Hur ska vi bekämpa Sverigedemokraterna?

”Som Sverigedemokrat ser jag detta som väst största utländska hot sedan andra världskriget” ( Jimmie Åkesson, Aftonbladet 19/10, 2009 ) I parti och minut har Sverigedemokraterna (SD) de senaste åren utmålat islam som den stora samhällsfaran. Det har utvecklats till själva navet i detta värdekonservativa, populistiska partis främlingsfientliga synsätt.

Så har då detta parti, som bland annat vill tulla på muslimers grundläggande demokratiska rättigheter, gjort sitt intåg i den svenska riksdagen. Valresultatet slog inte ner som en blixt från klar himmel utan är konsekvensen av en lång tillväxtperiod, såväl vid valet 2006 som vid höstens val fördubblade SD sitt röstetal. När man nu landade på 340 000 röster och 5, 7 procent blev partiet med en hårsmån större än både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna.

Med hela 20 miljoner i valbudget – mer än Miljöpartiet och Vänsterpartiet sammantaget – hade man i detta val möjlighet att sprida sitt budskap till alla Sveriges hushåll.

Undersökningar visar att andelen svenskar som tycker att Sverige tar emot för många flyktingar stadigt minskat sedan mitten av 1990-talet. Undersökningar visar dock även att 20 procent av svenskarna kan tänka sig att rösta på ett främlingsfientlig parti – det är från denna femtedel som SD får sin livsluft.

Efter valet har det ägt rum rejäla mobiliseringar när tiotusentals människor gått ut på gator och torg över hela landet för att manifestera sitt motstånd gentemot SD:s främlingsfientliga politik. Det har varit viktiga manifestationer, ett sätt att motverka den uppgivenhet och passivitet som annars valresultatet kunde ha givit upphov till. Nu behövs det emellertid att vi formulerar mer långsiktiga strategier för att erodera SD:s stöd bland vissa samhällsskikt. SD behöver inte längre – med sitt alltmer månghövdade inträde i de parlamentariska församlingarna och den alltmer stinna partikassan – gatan för att kommunicera sin politik. Därför bör också vi som vill ändra sakernas tillstånd kalibrera om vårt fokus – mindre krut på demonstrationer och andra typer av offentliga manifestationer och mer kraft på att komma i kontakt med SD:s rottrådar. Vi socialister vill i detta sammanhang betona två aspekter:

-Vi måste återigen försöka att skaka liv i Folkrörelsesverige. Framför är det ett vakuum inom facket som gapar allt tommare. På 1970-talet hade socialdemokratin kanske 100 000 arbetsplatsombud. Vad blev det av alla dessa ombud? Risken är att SD utnyttjar det uppkomna tomrummet och ”äter sig in” i delar av arbetarklassen, speciellt inom förbund som Byggnads och Transport där vi ser många exempel på social dumpning när utländsk arbetskraft tvingas att arbeta under eländiga villkor. Oavsett varifrån en arbetare kommer måste fackets utgångspunkt här vara kamp för öppna gränser och lika rättigheter. Det är även nödvändigt att facket demokratiseras och i mycket högre grad utnyttjar strejken som konfliktvapen. Saltsjöbadsandans samförståndstid mellan arbete och kapital är ett minne blott som aldrig mer kommer åter.

-Det handlar om att levandegöra ett perspektiv som klart och tydligt lyfter fram att det finns en annan väg än den för tillfället rådande. Historien är minst av allt slut. Facket kan i samarbete med sociala rörelser vrida klockan åt ett helt annat håll än idag. Det som främst pockar på är det gigantiska företaget att klimatomställa hela samhället. I det sammanhanget är det av yttersta vikt att återigen resa frågor om ekonomisk demokrati, arbetstidsförkortning och en utbyggnad av den sociala välfärden, även som element i en politik för full sysselsättning. I ett samhälle med låg arbetslöshet och en väl fungerande välfärd rycks också mycket av grogrunden för SD:s missnöjespopulism bort.

Läget kan idag uppfattas som svårt, om än inte hopplöst. Vi bör då ha i minne att arbetarklassen och folkliga rörelser har rest sig ur än värre historiska situationer än idag. Gå bara 70 år tillbaka i tiden – hösten 1940 – när fascistiska krafter kontrollerade nästan hela den europeiska kontinenten och motståndskämpar av skilda schatteringar tvingades att huka i sina skrymslen. Fem år senare var fascismen besegrad och vi gick in i en period av socialt välfärdsbygge. Historien tar aldrig slut – vi kan återigen vända blad!

Ursprungligen en ledare i Internationalen.

Intressant?
Bloggat: Mullvaden1, 2, Kildén & Åsman, Röda Malmö,
Borgarmedia: AB1, 2, 3, 4, EX, DN1, 2, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

18 svar på “Hur ska vi bekämpa Sverigedemokraterna?”

  1. Fast jag har en känsla av att det är svårare än så. Vi i aktivistkretsarna har väl gjort så här hela tiden – fast i jämförelse med SD.s recept framstår det vi vill satsa på är så svårt att folk har en tendens att ge upp på förhand. SDs lösningar är ju så enkla och kräver ingen samhällsomvandling för att genomföras.

    När grupperingar med ungefär SDs agenda stoppades på 30-talet var ju de som hade program motsvarande våra så otroligt många och starka. Därför vågade folk satsa på keynesiansk ekonomi, full sysselsättning etc istället för att hänga ut en minoritet att offras åt krisdemonerna.

    Jag misstänker att vi inte får något gehör för vårt program förrän det framstår som ett majoritetsprogram. Dvs något som det finns personella resurser för att genomföra också. Vilket kräver att många som upplever sig som traditionella sossar måste ställa upp för det.

  2. Jan Wiklund, tillåt mig då komma med en precis lika enkel lösning. Anställ alla de som sparkades från offentlig sektor. Får fler folk i arbete, därmed fler som lär sig svenska språket, därmed minskad segregation, därmed minskad brottslighet, därmed ökad trygghet, därmed fler som vågar satsa på egen verksamhet, etc.

    En lösning på många problem. Klart, enkelt och smidigt. Strunta i alla andra slogans så länge. Inga fler tunnelbanebutlers, clowner på ålderdomshemmen eller märkliga ideologiska flummerier. Anställ folk, fler arbeten.

    Så, Hampus löser problemen!

  3. Hampus: Du har inte löst problemet. Varken du eller jag har råd att anställa alla som sparkades från offentlig sektor. De måste anställas av det politiska etablissemanget – och det vill inte.

  4. …och det politiska etablissemanget kommer inte genomföra SD:s lösningar heller. Så dumma är de inte. Men liksom deras lösningar så är min enkel och kräver ingen samhällsomvandling. Skillnaden är att den fungerar.

  5. Jag får känslan av att Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen har gått lite för fort för anhängarna för de tänker fortfarande på SD som en sorts gerilla mot etablissemanget och har inte vant sig vid tanken att SD faktiskt har blivit en del av den. Detta leder till ganska patetiska vi-och-dom-reationer när andra riksdagspolitiker kritiserar Jimmie Åkesson & co.

  6. Hampus: Naturligtvis beror den frustration som gör att folk röstar på SD på hög arbetslöshet och ruttnande samhälle. Och naturligtvis är den långsiktiga lösningen att arbeta för industripolitik och full sysselsättning.

    Men för att det ska framstå som seriöst behövs en mycket bredare bas än nuvarande aktivistkretsar och -identiteter.

  7. Det är för att alla aktivister idag vill leka parti var och en för sig och svänger sig med terminologier och idoler från 1800-talet. De har själva föredragit att ett dussin smala baser istället för en bred.

  8. Hampus

    Hur skall vi finansiera detta?

    Jag antar att du vill höja skatten men det finns ett problem, man kan inte höja skatten hur mycket som helst som du säkert redan vet.

    Sen finns det andra problem när der kommer till integration. I vårat land Sverige så finns det inga mötesplater som det fanns förr i tiden, och då tänker jag t.ex på facken och kyrkorna.

  9. Mattias, vi ska finansiera det på samma sätt som vi gjorde på 70- och 80-talet innan de kraftiga nedskärningarna. Vi ska alltså bara göra något som fungerat alldeles utmärkt förrut.

    Det handlar alltså om att återställa väl fungerande skattenivåer.

  10. I en demokrati ”bekämpar” man varandra genom att i debatter bryta olika argument mot varandra, varefter väljarna får lägga sina röster efter egen uppfattning.
    Churchill lär ha sagt: ”Det bästa argumentet mot demokrati är ett femminuterssamtal med en genomsnittslig väljare”, men han tillade att ”eftersom demokrati är det minst dåliga föredrar vi trots allt demokrati”!

    1. I demokratin ingår också bojkotter, demonstrationer, strejker, lockouter osv. Att begränsa demokratin till diskussioner, samtal och val tycker jag är lite inskränkt.

      1. Jag är kanske något inskränkt men har, Gud ske lov, (hittills) klarat mig igenom ett helt arbetsliv utan de demokratiska ingridienser, som Du nämner. Har kanske haft tur? Tilläggas bör att jag anser att det är förkastligt att störa varandras möten utan man bör självklart respektera varandras demokratiska rättigheter!

        1. Alll det jag räknade upp ingår i de demokratiska rättigheterna. Demonstrationer är en grundlagsskyddad demokratisk rättighet liksom föreningsfriheten.

          Att störa möten är en självklar del av en demokrati. Det är precis på det sättet man gör i brittiska parlamentet. Stör varandras tal. Demokratiskt så det förslår. Du förstår, demokratin garanterar att man får yttra sig. Inte att nån ska kunna lyssna eller behöver lyssna.

          1. Oj oj Anders S, även jag har sett men kanske framför allt hört hur det går till i det brittiska parlamentet, ingenting vi bör ”importera” till den svenska Riksdagen. I ”min” demokrati har även den ”svage” rätt att ostört framföra sin åsikt. Vill absolut inte ha det som vanvördigt brukar kallas ”polsk riksdag”, i vilken endast den, som skriker högst kan göra sig hörd. Den franske filosofen Voltaire (eller vem det nu egentligen var) sa att ”jag delar inte Din åsikt men jag är beredd att kämpa för Din rätt att framföra den”. Har jag förstått Dig (Anders S) rätt att Du delar inte Voltaire´s syn på begreppet demokrati, vilken även utgör min uppfattning.
            Jag vill absolut inte leva i ett samhälle, där endast den som skriker högst tillåts göra sig hörd, vill Du?

          2. Det är rätt ointressant om du anser att jag delar uppfattning med Voltaire eller inte. Jag är beredd att försvara en rasists rättighet att framföra sin åsikt. Men det finns ingen som helst skyldighet för någon att lyssna, eller för någon att inte protester. Att protestera mot rasism och SD:s odemokratiska inställningar är en demokratisk rättighet och en bar metod är att se till att ingen lyssnar på det en rasist har att säga. Bojkott av rasism helt enkelt. Det är också den demokratisk rättighet att slippa lyssna på odemokratisk rasistisk och fascistisk skit. Säg det gärna, men jag tänker jobba på att ingen hör och att ingen lyssnar.

            Enligt svensk lag är motdemonstrationer och mötesstörningar utan våld tillåtna och demokratiskt försvarbara. Därför skyddas de också av polisen i likhet med rasisters möten.

Kommentarer är stängda.