Populism – missförstådd folkrörelse

Boknytt
Populisterna
Per Wirtén
Norstedt

Populism – missförstådd folkrörelse

När vanligt folk tycker att en nedrustad offentlig sektor och en utbränd vård/skolpersonal borde förstärkas med arbetslösa, för att lösa tre problem samtidigt, är det okunnig populism. När Svensson upprörs över roffande eliter som kräver att det arbetande folket sänker sina löner i samhällsansvarets namn, då kallas det avundsjuk populism. När arbetare kräver att rattfyllerister och misshandlare straffas hårdare beskylls de för hämndlysten populism.

Så  inskränker man demokratin genom att utdefiniera de som angriper marknadens och individens heliga förtursrätt. När äkta folkstyre självklart borde innebära att majoriteten respekteras för var man beslutar att landa längs åsiktsaxlarna stat–marknad, jämlikhet–ojämlikhet och kollektivism–individualism.

Med det i åtanke resonerar Per Wirtén  mycket övertygande – om än kringelikrokigt innan han kommer till skott på slutet – i sin essä- och debattbok Populisterna – En berättelse om folkets århundrade, där han beskriver populismen som en okänd alternativ folk- och arbetarrörelse. Som skrämmer och skrämt både borgerliga och realsocialistiska eliter genom sina visioner om en radikal demokrati. Orsaken till att populist blivit ett skällsord är just eliternas rädsla för folket och demokratins konskekvenser, menar Wirtén.

Han beskriver närmare fyra exempel på populiströrelser; sekelskiftets farmardemokratiska USA-populism rotad i det unga landets kultur, de samtida ryska narodnikerna/socialrevolutionärerna med sina drömmar om en kollektiv bondesocialism, mellankrigstidens ”tredjevägskooperativa”, lands- bygdsinriktade nationalrörelser i Östeuropa, samt den latinamerikanska populismen/peronismen.

Det blir väl mycket om amerikansk populism, men både den och den östeuropeiska varianten är i stort okända fenomen för mig, och säkert för många andra. Liksom hela perspektivet på populism som en vag, svår-definierad och annorlunda massbaserad underström av folklig radikalism, värd att ta tillvara på i dagens IT-globala brytningstid. Frågan är dock om det går att bryta den negativa stämplingen av ordet?

Författaren ser även spännande likheter mellan populism och skandinaviska folkrörelser som arbetar-, nykterhets- och frikyrkorörelsen (i den senare har han sina personliga rötter), där man också kunde återfinna det populistiska grundtemat överlägsen elit kontra folk som börjar tänka själv. Samtidigt lyfter han fram hur historiens segrande ideologier, höger som vänster, har marginaliserat alternativa tankeströmningar i det förflutna. De som Per Wirtén förtjänstfullt räddar åt eftervärlden i sin bok.

Enligt honom är populismen en klar vänsterrörelse med jämlikhet som grundtanke (kanske kan även nationalism ses så?). Statsvetenskapliga undersökningar visar ju att inställningen till jämlikhet är själva kärnan i dikotomierna (uppdelningarna) vänster–höger och arbete–kapital.

Däremot har en del av den tidigare nyliberala högern framgångsrikt utnyttjat den populistiska retoriken. Se Reagan och den nya republikanska högern och dess attacker på sin motelit; det liberala intellektuella (under-förstått judiska?) östkustetablissemanget. Eller den närmast rasistiska och fascistiska Nationella fronten i Frankrike som skickligt manipulerar folkets ilska mot eliten, samtidigt som de i grunden har en närmast biologisk syn på elitens överlägsenhet över den dumma massan (de vill själva ta över som auktoritär elit).

Högerpopulism finns alltså bara som retorik för masskonsumtion, medan vänsterpopulism är äkta vara.

Amerikansk populism för 100 år sedan känns inte så angelägen i sig – och kanske heller inte den populistiska rörelsens historik. Men i slutet bränner boken till och blir verkligen intressant och läsvärd, när Per Wirtén knyter samman sina resonemang i mer allmängiltiga diskussioner om elit kontra folk. Det är ett mycket aktuellt och angeläget tema, för även vid detta sekelskifte, även i denna oroliga brytningstid, ifrågasätts återigen själva tanken på folkmakt, på demokrati. Den vagt folksocialistiska eller småskalighetskapitalistiska populistiska strömningen framstår i det ljuset som en radikaldemokratisk motkraft till den globala, storskaliga och centralistiska råkapitalismen.

I ekonomismens, internationaliseringens och den modernistiska framstegsdeterminismens socialdarwinistiska ”enda-vägen”-era växer överklassens krav på stark expertledd marknadsanpassning (”låt de starka bestämma och berika sig så får även pöbeln lite smulor på köpet”). Därför är försvaret av folket som ett aktivt, medvetet handlande subjekt med en egen kollektiv identitet en viktig (populistisk) idétradition att försvara. När den socialt och geografiskt rotlösa kosmopolitiska världseliten (med sitt förakt för vanliga människor i deras lokala vardag) sviker folk, nation och nationell demokrati – då skulle de i militant populistisk motståndsanda kunna identifieras, brännmärkas och bekämpas som lands- och folkförrädare.

Läs mer: Per Wirtén, Tankar från roten, EX, DN, GP, Arena,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!