Mona Sahlin avgår

Efter ett fiaskoartat val och fortsatt dåligt stöd i opinionsundersökninagrna avgår nu Mona Sahlin som partiledare för socialdemokraterna. Eller rättare sagt, hon ställer inte upp för omval på kommande extrakongress som är planerad till våren, kanske redan i februari. Hon gör det efter en kort tid med stor turbulens inom partiet. Avgången är förstås inte helt oväntad, men kanske kom lite hastigt på ändå.

I tidningarna nämns Tomas Östros och Thomas Bodström som två tänkbara partiledarkandidater. Bägge två är högerkandidater och väljs någon av dem är jag rädd för att socialdemokraterna kräftgång kommer att fortsätta. Det som istället behövs är att socialdemokraterna bryter med den politik man fört i närmare 30 år och istället slår in på en väg för ökad jämlikhet och minskade klyftor. Det måste vara slut på den nyliberala nedskärningspolitiken. Ett parti som väljer Bodström eller Östros till partiledare kommer dock inte att gå den vägen.

Läs också:

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Mullvaden, Annarkia,
I media: SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, 4, 5, GP1, 2, 3, AB1, 2, 3, 4, 5, 6, EX1, 2, 3, 4, 5, 6, HD1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements
  1. Pingback: Mona Sahlins avgång är inte nog – en kursändring behövs | Röda Lidköping

  2. Resan högerut lär nog gå vidare och inte mig emot, jag tror inte arbetarrörelsen kan ta ens det ynkligaste steg framåt så länge den låter sig styras av sossarna.
    Dom har så länge jag funnits och det är länge, varit svurna motsåndare till all verklig rörelse bland arbetande människor.
    Att folk förlorar förtroendet för dom är enbart sunt.
    Sedan gäller det ju att presentera ett hållbart alternativ.
    Det verkar ganska avlägset idag, men en förutsättning för att det skall hända är att sossarna tappar sitt förlamande grepp över oss.

  3. Pingback: Vad är socialdemokratin? | Röda Lidköping

  4. Pingback: Sorti Sahlin sossarnas sämsta strategi « Jöran Fagerlund

  5. Pingback: Sanningen om samhället – 2010-11-15 FM

  6. Pingback: Avgå är inte alltid att ta ansvar « Jöran Fagerlund