Vapenexport till diktatur

Sverige exporterar uppenbarligen vapen till en av världens hårdaste diktaturer. Mer bestämt är det krigsmaterialföretaget Saab Bofors Dynamics som exporterar vapen till diktaturen. Det handlar om det enda land där Usama Bin Ladens variant av islam, wahhabismen, är statsreligion. Ett land utan tillstymmelse till demokrati, jämlikhet och jämställdhet. Saudiarabien. Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Regeringen hukar och vill uppenbarligen inte uttala sig i frågan om vapenexporten till en av världens värsta diktaturer.

Ska verkligen en sådan regering få vår rösti valet? En krigshetsarregering? Naturligtvis inte. Rösta på vänsterpartiet i riksdagsvalet och lämpligt oetablerat radikalt parti i kommunvalen. I Göteborg förstås på Socialistiska Partiet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements
  • Shhhhhhh!!!
    För fan, vi ska inte tänka på Saudiarabien, Egypten, Jemen eller några av USA:s allierade i regionen. De stenar ingen, de är trevliga rika demokratier. Ingen demonstrerar mot regimerna där och allt är lungt och bra.
    Det är IRAN som är de farliga muslimerna. De värsta staterna är såklart Iran, Syrien och Libanon. Nämn inte ens någon annan stat i regionen.

  • Har V utställt något löfte om att avbryta det försvarssamarbete som Sverige med frösvarsminster Leni Björklund kom överens om 2005? Kommer V att spräcka en rödgrön regim på detta?

    Klart med försvarssamarbete med Saudi
    -Det syftar till att vi ska lära känna varandra bättre inom försvarssektorn och undersöka var vi kan samarbeta närmare, sade Leni Björklund”

    Saudiarabien är intresserat av att köpa det svenska luftburna övervaknings- och stridsledningssystemet Erieye.
    Den saudiarabiska delegationen ska träffa Saab och Ericsson, som bygger Erieye, samt besöka flygflottiljen F 7 i Såtenäs, erfar TT.
    Prins Khaled sade att han inte är på någon inköpsresa.
    – Vi ska köpa vad våra styrkor behöver och vad som är bra för Sverige inom ramen för internationell lag, sade prins Khaled.

    Prins Khaled sade att Saudiarabien ser på Sverige som en nära vän och vill förbättra det militära samarbetet inom forskning och träning.

    Leni Björklund påpekar att Sverige och Saudiarabien samarbetar på många områden. Det är naturligt också med försvarssamarbete, tycker hon.

    Det är det som är så fint med de religiösa fundamentalisterna, de vet var de har varann. Han är en humoristisk grabb den gode prinsen, något om svensk lag säger han inte. Dessutom har Sverige sålt vapen till Saudiarabien sen urminnes tider (helt oberoende av vad svensk ”lag” tyckt om det), eller i alla fall sen början av 1970-taletn när oljekrisen slog till. Om det inte gick att sälja direkt såldes det via ombud som Storbritannien eller Singapore. Med den labile koleriske krisministern som handelsminister var det förmodligen ”panik” vid minsta ekonomisk svängning. Det var Palme som inledde denna långsiktiga relation med Saudiarabien som ”vännation”. Det är ju därför som Sudiska intressenter också är betydande kapitalister här i landet inom en del områden.

    Gulfländerna blev ju i ett slag med oljekrisen synnerligen välbeställda, så det var ju inte bara fråga om att ”säkra” oljeleveranser, gulfländerna blev också marknader för svensk exportindustri, lite vapen kan få dem att se med blidare ögon på Ericssons, Scanias etc anbud för leveranser av deras produkter.

    Jag kan tänka mig att rösta på de rödgröna men då vill jag göra det med öppna ögon inte föras bakom ljuset om att de skulle vara något annat än de är.

    • Anders_S

      Lasse: Jag håller med dig.

  • Pingback: Scaber Nestor - Sverige exporterar krigsmateriel till Diktaturer. (Bofors - Saudi Arabien)()

  • På grund av den omåttliga svenska girigheten kom vi iofs av och till på kant med olika vapenköpande ”vänner”, det var ju inte så lyckat att försöka sälja både till Iran och Irak när de krigade med varandra och speciellt Irak hade ju sina allierade runt gulfen. Att den kände oppositionsledaren samtidigt är fredsmäklare ger ju inte en bättre bild av nationen som förmodligen är värdens största hycklare på detta område. Att sedan decennier totalt sett ligga i toppligan vad gäller vapensförsäljning och en andraplats efter Israel per capita som internationell vapenmånglare låter sig svårligen förenas med hög moral.

    Han gjorde ett uppehåll och sade sen att den svenska regeringen var fullt medveten om Bofors exportaktiviteter. Den stödde helhjärtat exporten.

    Han skrattade åt den svenska regeringens hyckleri …
    Boforsdirektören Martin Ardbo i samtal med Indiens ambassadör över en lunch
    The Ambassadors´s Evidence, B. M. Oza

    Det märkliga är att den hederligaste regim vi haft när det gäller att vara laglydig mot svenska krigsmateriellagar var nog regeringen Ullsten den folkpartistiska enpartiregeringen 78-79. Handelsminister Hadar Cars blev den mest hatade mannen på Bofors och förmodligen inom stora delar av svensk verkstadsindustri. ”När vi hör namnet, Hadar Cars, då ser vi rött. Så sa man på Bofors, och på Volvo, och på Scania Vabis, och lite här och var i det svenska näringslivet. Och i Iran.

    Handelsminister Hadar Cars och Ola Ullsten stoppade stora delar av vapenexporten, bland annat till Iran.
    Iranierna blev förbannade.
    Inga vapen inga lastbilar! Var budskapet från Iran, från Shahen, och från Khomeini efter revolutionen 1979. 1977 köpte Iran 1233 svenska lastbilar, och 1979 så köpte Iran 0 lastbilar från Sverige.

    VD i Bofors moderaten Claes-Ulrik Winberg hade anat ugglor i mossen redan när S petades från den ”ständiga” regeringsställningen:
    1976 förlorade socialdemokraterna valet. Det var första gången på 44 år. Och Claes-Ulrik Winberg som var engagerad moderat och som senare blev ordförande i SAF, men som 1976 fortfarande var VD i Bofors, var oroad; ”jag borde vara glad men det här är inte bra för F (Försvarsdivisionens verkstäder)”, sade Winberg.

  • Kan ju bero på att Hadar Cars var ordförande för Samfundet Sverige-Israel.

    Han hade däremot inget emot att utrotningar skedde i andra länder. Bl.a åkte han och handelsministern över till Indonesien för att käka middag med diktatorn Suharto som just dödat en miljon oppositionella. Med sig hade han en skock Bofors-anställda, ivriga att sälja vapen till diktaturen.

    Fanns inget laglydigt i den regeringen.