterpartiet. Här är man motståndare till privata alternativ i välfärden och för ett betydligt större skatteuttag och en högre grad av gemensamma lösningar.

    – Det gröna alterntivet, där delar ifrågasätter det traditionella tillväxtsamhället och där miljöaspekten styr prioriteringar men som ändå i mångt och mycket står det socialliberala alternativet nära.

    Att oppositionen, i detta scenario där man försöker förena alla huvudalternativen i ett, får problem är inte särskilt märkligt.

    Sedan kan jag inte låta bli att förundras över socialdemokraternas valtaktik. Om vi får tro SvD (http://www.svd.se/nyheter/politik/valet2010/den-verkliga-skattechocken_5138531.svd) är socialdemokraternas i särklass ensklit största vallöfte en sänkning av skatten för pensionärer på 17.5 miljarder. Utan att ha trängt in i sakfrågan, eller att ta någon ställning, betvivlar jag hur valtaktiskt klokt detta är. Förvisso är det så att det finns många fattigpensionärer som är i akut behov av förbättringar men om dessa bäst gynnas av en generell sänkning för hela pensionärskollektivet är kanske inte helt självklart.

    Skall man sedan vara mycket krass sett hör knappast pensionärerna till de mest lättrörliga väljarna.

    Det som är förvånande är att socialdemokraterna fortsätter att vara ganska passiva i jobbfrågan och man frågar sig om man, precis som i förra valet, skall lämna mer eller mindre ”walkover”.

  • Märklig text. Moderaterna, folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna är ju alla neokonservativa och har inte ett uns liberalism i sig. Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (numera) torde alla räknas som socialliberaler av någon form.

  • Hampus Eckerman;
    Socialemokraterna är, enligt min mening, knappt socialliberaler idag ens.

  • Pingback: Stackars väljare! « Hållplats Hådén()

  • Beträffande terminologier: Här finns ett inlägg från den socialdemokratiska (?) statsvetaren Marie Demker: http://vanstrastranden.wordpress.com/2010/08/05/vad-ar-ett-populistiskt-radikalt-hogerparti/.

    Temat är att politisk mainstream idag – dit både alliansen och de rödgröna hör – är att ekonomin är överordnad politiken. Att ingripa i marknaden ses som livsfarligt. Bara högerpopulister är emot.

    En kommentar från mig, som Marie inte förnekade, är att den traditionella socialdemokratiska politiken var vänsterpopulistisk dvs ansåg också att politiken är överordnad ekonomin. Både de tyska nazisterna 1933 och de svenska socialdemokraterna 1932 vann sina val på den frågan. Både Hitler och Wigforss var glasklara. ”Men det ger tydligt uttryck åt den strävan, som bär upp den socialistiska rörelsen, att frigöra produktionskrafterna ur de fjättrar, som den privatkapitalistiska ordningen pålagt dem, att befria mänskorna från att vara tjänare under den ekonomiska organisationen och att i stället sätta dem i stånd att behärska den”, skrev Wigforss.

    Ingen sosse idag skulle ställa upp på det. Kanske nån enstaka vänsterpartist skulle göra det.