Boknytt
Sveriges historia 3/8
Dick Harrison & Bo Eriksson
Norstedts
Väpnad bondemakt
En första reflexion över den tredje delen i praktverket om Sveriges historia (åren 1350-1600) är vilken beundransvärd uppfinningsrikedom arkeologer och historieforskare har när det gäller att vaska fram vårt förflutna ur dess spillror. Finge de ännu mer pengar för sitt viktiga grävande skulle vi få veta mycket mera om våra rötter. Vore bra.
En andra reflexion är vilken oerhörd katastrof digerdöden/pesten var. Värst i början men den härjade mellan 1350 och 1713. Under den tiden förekom hela 26 utbrott som varade ett, två eller tre år. Under 363 år led man alltså regelbundet av denna folkmördare! En oerhörd katastrof som får en att oroa sig för alla nya resistenta superbakterier som börjar dyka upp…
En tredje reflexion är att samhället uppenbarligen var indelat i klasser; bönder, adel/fogdar/präster/borgare, och kungamakten. Men det går inte att reducera politiken till enbart klasskamp. Det var en salig röra av strider mellan klassfraktioner, släkter, klaner, ätter, ekonomiska intressen, regionala intressen, olika kungapretendenter och dess följeslagare, adelssläkter med jord i flera riken, bergsmän i kontakt med tyska intressen. Dessa i sin tur mobiliserade olika delar av allmogen, bönderna, för sin sak, ibland med tvång ibland med sammanfallande intressen.
Jag kommer att tänka på primatologen Frans de Waals bok om schimpanspolitik. Olika koalitioner av alfahannar kämpar om makten i diverse konstellationer, samtidigt som de mobiliserar stöd i flocken för sin sak. I båda fallen kämpar elitfraktioner för makt och resurser, och får stöd av olika fraktioner av folket, som ser till sina intressen (som valet i Sverige). I båda fallen sociala djur där hierarkiska och egalitära tendenser står emot varandra. Politik verkar ha biologiska rötter.
En underlig ovetenskaplig plump i protokollet i bokens annars sansade ton är några meningar om folkhjälten Nils Dacke och hans bondeuppror mot Vasa-diktaturen: ”Likt rovdjur druckna av blod stormade några timmar senare mördarhopen Gräsgärde gård.” ”Men varför organisera ett rövarband? Varför mörda? Ur vilken grumlig källa hämtades allt detta hat?” Att ”Dackes gäng” (?) drevs av klasshat föresvävar tydligen inte författarna. Ändra till pocketupplagan tack!
En intressant iakttagelse i boken är att samhällets småskalighet gjorde att individerna fick en stor betydelse för maktstrider och samhällets utveckling. Vilken skillnad mot i dag då samhällets globalisering gör såväl individen som nationen som demokratin maktlös. Det stärker min övertygelse att folkmakten bör byggas småskaligt underifrån.
Intressantast är skildringen av den unika starka bondemakten i Sverige. Hur den beväpnade allmogen inte bara utnyttjades i olika aristokratiska fraktionsstrider, utan även slogs för sina egna intressen och med vapen i hand tilltvingade sig ett politiskt inflytande i Sverige (som säte i riksdagen). Bland annat slogs de för just rätten att inneha vapen.
De många bondeupproren från Engelbrekt till Dacke var troligen delvis påverkade av de samtida stora radikalkristet inspirerade bondekrigen ner på kontinenten. Även de svenska bonderevolterna hade ju ett religiöst inslag i försvar av den folkkatolska tron gentemot Vasas statsprotestantism, som överförde makt och resurser från kyrkan till den centraliserade tvångsintensiva nytidiga moderna nationalstaten kungen byggde upp.
En nödvändig historisk lärdom från denna tid är vikten av allmän folkbeväpning. Den allmänna värnplikten borde återinföras och utökas till kvinnor (med möjlighet till social vårdvärnplikt). Staten i dess kärnform som elitkontrollerad centraliserad tvångs- och maktapparat måste bekämpas. Ur elitstaten växer hierarki och klassamhällen.
Vi förvånas över de högerextrema vapenfanatikerna i USA, men de har en poäng. Den amerikanska revolutionen betonade vikten av det beväpnade folket som inte kunde hunsas av överheten/staten. Enskilt vapeninnehav leder fel, men grundtanken är rätt. Demokratin skyddas om folket är vapentränat och det ständigt finns åtminstone värnpliktiga i vapen.
Det var väl det som gjorde att överklassen i Sverige inte vågade ingripa när Norge förklarade sig självständigt. De kunde inte lita på det beväpnade svenska folket i form av värnpliktiga solidariska med det norska folket. Kräva alltså värnplikten utökad åter!
Läs mer: Kulturen, SVD, DN, KB, SDS, HD, Kollega, GD, TV4, Arbetarbladet,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sveriges historia, Dick Harrison, Bo Eriksson, Bondemakt, Nils Dacke, Engelbrekt, Gustav Vasa, Historia, Kultur, Böcker
Vadan denna reaktionära regression från Harrison? Hans bok Uppror och allianser som handlade om senmedeltida svenska bönders uppror tog ju klart ställning för bönderna.
Jan: Ja, konstigt. Jag har också den boken. Meningarna verkar också så malplacerade och stilbrytande i boken.