Jag har tidigare redogjort för hur jag och det parti jag tillhör ser på en modern socialism som förenar ett grönt perspektiv med ett rött perspektiv. Detta synsätt kallar jag och det parti jag är medlem i, Socialistiska Partiet, för ekosocialism. En aspekt som jag vill klargöra i detta inlägg är att ekosocialism inte för förväxlas med ekologism.
Ekologism är en ideologi som återfinns inom delar av djurrättsrörelsen, miljörelsen och i miljöpartiet. Den kallas ibland för ”djupekologi” och innebär att man tillmäter naturen i sig själv det högsta värdet. Människan är bara en del av naturen och inget mer. Detta förhållningssätt är en slags fundamentalism där man faktiskt ifrågasätter humanismen (däribland socialismen) som sådan. Menar man att naturen har ett eget värde så menar man att det finns något som står över människan. Naturen antas ha ett mål och kan enligt en del vara vis. Ekologismen som sådan kan dock innefatta flera olika synsätt, däribland så kallad ekosofi och den högerextrema ideologi som brukar kallas ekofascism. Mer milda varianter företräds av flera gröna partier, som exempelvis det svenska miljöpartiet.
Jag menar att värden uppstår först när människan värderar saker runtomkring sig, dvs människan är utgångspunkten för värderingarna. Det är en humanistisk syn på människan och naturen. Ekosocialism är en humanistisk syntes av gön och röd ideologi. Enligt detta synsätt så är skyddet av naturen, arbete mot klimatförsämringarna osv nödvändiga för att värna om människans livsmiljö. Att djur har det bra och inte missköts ligger också det i människans egenintresse. Vårt liv blir bättre om vi också tar hand om de djur och den natur vi lever i på ett bra, skonsamt, miljövänligt och klimatvänligt sätt.
Naturen har i sig inget mål, ingen vilja, den bara finns. Människan kan vilja rädda arter, men naturen har ingen vilja kring sådana saker. Klarar sig inte en art av nån anledning så dör den ut. Människan kan välja att låta arten överleva ändå. Dvs människan kan sätta sig över naturen. Det kan vi för att vi har en kultur och kulturen är starkare än naturen. Men det för med sig att människan också har ett ansvar för naturen, djur- och växtliv. Det innebär att vi bestämmer hur djur och natur ska ha det. Det kan inte naturen själv göra och naturen kan inte själv ha ett värde i sig själv utöver det värde som människan ger den.
Läs också: Det räcker inte med att gilla Maria Wetterstrand, debattinlägg av mig, Annika Beijbom, Erik Laakso och Alexander Bard.
Läs mer:
Det här med ekosocialism
Att ge förnuftet muskler
Tillväxtreligion och klimatkamp
Klimatet och människan
Kris, klass och klimat
Ekosocialism i praktiken
Ekosocialism eller barbari
Barbarisk kapitalism eller det ekosocialistiska alternativet
Den ”gröna” ideologin
Ekosocialism – jordens möjlighet
Ekosocialismens möjligheter, del 1
Ekosocialismens möjligheter, del 2
Ekosocialismens möjligheter, del 3
Ekosocialismens möjligheter, del 4
Three Meanings of Ecosocialism
Why Eco-Socialism today?
Capitalism, ‘decreasing’ and ecosocialism
Contribution to the debate on climate change
Andra källor:
Tage Wiklund, Det tillgjorda landskapet, 1995
Bengt Hubendick, Människoekologi, 1985
Intressant?
I media: DN, SVD,
Bloggat: Seved Monke, Peter Soilander,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekologism, Ekosocialism, Ekofascism, Ekosofi, Klimat, Miljö, Grön ideologi, Klimathotet,
Powered by ScribeFire.
Relaterat:









Pingback: Miljöpartiet och ekofundamentalismen « Ett borgarbarns betraktelser
Pingback: Mona Sahlins bräckliga sits | Internationalens ledarblogg
Pingback: Intressant utveckling i Stockholm | Svensson
Pingback: Ekologismen är en posthumanism « strötankar och sentenser