Clark Olofsson – Sveriges mest kände gangster?

Clark Olofsson föddes i ett hem med omfattande alkoholproblem. När Olofsson var åtta år gammal stod hans mor ensam med honom och två yngre systrar. Moderns problem föranledde att de tre barnen placerades på fosterhem. När hon återhämtat sig och fått jobb som affärsbiträde, samlade hon familjen igen i en lägenhet i Slätta Damm på Hisingen i Göteborg. Han började som tonåring som lärling på Götaverken men tröttnade snart:

Han tröttnade snabbt och stal i stället sin första och enda bil. Den stal han tre gånger. Han var 16 år första gången han åkte fast.

– Jag slogs om en tjej, så mycket att de tog in mig och satte mig på ungdomsvårdsskola i Göteborg. När chefen där fick syn på mig sa han att jag måste hamnat fel och det tyckte jag med. Jag såg ju alla andra som höll på som bara den och det hände ingenting. Så då sa jag: ”Fixa mig härifrån inom 14 dagar annars ska jag bli den jävligaste ni har sett”. Sen tog det 21 år innan jag blev fri.

Som 15-åring arbetade han också en tid til sjöss.

Första straffen

År 1963, 16 år gammal, placerades Olofsson på ungdomsvårdsskola efter flera småbrott, bland annat de nämnda bilstölderna. I augusti 1965, medan han var på rymmen från ungdomsvårdsskola, befann sig Olofsson och två kumpaner vid statsminister Tage Erlanders tjänstebostad på Harpsund och plockade åt sig av vindruvor, gurkor och tomater i växthuset. De upptäcktes dock av trädgårdsmästaren och flydde samt fick lift med en bil in till Flen.

Tre månader efter inbrottet misshandlade Olofsson två polismän i Eskilstuna och den 4 februari 1966 dömdes han till tre års fängelse, hans tredje dom och första riktiga fängelsedom. På våren 1966 rymde han ur ett fängelse, Tidaholmsanstalten, för första gången.

Därefter kom Olofsson att bli riksbekant i samband med mordet på polismannen Ragnar Sandahl i samband med ett inbrott i en cykelaffär. Efter ett stort polispådrag greps han under dramatiska former tillsammans med sin kumpan Gunnar Norgren som var den som faktiskt sköt polismannen. Gunnar Norgren greps någon vecka senare i en lägenhet i Göteborg och Clark Olofsson ytterligare några veckor senare ute i Grimmered i Västra Frölunda. Clark Olofsson dömdes till åtta års fängelse för bland annat mordförsök och Gunnar Norgren fick 12 års fängelse.

Den 4 februari 1969 rymde Olofsson från fängelset och flydde först till Kanarieöarna. Han greps i en lägenhet i Frankfurt. Den 5 augusti rymde han från Lingatans fångvårdsanstalt, en öppen anstalt i Bohuslän. Den 2 februari 1973 greps han i matsalen på Kurhotellet i Ulricehamn sedan polisen hade fått tipset efter att en städerska hade sett en pistol på ett av hotellrummen. Han dömdes i maj 1973 till sex års fängelse och fördes till Kumlafängelset.

Norrmalmstorgsdramat

Under Norrmalmstorgsdramat i Stockholm i augusti 1973 förde polisen Olofsson till banken på begäran av rånaren Janne Olsson. Han satt då på Norrköpingsanstalten, Clark Olofsson åtalades senare för medhjälp till människorov, men friades.

1975, efter att ha rymt från fängelset i Norrköping, rånade Clark Olofsson en bank i Köpenhamn i Danmark. En månad efter rymningen befann sig Olofsson i Marseille på Franska rivieran. Tillsammans med en bankrånarkumpan köpte han segelbåten Saga för 50 000 franc och under tre månader seglade de runt i Medelhavet. I augusti gick de genom Gibraltar sund, ut på Atlanten förbi ögruppen Azorerna. Med hjälp av paret Inger Alfvén och Mikael von Heijne från Djursholm, på väg hem från Västindien, kom Olofsson på rätt kurs och nådde till slut Irland.

Därifrån tog de sig till Danmark där dansk polis kom på dem. Olofsson kom undan och först i januari 1976 fick belgisk polis tag på honom och lyckas ringa in honom i en vägkorsning utanför Bryssel. Han lyckades skjuta sig fri och på ett tåg i Tyskland under denna flykt träffade han den 19-åriga Marijke Demuynck. Året därefter rånade han Handelsbanken i Göteborg på 930 000 kronor, vid den tiden det största rånbytet i svensk kriminalhistoria. Olofsson greps i Herrljunga och dömdes till åtta års fängelse.

i juli 1976, flydde han igen, denna gång genom att köra en Scanialastbil genom tre fängelseportar vid Norrköpingsfängelset. Tillsammans med ett antal medfångar flydde de till en väntande flyktbil. Den sista juli 1976 greps han i Halmstad. Den 12 augusti 1976 gifte sig Olofsson och Marijke Demuynck i Kumlabunkern.

År 1979 påbörjade Olofsson sina studier som intern vid Journalisthögskolan i Stockholm med praktik hos tidningen Arbetaren. Han avslutade studierna år 1983. Under en permission på midsommarafton år 1980 kom Olofsson i bråk med en fiskare på Möja. Domen blev två och ett halvt år för misshandel.

Belgien

Olofsson frigavs år 1983 och han lämnade då Sverige med sin belgiska fru och bosatte sig i hennes hemland. I november 1984 greps Olofsson igen, misstänkt för att ha försökt smuggla in 25 kilogram amfetamin i Sverige. Han dömdes mot sitt nekande till tio års fängelse.

I oktober 1991 släpptes Olofsson fri, återvände till Belgien och bytte samtidigt namn till Daniel Demuynck:

När han muckar från fängelset 1991 bestämmer han sig för att lämna Sverige och flytta till Belgien. Nu skulle Clark Olofsson leva ett hederligt och lugnt familjeliv med sin vackra och förmögna belgiska hustru Marijke och deras tre söner. Tillsammans köpte de ett slottsliknande hus på den belgiska landsbygden, åtta mil utanför Bryssel. Trots att de kommer från olika samhällsklasser har äktenskapet klarat många påfrestningar.

– Jag träffade min fru på ett tåg vid ett stationsbyte, då bestämde jag mig direkt. Vi har varit gifta i 25 år och jag kommer att vara gift med henne hela livet. Nu har jag fem barn, är morfar tre gånger om, och alla mina barn kommer att leva ett helt normalt liv.

– Jag har aldrig behövt att ens tänka på att skydda dem för något annat liv än det normala. Mina tre söner, som bor i Belgien, kommer självklart att utbilda sig igenom hela systemet precis som alla andra på den belgiska sidan av familjen. Idyllen varade i nästan sju år. Efter intensiva spaningar greps Clark av spansk polis på Teneriffa i april 1998 misstänkt för att ligga bakom narkotikasmuggling.

Han utlämnades till Danmark och efter en uppmärksammad rättegång i Fredrikssund dömdes han till 14 års fängelse för narkotikabrott.

Clark Olofsson nekade till brottet i Danmark och försökte utan framgång få domen upphävd. Han frigavs i slutet av 2005.

Han påstår själv att han agerade mellanhand i konstkuppen mot Moderna museet år 1993. Tjuvarna hade tagit in sig genom taket som är en metod som kallas rififikupp. Fem tavlor hade stulits och en statyett av Pablo Picasso samt två tavlor av konstnären Georges Braque från Moderna museet. Det sammanlagda bytesvärdet uppgick till nästan 500 miljoner kronor.

Knarksmuggling

I slutet av 2008 häktades Clark Olofsson i Sverige för att ha försökt smuggla in 100 kilogram amfetamin från Holland. Östgötapolisen hade kommit narkotikaligan på spåren genom spaningsfilmer och telefonavlyssning sedan 2007. Han åtalades för grovt narkotikabrott i juni 2009 och dömdes 31 juli 2009 till nio års fängelse, följt av livstids utvisning, för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling.

Fram till hösten 2012 satt han på Anstalten Saltvik i Härnösand innan han flyttades till Kumla. Den 5 mars 2013 lämnade Olofsson in sin 24-sidiga resningsansökan till högsta domstolen där han bland annat tog tillbaka sitt erkännande. Den 15 november 2016 överfördes Olofsson till fängelse i Belgien.

Den 30 juli 2018 släpptes Olofsson fri från fängelset och tog genast flyget till Sverige. I tidiga intervjuer sade han sig ”inte ångra nånting” av sitt liv och att han i framtiden skulle bli en ”lycklig pensionär”. Han kunde återvända till Sverige sedan han återfått sitt svenska medborgarskap (som han tidigare frånsagt sig), trots den tidigare livstidsutvisningen

2015 gav han ut första tvådelade delen av sina memoarer, Vafan var det som hände?. Några fler delar verkar inte ha getts ut. Men redan 1986 hade han skrivit en annan memoar med titeln Rättvisans lotteri. Memoarerna verkar vara faktamässigt innehållslösa och mest bestå av lögner, överdrifter och självförhärliganden.

Övrigt

I dokumentärserien ”Från Hisingen till Casablanca”, om TV-journalisten Janne Josefsson, intervjuas Clark Olofsson i avsnitt tre av serien, sänt i SVT 12 januari 2021. I programmet hävdar Clark att han planerar att återgå i brottslighet. Han säger bl.a. att han har ”vissa planer” och ”är öppen för illavarslande förslag” om framtida brottsliga dåd.

Han säger sig också inte tycka att det är moraliskt fel att utsätta människor för grov brottslighet, utan anser att alla människor ska få bestämma helt själva vilka handlingar de vill utföra, även inkluderat grova brottsliga handlingar mot helt oskyldiga.

Förutom de tre barnen med den belgiska frun har han tre barn till med olika kvinnor.

Clark Olofsson figurerar i flera spelfilmer och TV-serier. Det är filmen Norrmalmstorg (2003), den US-amerikanska filmen Stockholm (2018) och TV-serien Clark(2022). Netflix-serien är baserad på Clark Olofssons memoarer, Vafan var det som hände?. Dessutom i dokuemntärer som Folkhemsdesperadon (2001) och redan nämnda Från Hisingen till Casablanca (2021).

Delar av texten från Wikipedia.

Läs mer: DN1, 2, EX1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, AB1, 2, 3, 4, Bonniers, SDS, Corren, Nyheter24, GP, SVT, KVP, HD, SVD, VT, VF,

#Uppdaterat 2022-05-10

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Clark Olofsson – Sveriges mest kände gangster?”

Kommentarer är stängda.