Det är inte direkt några uppseendeväckande nyheter som presenteras av Wikileaks denna gång. Det handlar om hemligstämplade dokument från US-amerikanska UD som visar att diplomater är som alla andra, de snackar en helvetes massa skit. Problemet är att när diplomater snackar skit, sprider dynga, skitsnacka, lögner och förtal så får det ibland allvarliga konsekvenser. Mord, bombdåd, diplomatiska kriser och krig kan bli resultatet.
Men det framgår också av Wikileaks-dokumenten att USA uppmanar sina diplomater att spionera. Det är ju inget uppseendeväckande i sig. Alla vet att det på USA:s ambassader, i själva verket på de flesta länders ambassader, finns folk med uppgift att spionera. Militärattachéer är spioner. Det är ju liksom själva vitsen med uppdraget. I USA:s fall är dessa knutna till DIA och Pentagon. Utöver det har väl länder som USA en räcka andra underrättelseorganisationer med folk på ambassader. CIA förstås, troligen Secret Service och säkert några till ibland.
Att Israel och Saudiarabien gärna skulle vilja anfalla Iran är väl heller ingen egentlig nyhet. Men det är förstås bra att det uppmärksammas.
Så egentligen är det inget nytt som Wikileaks presenterar denna gång. Det är gårdagens nyheter. Men det är pappersbevis på såna saker som många redan vet och det är ju inte dåligt i sig.
Intressant?
Bloggat: Jinge, Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Wikileaks, USA, UD, DIA, Spioneri, Skitsnack, Saudiarabien, Israel, Iran, Samhälle, Politik
En skal være en bra stor selvhøytidelig klovn for å innbille seg at nyhetene om seg selv avslørt i Wikileaks får den minste diplomatiske betydning.
Forsøker Obama en ny offer-taktikk for å vinne verden på sin side? Det er åpenbart ingen klok taktikk å gjøre krav på at en er liten og svak og må ha medias beskyttelse og hjelp til at nyhetene ikke spres like etter at det er avslørt at USA’s diplomater ikke har særlig høye tanker om noen andre enn seg selv.
Den beste måte å komme seg ut av denne klemma ville vært om Obama gikk ut og gjorde klart at de har maktet å sette ganske presise kallenavn på diverse maktpersoner, kun med den reservasjon at Presidenten i Iran ikke burde ha blitt kalt Hitler da dette impliserer en viss intellektuell dannelse hvilket åpenbart ikke der er tilstede. Han burde kanskje også ha gjort det klart at det ikke var perfekt ordvalg å kalle presidenten i Russland for alfabikkje. Det ærer ham med meget større makt enn han faktisk har. Meget mer passende ville vært ”Selvhøytidelig, forfengelig paragrafrytter”. Det er nemlig hva hans underordnede kaller ham.