Tre bra analyser av valet

Först är det Daniel Poohls eminenta (i stort sett, lite fel i vissa detaljer dock) analys i tidningen Expo, Därför kom Sverigedemokraterna in i riksdagen:

Sverigedemokraterna gynnas av att kunna utmåla sig som ett alternativ till det så kallade etablissemanget. Den blockpolitik som präglat valrörelsen har gjort Sverigedemokraterna till ett tydligt tredje alternativ, en underdog. När det dessutom är svårt att se skillnad på de två ”arbetarpartierna” som leder de två blocken skapas ett politiskt vakuum där Sverigedemokraterna kan kliva in.

För de som drabbats av den stora arbetslösheten har det givetvis funnits en grogrund för missnöje och frustration. För dem har Sverigedemokraterna erbjudit en syndabockspolitik där invandringen är förklaringen till alla samhällsproblem.

När ideologin i den politiska debatten försvinner präglas den istället av moral, om ont och gott. Det blir kanske som allra tydligast när det gäller de etablerade partiernas sätt att bemöta Sverigedemokraterna. Partiet bemöts många gånger utifrån moraliska premisser – SD är onda, vi är goda.

[…]

En annan av förklaringarna till Sverigedemokraternas framgång är att de så tydligt utmålats som vågmästare. Genom att rapportera om vem som kan tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna eller inte, och genom att ständigt återkomma till frågan, har medierna gett partiet en viktigare roll än vad det förtjänar. Det har röjt undan alla tvivel hos de potentiella SD-väljarna som befarade att deras röst skulle vara bortkastad.

Dessutom har mediernas bevakning generellt bidragit till att skymma de ideologiska skillnaderna mellan partierna. Den här valrörelsen har handlat lika mycket om opinionsmätningar och dagsform som om konkret politik. Det har bidragit till den brist på ideologisk diskussion som varit så gynnsam för Sverigedemokraterna.

Slutligen bedrev partiet en relativt lyckad valrörelse. Där medierna givetvis spelade en viktig roll. Partiet var på väg in i medieskuggan några veckor innan valet men kastades in i strålkastarljuset igen när partiets valfilm stoppades av TV 4. Den påstådda attacken mot en av partiets unga aktivister gav dessutom partiet möjlighet att sätta fokus på den utsatthet man gärna vill framhålla.

[…]

Under de senaste åren har vi haft en rad debatter som satt partiets kärnfråga på agendan. Uppmärksamheten kring den kommunala flyktingmottagningen, de ensamkommande flyktingbarnen, kravaller och stenkastning i förorter och inte minst slöj- och burkadebatten.

I vissa fall har Sverigedemokraterna spelat en roll i diskussionerna, i andra fall inte. Egentligen spelar det ingen roll. Sverigedemokraterna gynnas hur som helst eftersom det gör deras frågor viktiga.

Sverigedemokraterna behöver inte heller övertyga väljarna om grundsatsen i partiets politik – att vårt land består av ”svenskar” och ”invandrare”. Denna föreställning reproduceras ständigt av etablerade politiker och media.

På samma sätt beskrivs invandring generellt som ett problem. Det sägs ibland att vi inte talar öppet om problemen med integrationspolitiken i Sverige. Det är snarare tvärtom. Att vi har misslyckats med integrationen är kanske en av de mest slitna politiska fraserna. Och att den ständigt upprepas spelar Sverigedemokraterna i händerna.

[…]

Att det fanns en efterfrågan på ett parti som vill begränsa invandringen visste vi. Nu är det uppenbarligen också så att väljarna ser att det finns tillgång till ett sådant alternativ. Det alternativet heter Sverigedemokraterna. Och det skrämmande är inte att partiet nått riksdagen, utan att det nu sitter där för att det finns folk som håller med dem.

Sen har vi Stefan Carlén i LO-Tidningen, Gör en vänstersväng som i Norge:

Det finns en konstig föreställning om att det enda sättet att vinna medelklassen i Stockholm är att föra en mer borgerlig politik. Det har gjort att en del socialdemokrater ängsligt blickar mot medelklassen och tror att sänkta skatter, mer privata alternativ och uppluckrad arbetsrätt är det enda sättet att nå dem och maktinnehavet.

Men varifrån kommer dessa uppfattningar? Inte vet jag. Om man tittar på vad TCO:s egna medlemsundersökningar säger, så inte är det att medelklassen på något sätt skulle stödja en sådan borgerlig politik som en del socialdemokrater tycks tro.

Tvärtom, en klar majoritet av TCO-medlemmarna anser i likhet med LO att det är fel att sänka skatten om det går ut över välfärden. Vidare är medlemmarna inom TCO negativa till fler privata alternativ inom offentliga sektorn.

Än mer ideologiskt intressant är att TCO-arna tydligt anser att det är samhällets ansvar, inte den enskildes, att varje människa ska ha en god levnadsstandard. Man har också en positiv människosyn och litar starkt på folk.

Vilket är intressant och motsäger dem som tror att en borgerlig profilpolitik med mer disciplinering och kontroll skulle vara en nyckel till att nå dessa grupper.

[…]

Genom att politiskt acceptera de ideologiska motståndarnas idéer försvinner den opinions- och folkbildande kraften som behövs för att mobilisera människor.

På marginalen finns det många som vacklar i sina övertygelser. Får de endast höra en högerinriktad kamp om väljarna kommer det att stärka värderingar som går åt det hållet. Dessutom kommer det politiska intresset hos dem som företräder en mer radikal politik att mattas och valdeltagandet i kärntrupper kan minska.

Att inte stå upp för och argumentera för sina ideologiska grundvärderingar kan vara förödande i längden.

Tyskt haveri
Den lärdomen måste man nu dra från ett havererat socialdemokratiskt parti som det tyska. Den stora valförlusten i söndags är ett tragiskt kvitto på en politik som blivit alltför anpassad till den borgerliga ideologin.

Det började redan under Schröder med bland annat sänkt a-kassa och försämrad arbetsrätt och fortsatte när man ingick en koalition med Merkel och högern.

Att däremot göra en vänstersväng och stå upp för sin historiskt ideologiska roll ger resultat.

Det har vi sett från det norska Arbeiderpartiet som efter katastrofvalet 2001 helt svängde och nu starkt motsätter sig privatiseringar, skattesänkningar och urholkning av välfärden. De har belönats med framgång i två raka val.

Och till sist bloggaren Erik Svensson på Biology and Politics, Högervindar i Sverige och framtiden för vänstern och de rödgröna. ”Mittens diktatur” har gynnat Sverigedemokraterna:

Alla de svenska riksdagspartierna trängs nu – i varierande grad – inne i mitten och slåss om de flyktiga mittenväljarna. Resultatet? Ja, frustrerade väljare röstar på ett tydligt och obehagligt politiskt alternativ: det högerextrema och invandringsfientliga partiet Sverigedemokraterna.

[…]

Gränsen mellan högerpopulism, fascism och marknadsliberalism har f. ö. blivit alltmer otydlig de senaste åren, åtminstone ute i Europa, där högerpopulistiska partier ofta samarbetat med liberala dito (som i Danmark). Liberalism, i den marknadsliberala versionen, är ofta ett förstadium till fascism, genom den sociala utslagning som denna politik skapar, och praktiserande liberaler av idag är ofta otydliga mot högerextremism och flirtar med bl. a. islamofoba och högerpopulistiska stämningar.

Utifrån ett mer cyniskt och själviskt vänsterperspektiv kan dock detta tragiska valresultat i någon mån verka vitaliserande – nu är det stenhård opposition mot såväl Alliansens marknadsliberala utslagningspolitik som gentemot Sverigedemokraternas bruna politik som är vägen framåt. Inte minst tror jag att den utomparlamentariska kampen blir viktig. Det gäller att bygga en bred, inklusiv antirasistisk folkrörelse för att bekämpa SD ute på gator och torg. Istället för att lämna detta viktiga arbete åt anarkister och autonoma grupper där åtminstone en del tror att våld mot enskilda SD-sympatisörer och medlemmar är en konstruktiv väg framåt. Förutom att sådant politiskt våld är förkastligt på rent demokratiska grunder så är det dessutom kontraproduktivt och lär stärka SD i längden genom att de görs till martyrer. Och det trivs de som bekant med.

För vänstern och socialdemokratin gäller det också att bygga vidare på vad man redan har: ett starkt stöd bland många kärnväljare och i utsatta områden som delar av Rinkeby, där de rödgröna fick valresultat av närmast sovjetiska proportioner med nästan 90 % av rösterna. Kanske ligger framtiden för de rödgröna i att satsa på sina kärnväljare och få upp valdeltagandet i utsatta områden som Rinkeby och andra förorter i storstäderna, snarare än desperat kämpa om ängsliga medelklassväljare och livsstilsliberaler som alla de andra partierna redan slåss om?

Tydlig vänsterpolitik vinner i längden, mobiliserar kärnväljarna och är mer effektivt än att flirta med lättrörliga mittenväljare. Bästa receptet mot SD är därför inte att banka deras anhängare i skallen, utan att bekämpa den marknadsliberala högerpolitik som leder till utslagning från arbetsmarknaden, förstärker klassamhället och gynnar missnöjespartier som SD.

Unga arbetslösa män borde självklart rösta på S eller V – men väljer i stället Sverigedemokraterna. Varför? För att de upplever att S och V inte är ett tillräckligt tydligt alternativ som inte skiljer sig från de borgerliga. Sverigedemokraternas succé avspeglar också arbetarrörelsens misslyckande och visar faran med att röra sig alltför långt in mot mitten. Detta måste åtgärdas, om inte Alliansens maktinnehav ska permanentas. Hur ta röster från Sverigedemokraterna – utan att anamma de bruna delarna av deras politik? Uppenbarligen tycker unga arbetslösa män att SD är ett alternativ – och det är ett stort problem för de rödgröna. Att rätta till detta innebär hårt arbete och ett långsiktigt folkrörelsearbete som tar många år att genomföra. Men det är absolut nödvändigt.

Intressant?
Bloggat:
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, GP1, 2, 3, 4, 5, DN1, 2, 3, 4, 5, 6,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

10 svar på “Tre bra analyser av valet”

  1. Det är säkert så att bristen på skiljelinjer, otydligheten i budskap och bristen på vision är viktiga orsaker till valresultatet. Dock går det inte att komma ifrån att oppositionen rent taktiskt gjort ett i det närmaste sanslöst misstag.

    Oppositionen hade tills för något år sedan öppet mål men lyckades ändå få det till straffspark mot det egna målet.

    Analyserar man opinionsläget finner man att utförslöpan började med formaliseringen av det rödgröna samarbete. Här försökte man sig på att kopiera den, av 4 intill förväxling lika partier, bestående borgerliga alliansen.

    Kopior blir aldrig som orginalet och för de rödgröna blev det katastrofalt. Genom samarbetet stängdes effektivt dörren för inflödet av mittenväljare samtidigt som man, även om valdeltagandet var större än förra valet, kan ha betänkligheter kring mobiliseringen på vänsterkanten (vänsterpartiet gick de facto tillbaka något).

  2. Lustigt.
    Brukar ni inte alltid hävda att Hamas är folkvalda. Och att det ska respekteras? Gäller inte här hemma? SD är Putte i Blåbärsskogen jämfört med den högerextrema Hamas!

  3. Det finns mycket att säga om olyckan i att SD vann riksdagsmandat, men i kommentar till Expo-artikeln tycker jag att man liksom i så många andra kommentarer gör det lite för lätt för sig. Poohl avfärdar att immigration och integration inte skulle diskuteras med att ”integrationens misslyckande” närmast har blivit en klyscha. Det är sant, men att (från en SD-sympatisörs synvinkel) bara konstatera problemet löser ingenting. Vad vill man GÖRA åt problemet? Svaren är oftast fladdriga och generella i stil med ”mer pengar till…”. Det är svar som delvis saknar trovärdighet. Samtidigt är det inte ’Politiskt Korrekt’ att komma med mer handfasta förslag som att ex. minska invandringen tills integrationen är under kontroll, vilket gör att dessa inte diskuteras och därmed kan nu SD presentera dylika förslag som perfekta lösningar på allt.

    Frånvaron av en öppen debatt är hela grundproblemet. Jag vet inte hur ofta jag har hört frågor i stil med ”varför ska vi ha (arbetskrafts)invandring när vi har rekordhög arbetslöshet? En enkel, rak fråga som man borde kunna diskutera öppet utan att glida in i anklagelser om rasism och antidemokratiska tendenser.

  4. Tacka fan för att det gick så här. Borgarpolitik ska föras av borgare och inte av sossar. Varför i helvete skulle man rösta på dom rödgröna när sossar och grönmuppar vill ha profit i vården och skolan och när sossarna inte gjort ett jävla dugg för att sätta åt kapitalistsvinen på dom 30 senaste åren? Och hur kunde Ohly va så jävla dum att han hoppa på Monas allians? Det enda som hände var ju att det kom in en massa förbannade nasseidioter i riksdagen!

    Nu gäller det att Ohly slutar klia Mona på ryggen och och bryter allt jävla samarbete så att vi får ett riktigt vänsteralternativ.

  5. Även jag har försökt mig på en liten analys på min blogg. Jag kopierar in inlägget här, men gå gärna in på bloggen och kommentera och tyck till. Har även startat en Facebook där jag öppnar upp för diskussion, den heter ”Jag röstade inte på Sverigedemokraterna!” här är länken: http://www.facebook.com/group.php?gid=156825121003132&ref=mf

    Och här kommer inlägget:

    ” ’Kärnan av problemet kring gårdagens rabalder’

    Jag har fått några kommentar på mitt nedanstående inlägg som argumenterar emot mig, och jag tycker det är så bra! Vi måste diskutera det här, för uppenbarligen är något fel. Men jag vidhåller mina åsikter fortfarande. Har läst diverse SD-bloggar idag, måste erkänna att jag inte läst dessa bloggar tidigare utan enbart läst igenom SDs valmanifest. Det var någon som ifrågasatte huruvida jag hade gjort det tidigare och om jag riktigt var införstådd med partiets valfrågor. Som svar på det säger jag; självklart. Jag hade aldrig gett mig in i leken annars. Däremot förstår jag frågan, fullkomligt. Det är en naturlig fråga med tanke på ignoransen som funnits inom media gentemot Sverigedemokraterna. En ignorans som inneburit att Sverige delats på två. Det är så fel och det är inte första gången svensk media agerar så här. Och varje gång skiter de sig själva i näven. Vi kan inte hålla på och ignorera folkgrupper, åsikter, religionsskillnader, partier, länder eller allt vad det nu kan vara.

    Som ett land som står som modell för andra så är vi ibland bra dåliga på att göra så simpla saker som att föra en diskussion. Jag tror det är där som problemet ligger och det skulle inte förvåna mig om vi om fyra år får ett parti vars kall blir att motarbeta SD. Alltså att vi misslyckas med diskussionerna.

    För jag blir så jäkla mörkrädd när jag stiger in på vissa SD-bloggar. Hatet gentemot folkgrupper och andra religioner är så stort. Med andra religioner menar jag islam. Ingenstans diskuteras all världens tusen andra religioner. Utan vi hatar alla som är muslimer och vi vill förinta hela religionen. Inga moskéer på den svenska marken säger man. Inga muslimer på våra gator?

    Ett hat som jag anser vara konsekvensen av glorifieringen och idoliseringen av det stora landet i väst, USA, som vi har här i Sverige. Ett hat baserat på senaste årens terroristkrig, som i min mening har utagerats från båda hållen.

    Och det är där, precis där, som jag tror vi kommer till kärnan av problemet kring gårdagens rabalder. Senaste åren har varit tuffa för många av oss i västvärldens. Finanskris, krig, Wikileakavslöjanden, Guantanamoincidenter, terroristhot, arbetsbrist. Vi har alla någon gång säkerligen befunnit oss i en personlig eller ekonomisk svacka de senaste tio åren. Och vi är fruktansvärt trötta på det. Så vi vill ha en räddning, en ändring och börjar tänka på the good old days. Då allting var så bra. Innan finanskris. Som inte fanns innan invandrarna tågade in. Det är dem som tagit våra jobb! Och tar de inte våra jobb, ja då lever de på våra skattepengar istället. Och vilka representerar inte den stora skaran invandrare om inte muslimerna? En herre med efternamnet Laden lyckades för alltid sätta en härlig stämpel på denna religion. En stämpel som nu står för hat, ilska, krig, terrorism och problem. Jag är inte muslim själv, men jag respekterar den som är det. Lika mycket som någon som bjuder på selleri när jag själv inte gillar det eller någon som tycker jag ska ta av mig mina finskor när jag går på hemmafest. Acceptans.

    Självklart, finns det andra frågor som SD tar upp, om ändock Islamförbjudet verkar vara en central fråga för många av er/dem. Jag säger inte heller att alla som röstar på SD är islamhatare eller hatar invandrare. Jag säger bara att jag tror att missnöjet baseras på något annat, i grund och botten. Och det som skrämmer mig med gårdagens resultat, det går att utläsa på de flesta SD-bloggar vi har där ute just nu. Det finns olika människor i alla partier, men de som representerar SD på bloggtoppen gör så fall inte alla gånger ett särskilt bra jobb. – Om ni söker förståelse menar jag.

    Men förklara gärna för mig det jag inte ser.”

  6. Vad tycker du/ni om Bo Rothsteins analys av Socialdemokraternas tillbakagång? Det finns mycket intressant i artikeln även om slutsatsen är krystad.

    Kenta: Det kommer aldrig att gå att mobilisera så stor del av svenska folket som skulle behövas i en radikal vänster. Hur ska man kunna vinna val då? Det måste till ett samarbete och jag tycker det är bra att så har skett. Givetvis är det otroligt tråkigt att det inte gick hela vägen den här gången. De började att uppträda som en opposition alldeles för sent. Det tog ju inte fart dörren sista veckan. De skulle behövt ett par år. Jag fattar inte varför det väntades och väntades allt medan vilsna väljare försvann till SD och Moderaterna.

    Med rätt utformad politik och framför allt rätt framförd kommer ett samarbete kunna lyckas. Man måste peta hål på Alliansen PR-fasad. 68,2 % och liknande blev valresultatet för de rödgröna i Majorna.

Kommentarer är stängda.