Bonderevolter.se

Hans: Det är även idag bönderna som är mest revolutionära, eller i alla fall aktivt politiska. Under folkrörelseuppsvinget på 90-talet var arbetarrörelsen i stort sett frånvarande. Medan ryggraden i rörelsen bestod av småbondeinternationalen Via Campesina (som inte har några anställda funktionärer), med stöd av (oftast kyrkligt organiserade) slumrörelser samt ungdoms- och miljörörelser av olika slag.

Samtidigt råder djup depression inom världens arbetarrörelser. Beverly Silver menar t.ex. att 1997 var de globala arbetarörelsernas all time low. En del spår att det är på väg uppåt medan andra är skeptiska; för en diskussion se här: http://digitalcommons.mcmaster.ca/globallabour/. Kanske är det den gryende organiseringen i Kina som avgör?

Intressant nog finns det vissa arbetarfack, exempelvis i Indien, som inkluderar gatuföretagare eftersom också de oftast har en kapitalist som suger ut dem någonstans. Den formella kontraktstexten betyder inte så mycket, det viktiga är den ekonomiska relationen.

Jag skulle väl inte säga Arbetarrörelsen del 2. Vi hade en fabulös mobilisering i Brasilien på 70-talet som störtade militärdiktaturen där (och förmodligen bidrog till att störta andra militärdiktaturer i grannskapet). Och vi hade en lika fabulös i Sydkorea på 80-talet, liksom en i Sydafrika. Vilket fick en del teoretiker att slå fast att efter en massiv industrialisering i ett s.k. nytt industriland får vi en arbetarrörelse efter en generation.

Så nu är det dags i Kina. Och eftersom sådär 40% av alla industriarbetare bor där borde det skrälla ordentligt mycket mer än i Brasilien, Sydkorea och Sydafrika där det bara rörde sig om några miljoner.