Fifflarna – Obol-affären, Jan Saradlic och Bo Johansson

Obol Investment var ett fondbolag registrerat på Brittiska Jungfruöarna som framförallt ägnade sig åt pensionsförvaltning. De två centrala personerna i företaget var Jan Saradlic och Bo Johansson.

1989 grundades Ebes Ltd i Storbritannien. Två år senare blev Jan Saradlic direktör, Bo Johansson kom in i bilden år 2001. 1994 utvandrade Bo Johansson från Sverige till Schweiz. Några år senare kom han tillbaka till Sverige som företrädare för det multinationella företaget Obol Investment.  Obol Investment Advice Limited grundas på Irland år 1997. Bo Johansson blev VD i oktober samma år. I slutet av 90-talet började Bo Johansson föra diskussioner med Luleå Hockey och 1999 bildades Obol Investment International på British Virgin Islands.

Under 2000-talet sponsrade företaget ett flertal föreningar inom svensk idrott. De mest känd av de klubbar man sponsrade var basketklubbarna Plannja basket i Luleå och Norrköping Dolphins. 2004 satsade Obol en miljon kronor i Plannja. Samma år förde man förhandlingar med Örebro SK där man vill köpa namnet på arenan. Affären sprack Örebro kommun inte fick svar på de frågor man ställde. I januari 2005 blev Obol Investment huvudsponsor för basketligan och senare samma år huvudsponsor för division I-laget Örebro Vipers.  Obol Investment avslutar sin roll som huvudsponsor i basketligan i augusti 2006 för att bara ett par veckor senare köpa namnrättigheterna till samma liga. Man har också gjort klart med sponsoravtal till Norrköping Dolphins och diskuterar med Sundsvall Dragons. I slutet av oktober samma år blir sponsoravtalet mellan Obol Investment och Luleå Hockey klart. 2006 hade Bo Johansson planer på att köpa Luleåföretaget Genesis för att ta över deras verksamhet samt tillföra viss ”Obolverksamhet”. Köpet genomfördes dock aldrig.

Jan Saradlic som ursprungligen kom från Örebro köpte under åren när pengarna strömmade in till bolaget en dyr villa i Stockholm och flyttade dit.

I samband med att problem började uppstå i bolaget försvann de två huvudmännen Bo Johansson och Jan Saradlic. I brev hävdade man att det var andra intressenter, i Kanada, som hindrade bolaget att fullgöra sina åtaganden gentemot investerare och klubbar. Alla pengar skulle nämligen finnas kvar i bolaget menade man:

Luleå Hockey, Plannja och även Norrköpings Dolphins är några av de klubbar som var inblandade, och användes som täckmantel, för att Obol skulle få tag i villiga riskkapitalister. Obol smörjde klubbarna med pengar, Dolphins erhöll dock bara en utbetalning på 250.000 kr även om avtalet var skrivit på ytterligare tre utbetalningar, för att komma över listor på klubbens sponsorer och investerare.

Nu är det inte bara hockeyspelare som lär ha investerat pengar i Obol. Enligt Norrbottenskuriren finns exempelvis en 78-årig kvinna, ett par systrar i yngre medelåldern och en egen företagare från Mälardalen med bland de 15-20 fordringsägare som anmält sig till kanadensiska Dundee Securities. Enligt tidigare uppgifter har Bo Johansson hävdat att Obol har tillgångar på 50-60 miljoner kr i just Dundee. Åklagaren Staffan Granerfeldt har nyligen besökt företaget i Kanada och där lär ha hittat ett konto med cirka 10 miljoner kronor som tillhör Sir Brownleigh Estate. ”Sir Brownleigh” skulle enligt Jan Saradlic vara en förmögen engelsman som mer eller mindre grundade Obol. Radioprogrammet Kaliber, som tillsammans med Norrbottenskuriren började granska Obol i sömmarna, existerar ingen ”Sir Brownleigh” i den engelska adelskalendern.

Pengarna på företagets konto i Kanada försvann dock snart efter att man sagt detta. Efter konkursen betalade dock Dundee Securities ut 11 miljoner kronor till ett konto hos länstyrelsen i Stockholm. Dessa pengar ska enligt en dom i Göteborgs tingsrätt fördelas till fordringsägarna.

I december 2007 begärdes företaget i konkurs av ett 40-tal investerare som trots begäran inte fått ut några av sina investerade medel. De kräver upp mot 100 miljoner kronor av bolaget, som tidigare bland annat sponsrat Basketligan och förvaltat flera hockeystjärnors pensionspengar. Efter konkursförhandling i Örebro tingsrätt försattes företaget i konkurs i maj 2008. Till konkursförvaltare förordnades advokaten Einar Wanhainen.

Obol Investments verksamhet har utretts av Ekobrottsmyndigheten som inledde en förundersökning för grovt bedrägeri men har aldrig lyckats få tag på Saradlic och Johansson. 2010 avslutades därför utredningen och preskriberingstiden kan göra att de två mångmiljonbedragarna kan gå fria:

Rättsprocessen står sedan länge och stampar och ju längre tid den tar desto mindre är chansen för placerarna att få tillbaka några pengar.

Obol Investment stod registrerat som ett fondbolag i skatteparadiset Brittiska Jungfruöarna. Bolaget försattes i konkurs i maj 2008 efter krav från investerare. Dess för innan stod Obol som huvudsponsor i Svenska basketligan.

Föreningen Aktiespararna uppskattar att Obol kan ha förskingrat 250 miljoner kronor från personer och företag – bara i Norrbotten. Obol-affären har av vissa jämförts med Trustor-härvan.

Förundersökningen mot Obol är i dag avslutad. Men kruxet är att Staffan Granerfeldt, statsåklagare på ekobrottsmyndigheten, inte kan väcka åtal mot någon av huvudmännen eftersom de håller sig undan rättvisan.

Enligt svensk lag kan inte rättsprocessen fortgå när ingen delgivning skett.

– Bo Johansson är delgiven, men inte Saradlic. Och båda måste delges för att det ska bli någon rättegång. Senast jag hörde var Jan Saradlic skriven i Toronto, uppger kriminalinspektör Staffan Malm på ekobrottsmyndigheten för Newzglobe.

Så rent hypotetiskt kan de gå fria om de håller sig borta?

– Så kan det bli. Det ligger nära till hands, säger Staffan Malm till Newzglobe och får medhåll av Einar Wanhainen:

– Det är väl inte osannolikt, säger Einar Wanhainen.

Även innan Obol-affären i Sverige tycks Bo Johansson och Jan Saradlic ha lurat investerare på pengar:

Redaktionernas kartläggning visar att en rysk miljardär och affärsman placerade sina pengar i Obol redan 2006, flera år innan skandalen i Sverige.
Miljardären investerade någonstans mellan 6 och 60 miljoner kronor men drog sig senare ur eftersom han började misstänka att allt kring Obol inte stod rätt till.
Han försökte få tillbaka pengarna i en domstol i Lichtenstein men fick, enligt uppgift, bara tillbaka en del.

Överhuvudtaget har Obol Investment omgivits av ett sammelsurium av startade, nerlagda och konkursade bolag i Sverige och många andra länder. Liksom en lång rad av lögner och påhitt från Bo Johansson och Jan Saradlic:

Det visade sig att det sedan i april 2005 inte finns något företag alls med namnet Obol i Schweiz.

Däremot har det funnits tre.

Två av bolagen, Obol Investment International Ltd och Obol Investment Advice Limited var bara filialer till moderbolag på Brittiska Jungfruöarna respektive Irland. Filialerna upphörde 2005 respektive 2002.

Det tredje, Obol Resources AG, visade sig ha likviderats av schweiziska myndigheter 2004 med hänvisning till en lagparagraf (§89 HRegV).

Genom schweiziska ambassaden i Stockholm fick vi hjälp att skaffa fram lagtexten.

§ 89 säger att företag som saknar tillgångar likvideras om de inte reagerar när myndigheternas påpekat det för företaget.

Vi ringde till Companies Registration Office på Irland för att kolla det irländska moderbolaget.
Inte heller det fanns kvar.

Två Obolbolag som startats 1997 ströks av myndigheterna redan 2000 eftersom de aldrig lämnade några bokslut. I det fallet försvann alltså moderbolaget två år före filialen.

[…]

Under rubriken ”Contact Us” på Obol Investments hemsida finns nummer och adress till Old Trade Management i Toronto. Vi ringde, men där var det bara hänvisningston. Via telefonkatalogen sökte vi upp andra abonnenter på adressen. När vi ringde en av de andra i huset, Royal Canadian College of Organists (Sällskapet för kyrkomusiker), sa de att de inte hört talas om något Old Trade Management i huset.

Då förklarade Bo Johansson att det Old Trade Management – som Obol särskilt satt ut som kontakt – var vilande och den ende vi kunde nå var en advokat. Advokaten hade inget att säga mer än att Old Trade Management och Obol var två av hans många klienter. Och något med penningförvaltning att göra hade han inte.

Som kontakt stod också East Asia Ltd i Malaysia. När vi ringde dit visade det sig vara ett brevlådeföretag. Bo Johansson kommenterade att de i själva verket köpte aktieanalyser av två personer på kontoret.

I slutändan hamnar man på Brittisk jungfruöarna när bolagsspåren följs. Det är ett skatteparadis där man inte kan få reda på något som helst om företag. Och bolagen, vem som äger/ägde dem samt huvuddelen av insatta pengar förblir okända och försvunna intill denna dag. Troligen finns pengarna på konton som Saradlic och Johansson kontrollerar nånstans i världen. Och om bolagen överhuvudtaget ska betraktas som att ha varit existerande så ver det samma två lurendrejare som ägde dem.

Läs mer: SVT, SR1, 2, 3, 4, MV, NSD1, 2, 3, DN1, 2, EX, AB1, 2, E24_1, 2, NK1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, IA, Norran, NA1, 2, 3, PT, Jinge, SVT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Fifflarna – Obol-affären, Jan Saradlic och Bo Johansson”

Kommentarer är stängda.