Inte ens i Sverige. Sverige har och har alltid haft en av världens största järnmalsmgruvor, i Kiruna. Den har så stor ekonomisk betydelse att hela staden ska flyttas för gruvans skull. Inte ens i Bergslagen är det så att gruvindustrin är eller har varit död. Gruvan i Garpenberg har funnits hela tiden, och aldrig varit nerlagd och just nu så har en större järnmalmsgruva öppnat igen, Dannemora. Det finns dessutom planer på att ytterligare gruvor ska öppna. Så talet om järnhanteringens, gruvornas och basindustrins död tycks mig lite överdrivet. Att det förändras över tid, med nedläggningar, nystarter, tomma samhällen, nerlagda samhällen som exempelvis Adak och nya samhällen hör till sakens natur. Så var det på 1700-talet, på 1800-talet, 1900-talet och idag.
Sen finns det nya bruksorter. Jag är delvis uppvuxen i en sån, Stenungsund. Åk dit, Mustafa Can, och intervjua folk där. Och gamla som lever i högönsklig välmåga som Grums, Sandviken och Hofors. Åter andra har förvandlats till förorter och sovstäder för större orter.
Intressant?
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om Järnhantering, Gruvbrytning, Järnbruk, Stålverk, Kapitalism, Ekonomi, Garpenberg, Stenungsund, Grums, Dannemora, Hofors, Sandviken, Bruksorter, Samhälle, Mustafa Can
2 svar på “Inte har järnhanteringen förpassats till historiens sophög”
Kommentarer är stängda.