Färre fiskare och större fiskeriföretag

Det blir allt färre fiskare konstaterade Henrik Svenberg, ordförande i Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR), inför den kongress man just nu håller. Samtidigt så blir fisket allt lönsammare hävdade han också:

– Svenskt fiske har haft en svår tid, men nu är vi på väg ut ur en omfattande strukturomvandling och vi har en positiv tro på framtiden, säger Henrik Svenberg. Vi gynnas dessutom av en marknad, som efterfrågar fisk och skaldjur.

När Sverige gick in i EU i mitten av 90-talet var yrkesfiskarkåren nästan fyra gånger så stor, som den är i dag.

– Då låg siffran på 4 500, konstaterar han. I dag har vi 1 200 som försörjer sig på fiske.

Inom de närmaste tre åren minskar kåren ytterligare.

– Det handlar om en 20-procentig minskning, tror Henrik Svenberg. Ner till cirka 900. Färre fiskare men desto mer lönsamma.

Det lönsamma fisket är enligt vad jag förstår det stora pelagiska fisket efter skarpsill, sill , makrill, tobis och blåvitling. Inom detta fiske sker just nu också en koncentration av ägandet och fisket till ett fåtal stora företag. Detta troligen som en följd av att man i detta fiske infört ITQ, dvs individuella kvoter som får säljas och handlas med. Bolagsfisket tar alltså över från det mer traditionella fisket. I centrum för denna utveckling står två företagsgrupper med kopplingar till den lilla ön Rörö i Göteborgs norra skärgård och till Rönnäng på Tjörns sydspets. Det är dels familjen Johansson och deras olika företag, dels PFG Fish AB. PFG Fish har desutom kopplingar till Donsö, ett annat av Sveriges större fiskelägen liksom till Dyrön, strax utanför Tjörns sydkust. Andra storföretag finns i Fiskebäck i Göteborg, Bland dessa märks exempelvis Torönland HB, Fiskeri AB Ginneton och Fiskeri AB Ganthi.

Vad som också händer är att de lönsamma bolagen inom det pelagiska fisket också köper upp mindre fiskebåtar och fiskeriföretag som sysslar med så kallat demersalt fiske (i detta fiskesegment förekommer den ökända bottentrålningen efter torsk) och/eller kustfiske.  Det är också inom detta så kallade småskaliga fiske som de stora bidragen till fisket finns. Bidrag som genom den koncentration till storföretag som sker idag alltså kan komma att hamna i fickorna på storföretagen inom fiskerinäringen istället för som folk kanske tänker sig det hela, den lokale fiskaren på Askerön eller nåt sånt.

I grunden är det bra att det blir färre fiskare då det finns överkapacitet såväl inom Sverige som internationellt. mend et får inte gå till på det sättet att svenska fiskare lämnar hemmamarknaden och hemmafisket för att sedan dyka upp i tredje världen och fiska där. Då minskar ju faktiskt inte fiskeflottorna i världen. Och dessutom tar de stora båtarna från Sverige och Europa i det läget levebrödet ur händerna på många lokala kustsamhällen i andra delar av världen.

Att fortsätta subventionera fisket så som jordbruksminister Eskil Erlandsson förslagit på SFR:s kongress är som jag ser det en felaktig väg att går. Det finns ingen anledning för oss att använda skattepengar för att bevara det som ändå inte borde finnas kvar eller att skattepengar ska gå rakt ner i fickorna på stora kapitalstarka fiskeriföretag på Rörö, i Rönnäng eller Fiskebäck. Pengar till forskning om fiske är däremot helt okej. Självklart. Men stöd till fiskeriföretag och viss typ av fiske är som jag ser det helt fel.

Intressant?
Borgarmedia: GP1, 2, 3, 4, BLT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

4 svar på “Färre fiskare och större fiskeriföretag”

  1. Hej, vill bara säga att det du nämner om att skattepengarna eller bidrags pengar hamnar hos stor företagen som bedriver pelagiskt fiske, så har du fel. Och alla som tror att vi fiskare lever på bidrag vill kanske veta att vi betalar över 50% i skatt. Tänk lite på det

    1. yrkesfiskare: Jag känner då ingen eller känner inte till nån fiskare som betalar över 50% i skatt. Varken egenföretagare, partägare eller anställda. Jag är trots allt från Rörö och känner folk som jobbat på båtar från Rörö, Fiskebäck och Donsö. Det finns väl idag knappast någon svensk som betalar 50% i skatt misstänker jag.

      Inte heller skriver jag att det går bidrag till pelagiskt fiske. Fast Johanssons fick bidrag till att bygga Astrid Marie och Astrid så det förekommer.

  2. Det är konstigt för vi betalar 50% i skatt. Halva lönen varje månad går in te skatt. Aa dom fick bidrag då, men det var för 10 årsen när svenska staten ville ha bättre och större fartyg för att kunna fiska mer för att det fanns så mycket fisk i haven. Men nu får dom inga.

    1. yrkesfiskare: Ingen med normal inkomst betalar mer än kommunalskatten i skatt. Och i Göteborg är den lite över 31%. Den är nåt liknande på Öckerö också. Du snackar helt enkelt skit. Detta är om du är anställd. Som egenföretagare är det lätt att betala ännu mindre.

      Johanssons fick bidrag. Men Ahlströms fick inte bidrag vid samma tid. Det hade inget med fisktillgång att göra. Men eftersom Leif Johansson och Thomas Johansson tjänat från några 100 000 upp till 1,5 miljoner per år så tjänar de tillräckligt med pengar för att ha det bra. De flesta delägare i Tor-ön och Toarlan (Ahlströmmarna) tjänade däremot väldigt lite och betalade ingen skatt alls under samma år.

      Så sluta nu att dumma dig.

Kommentarer är stängda.