Partistyrelsen i S avgår?

Först var det SSU som krävde att hela partistyrelsen i socialdemokratin skulle avgå som en följd av fiaskot i valet. Sen stöddes kravet av Håkan Juholt, socialdemokratisk talesman i försvarsfrågor och nu har partiledaren Mona Sahlin deklarerat att alla i VU och partistyrelsen bör ställa sina platser till förfogande. Det mesta tyder väl därför på att partiledningen inom socialdemokratin kommer att avgå för att på så sätt lämna plats för en öppnare och friare diskussion. Något som behövs inom socialdemokratin. Daniel Suhonen menar att det som behövs är en total uppgörelse med tidigare politisk inriktning:

Ännu har inte den väsentliga diskussionen om fundamentet för den socialdemokratiska politiken kommit igång – risken är att den inte heller gör det. Grunden för den långa socialdemokratiska kräftgången där man gått från att stödjas av 45 procent av väljarkåren till att ihop med de rödgröna i detta val få bara 44 procent, hänger för mig samman med de förändringar av den ekonomiska politiken som skett under perioden från 1980-talet till nu.

Idag talar socialdemokratin om jobbpolitik, men fram till 1990 fördes en ekonomisk politik som skapade förutsättningar för full sysselsättning. Socialdemokratin som kom till makten 1932 för att lösa arbetslösheten straffas idag när massarbetslösheten återkom och blev permanent 1990-2006. Det är bara att titta på valstatistiken. Med 1990-talskrisen inleddes också den nedskärningspolitik som sedan dess har pågått inom välfärdsstaten. Den nyliberala propagandan skrek om den offentliga sektorns ineffektivitet. Omläggningen har omgestaltat hela grundförutsättningen för socialdemokratisk politik: accepterandet av massarbetslösheten och nedmonteringen av den offentliga välfärden.

Detta är större, viktigare, mer genomgripande än ändrade produktionsförhållanden, ökad individualism och globalisering som förklaring till valförlusten. Att ett parti inte längre gör det (tryggheten, jobben och välfärden) som den sa sig vara satt att sköta.

Konsekvensen blev den identitetskris som just nu grasserar. Reinfeldts politik ökar takten i avvecklingen av tryggheten, men riktningen är i stort sett den samma som under S-åren.

För att kunna återkomma till slagläge måste socialdemokratin återta dessa grundfrågor, men detta kräver en närmast total uppgörelse med de senaste tre decenniernas förda politik. Valrörelsens ekonomisk-politiska ställningstaganden var gång på gång ett haveri.

När man accepterade 69 av 71 jobbskattemiljarder slogs benen undan för oss att vara ett alternativ till alliansen. Slutsatsen är därför att utgiftstaken och budgetreglerna måste ändras eller avskaffas – för som de är idag är de bara en begränsning för en politik som vill skapa arbete och förbättra välfärden.

En av de som kritiseras allra hårdast är Thomas Östros som är själva symbolen för socialdemokraternas borgerliga ekonomiska politik. Han menar själv att han ett stort ansvar, men:

– Jag tror inte att det är det viktigaste i det här skedet. Det viktigaste är att diskutera politikens innehåll. Jag vill ta täten i reformeringen av socialdemokratisk politik. Det finns många viktiga och angelägna arbetsuppgifter där, svarar Östros och tillägger:

– Morgan Johansson har ju varit med i alla beslutande fora som har tagit ställning till vår politik. Jag tror att vi har en gemensam uppgift, jag och Morgan, att reformera politiken. Men då är det inte en framkomlig väg att önska mer av reformer och mindre av finansiering.

[…]

– Det är inte en framkomlig väg att säga nej till skatter, och på en och samma gång vilja ha väldigt mycket mer reformer. Det är inte hållbart på längre sikt.

Östros tycker samtidigt att det är viktigt att reformera skattepolitiken. Helst då via en bred lösning.

Samtidigt arbetar kriskommissionen inom socialdemokratin vidare och Ardalan Shekarabi som sitter i denna menar att diskussionen om partistyrelsens eventuella avgång inte stör kommissionens arbete. Själv är jag ytterst tveksam till kriskommissionen då Anna Johansson från den förstelnade byråkratisk socialdemokratin i Göteborg är medlem. Det är tveksamt om en kommission med henne i kan komma till nån vettig slutsats.

Intressant?
Bloggat: Mullvaden, Mitt i steget, Enn Kokk, Moberg, Röda Berget, Robert Noord, Sommestad, Peter Andersson,
Läs mer: Ordfront, ETC, Internationalen,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pingback: Nu blir det kaoti(s)kt i partiet | Henry Rouhivuori()

  • Men vad är det Salin gör här – egentligen? Hon säger att styrelsen ställer sina platser till förfogande, men jag antar att om föreningen S är demokratisk så gör den det inför varje kongress, eftersom den kan väljas bort (möjligen har man den sedvanliga fördröjningsregeln, halva styrelsen väljs varje gång el. liknande). Vad är det för vits att gå ut snacka som hon gör alltså?

    Sedan säger hon att hon förstås ställer upp även framledes om hon blir vald!

    Det ser snarare ut som om hon bara vill ge sken av frivillig avgång om hon inte blir omvald, utan hon vill att det ska se ut som om hon går frivilligt i så fall.

    Tycker hela historien är totalt huvudlös bara. Men hon har agerat huvudlöst hela tiden, så jag ska inte säga att jag är förvånad. Det finns ingen stadga alls i henne utan hon agerar som den värsta vindflöjel. Tyckte det var vanvettigt att välja henne som ny ordförande och att det inte skulle gagna partiet. Jag har inte sett någon anledning att ändra mig på den punkten.

  • Pingback: Marknaden kräver alltid ovillkorlig kapitulation | Nemokrati()

  • Pingback: Sanningen om samhället – 2010-11-11 FM()

  • lasse

    Som Kerstin säger rörigt och fladdrigt ledarskap från Sahlin. Alliansen med Mp verkade komma som en överraskning inte bra för utomstående.

    Enn Kokk inför partiledarvalet förra gågngen:
    Mitt intryck av henne – jag har jobbat nära henne under hennes tid som partisekreterare – är att hon agerar mer efter vart hon känner att vinden blåser än efter djupt grundad övertygelse och framför allt kunskap. … Och hon var fruktansvärt oberäknelig. Det hände, att ombudsmän slog vad om hurudivda hon skulle komma till ett utlovat möte eller inte. Jag har rikliga egna erfarenheter av det här. …. Med det här vill jag säga, att det personliga slarv, som fällde henne förra gången, är bara förnamnet.
    http://enn.kokk.se/?p=495

    först sa Sahlin och Baylan att ingen extrakongress var aktuell, en dag senare skulle det bli kongress. Kravet på ledningen och då främst Sahlin att omprövas (avgå) har nog varit bredare än bara Juteland och Juholt. Sahlin är på defensiven och gömmer sig bakom ett krav att både verkställande utskottet och partistyrelsen ska ställa sina platser till för förfogande. Om Sahlin och VU ställt sina platser till förfogande hade varit en sak men att partledaren går ut och kräver det av partistyrelsen verkar obalanserat och desperat. Om jag förstår det så är partstyrelsen representation från partidistrikten. Alltså inget som partiledaren ska lägga sig i.

    Det hade sett snyggare ut och inte alls orimligt om Sahlin och VU direkt efter valet sagt att extrakongress omprövning behövs och alla korten är på bordet, dvs även partiledare och VU.

    Av Sahlins uttalanden får man intrycket att hon anser sig oumbärlig för partiet och tänker ta strid för att partiet ska ha hennes oumbärliga ledarskap.

  • Pingback: Bättre att gå av cykeln – än att trilla omkull…()

  • Pingback: Nu vässa(s) knivarna. | Annarkia()

  • Antagligen behövs det andra människor – om de finns – men framför allt behövs en annan politik.

    Vi behöver inte kalla den ”vänster”, men vad som definitivt behövs är en politik som gör upp med de senaste decenniernas finansbubblor och lägger ekonomins huvudvikt i produktionen. Det som s var då duktiga på runt 1930.

    Då som nu var det ett nytt tekno-ekonomiskt paradigm på gång. Det gamla hade kört slut på sig själv, men det behövdes politiska initiativ för att skapa de institutioner och den infrastruktur som behövdes för att det nya skulle komma igång till folkmajortetens förmån.

    Keynes 2.0, alltså. Eller att underordna ekonomin under politiken. För om inte, vad ska man med socialdemokrater till?

    Lite mer om det finns här: http://www.carlotaperez.org/interviews/CParticleODApril2009.pdf

  • Pingback: Lördagsläsning v 45 « Jöran Fagerlund()