Allt fler människor får skyddad identitet idag. Man kan fråga sig om det beror på att samhället blivit hårdare som Ingegerd Widell på Skatteverket i Malmö påstår eller om det snarare beror på att folk inte bryr sig om varandra lika mycket som tidigare.
För om det är så att unga människor som känner sig rädda för att åka hem ensamma sent på natten måste ringa en telefon som drivs av okända människor istället för att ringa en förälder, en kompis, en flick- eller pojkvän eller nån annan närstående så undrar man ju hur det är fatt med folks sociala kontakter.
När mina barn var tonåringar så gällde att de alltid skulle ringa för att meddela var de var och att vi alltid kunde komma och hämta om det var besvärligt för dem eller om de inte ville åka hem själva. Gör inte folk sånt längre? Eller så kanske det i många fall räcker med att man ringer och pratar med en närstående person. Eller är det så läskigt att folk saknar sådana nu för tiden? i Så fall är nog problemet större än att samhället blivit hårdare (om det nu blivit det).
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Trygghet, Otrygghet, Hårdare Samhälle, Skyddad identitet, Trygghetstelefon, Sena hemresor, Social välfärd, Samhälle
Det är nog både som du säger att människor idag har en bristande social kontakt och inte bryr sig om varandra. Och ett hårdare samhälle som kommer av att människor har överlåtit omsorg och ansvar åt myndigheter. Istället för att ta det själv.
Jag misstänker att Minnie har rätt till stor del även om jag inte kan bevisa det (det borde kanske undersökas?). Att samhället är hårdare kan bero på att de kontakter vi ändå har är mindre förpliktande. Och därmed mindre inbjudande till solidariska handlingar. Och ger oss därmed ett sämre skydd mot exploatörer på alla nivåer – från smågangsters till internationella valutahajar.
Jag kanske inte skulle vilja se det så endimensionellt som Minnie, dvs lägga hela förklaringen på ”överllåtit omsorg och ansvar på myndigheter” även om det nog är en del. Men därtill kommer också den kommersiellt uppammade konsumtionskulturen, som direkt skyr ansvar och solidariska handlingar. Satsa på dig själv, som det heter.