För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Varför skulle det inte vara meriterande för ett fredspris att verka för att en stat inte ska kunna använda godtyckligt våld mot sina egna medborgare?
Nu är förvisso den kinesiska staten inte den mest godtyckliga våldsanvändaren i världen. Det finns andra som mer entydigt lever upp till William McNeills definition på ”makroparasitism” dvs militärt våld: att inte vilja producera själv utan leva på att plundra vad andra har producerat (The pursuit of power, 1982). Men att det är värre på andra håll är aldrig något hinder för något.
Vi har en tendens att beskriva fredstemat som att det kräver två jämstarka arméer som slåss mot varandra. Men det är ju långt vanligare att maffiorna har kommit överens om demarkeringar sinsemellan och ägnar sig åt att i lugn och ro plundra var sitt revir. Eller skulle vi anse att det rådde fred i Palestina om palestinierna gav upp?
Jan WIklund: Bra frågeställning du tar upp. Jag har inte tänkt i de banorna tidigare. Men även i det perspektivet kan man ju också undra över vad han åstadkommit.
Kriteriene er forbrødring, nedrustning, fredskongresser…jeg antar denne kineseren (som jeg ikke hadde hørt om før nå i den siste tiden) får sneket seg inn under den første på en eller annen måte siden han kjemper for menneskerettigheter.
Det største problemet angående Nobelkomiteen er at man plasserer ekspolitikere der og dermed fremmer partiers politiske syn og egeninteresser…. Jagland og AP som eksempel….jeg tror ikke det er riktig. Komiteen bør være mest mulig politisk nøytral, og det er den ikke med gamle partipamper.
President Bush hadde liten interesse av de røde (AP) i Norge,.de regnes nærmest for kommunister over there..minnes han avslo å møte Stoltenberg i sin tid (år 2006, tror jeg det var)..neste president får Fredsprisen enten han vil eller ei og kommer til Norge og de røde stråler i vei, Jagland så svimeslått over presidentens nærvær at han glemte å trekke ut stolen for presidentfruen. Blæh!
Nobels Fredspris brukes i et politisk maktspill. Nå håper de at Mr. President snakker med Kina…
Hei!
Slik jeg tolker det, er ikke fredsprisen egentlig ment til Liu Xiaobo personlig, men heller en pris til demokratiet, ikke bare i verdens mest folkerike land Kina, men også i hele verden.
Og et velfungerende demokrati, både lokalt, nasjonalt og globalt er sannsynligvis den aller største forsikring som finnes mot uenighet som igjen er drivstoffet for kriger og konflikter.
Jeg mener prisen er helt korrekt.
Personligen kan jag tycka attd et var ett bättre val än förra året, ett betydligt bättre val dessutom. Å andra sidan är Nobels fredspris just ett fredspris som namnet antyder. Hur realterar man Lius politiska verksamhet till det?
Selvfølgelig deles prisen ut etter USA’s interesse som hvert år. Den som er mest aktiv for Amerikanske utenrikspolitikk får prisen. Kanskje det er bedre å kalle den ”CIA pris”.
Dette er en skam for Norske politikker, hvor lenge de vil sleika ræva til USA og vaske dritten etter dem rundt i verden..!!
For den største del av verdensbefolkningen er den norske nobels prisen bare en vits og har ingen verdighet og respekt.
Håper svenskene tar ansvar for fredsprisen også.
För mig som verkar i ett land där kinesiska intressen och kinesisk likgiltighet inför de MR-brott som dessa intressen orsakar, är priset guld värt.
Kina håller militärdiktaturer under armarna i flera länder, i andra länder stöder de auktoritära regimer. Detta är ett uppenbart hot mot freden.
Liu Xiaobo är en viktig symbol för den kamp för MR som förs i världens idag näst mäktigaste stormakt. Och vi skall inte vara lurade av Kinas frånvaro i de militära konflikter som rapporteras i våra media. De finns där. Med militära rådgivare och teknik, och med företag beredda att föra ut råvaror till sin egen växande befolkning.
Priset är åter igen använts till provokation istället för fred. Norge har skitit i det blå skåpet igen!
Man arbetar inte för fred med att kritisera andras system på ett så provokativt sätt. Skapar bara konflikt. Kina håller på att släppa på alla restriktioner en och en. Om allt skulle släppas fritt efter tusenårigt förmynderi av olika härskare skulle vi få en situation som får palestinakonflikten till att bli en fis i rymden. Det finns enligt utsago ca 800 folk / stammar i kina. Tänk er själva!!
Nordmann i Sverige som skäms lite.
Dette var nok en feilslått utdeling, dessverre. Liu er sikkert en bra mann, som fortjener støtte i sitt arbeid for menneskerettigheter og selvfølgelig ikke burde sitte fengslet. Men noen fredspris har han ikke gjort seg fortjent til. Og hvis komiteen, anført av norges gjennom tidene mest udugelige politiker tror at denne tildelingen vil gjøre at fremgang for frihet og demokrati vil skyte fart i Kina, er jeg redd de tar feil. Grov feil.
Nå er det en lang tradisjon for å gi prisen til denne typen dissidenter, som i hvert fall går tilbake til 1935 da den gikk til Karl von Ossietzky. Andre i samme rekke er Lech Walesa, Aung San Su Kiy (beklager eventuelle skrivefeil!), Dalai Lama, Desmond Tutu og Rigoberta Menchu Tum. Uten at dette har møtt videre kritikk tidligere. Det er derfor en etablert sedvane.
Man kan også argumentere for at ”retten til å leve i fred” ikke bare inkluderer fred fra ytre fiender, men også fred fra egne myndigheter, altså slutt på vilkårlige overgrep slik vi så avgjort ser det i Kina.