Göteborg och makten

Göteborgs-Posten har undersökt hur makten i Sverige är fördelad rent geografiskt. Man har kommit fram till att den är koncentrerad i Stockholm. Inte direkt en överraskande slutsats. Göteborg har få ministrar, få börsföretag och få statliga förvaltningar och myndigheter. Det sistnämnda är naturligt. De flesta sådana måste ligga i den stad där riksdag och regering finns. Det har alltid varit så och Göteborg har knappast blivit sämre lottat på detta område med tiden.

Också när det gäller den ekonomiska makten är det naturligt att börsföretagens huvudkontor ligger där börsen finns, där storbankerna har sina huvudkontor och där den politisk makten finns. Att bara jämföra börsföretag som GP gjort ger dock inte hela bilden. Man måste också inkludera andra stora företag som exempelvis Stena Line i en undersökning. Sen är frågan om det blivit så att Göteborg försvagats på det ekonomisk området i bemärkelsen att det över tid har blivit allt färre huvudkontor för storföretag i staden. I jämförelse med slutet av 1800-talet och början av så är det som jag ser helt uppenbart att så är fallet. Vid den tiden var många av de mäktigaste företagsgrupperna i Sverige styrda från Göteborg och handelshusen här. Det var Ekman, Dickson, Kjellberg, Wijk, Röhss och andra som dominerade ägandet i svenskt näringsliv. Det var i deras handelshus och banker som en stor del av makten över det svenska näringslivet fanns.

Men hur är det i jämförelse med slutet av 1900-talet. 1968 gjordes den statliga koncentrationsutredningen och enligt denna hade 31 av Sveriges ett hundra största företag sitt huvudkontor i Stockholm. I Göteborg återfanns 11 (inklusive Mölndal), i Malmö 7, i Västerås 4 och Uppsala 3. En av Sveriges banker hade huvudkontor i Göteborg, Götabanken och Skandinaviska Banken hade ett slags tredelat system där göteborgskontoret och malmökontoret i stort sett skötte sig oberoende av huvudkontoret i Stockholm.

Av de 20 mäktigaste finansmännen var 13 stycken från Stockholm, 3 från Göteborg (F.Hartmann, Dan-Axel Broström och Joel Larsson) och 3 från Skåne. Av de 17 finansgrupper man listar hörde två hemma i Göteborg, familjerna Mark/Carlander respektive Broström. Men egentligen borde en tredje familj också vara med, familjen Carlsson då företag som den familjen ägde hade många fler anställda och var ekonomiskt större än flera av de finansgrupper som Koncentrationsutredningen hade med.

Av de 100 största företagen 1972 så hade 43 stycken sitt huvudkontor i Stockholm, 8 i Göteborg och 8 i Malmö. En ökning för Stockholm och en viss minskning för Göteborg medan det inte förändrats alls för Malmö. Inga större förändringar kan alltså ses mellan 1960-talet och 1970-talet.

1972 hade 53 av alla börsbolag sitt huvudkontor i Stockholm (cirka 34%), 19 i Göteborg (12%), 12 i Malmö, 5 i Borås och 4 i Uppsala. 3 börsbolag hade huvudkontor i Helsingborg och lika många i Sundsvall, Linköping resp. Linköping. Totalt fanns 158 börsbolag.

Idag har 32 börsbolag sin hemvist i Göteborg, vilket motsvarar cirka 10% av alla börsnoterade bolag. Stockholm är värd för cirka 60% av börsbolagens huvudkontor. Vad man kan konstatera är att Göteborgs position när det gäller börsbolagens huvudkontor inte har försämrats nämnvärt sen början av 1970-talet. Däremot har Stockholms betydelse stärkts. Men det har inte skett på bekostnad av Göteborg utan på bekostnad av mindre orter som exempelvis Uppsala, Jönköping, Sundsvall, Oskarshamn, Hallstahammar, Karlskoga osv.

Av dagens mäktigaste finansfamiljer/finansgrupper hör 4 stycken, av de 26 jag identifierat, hemma i Göteborg. Det är Olsson (Stena), Bennet (Getinge), Ericsson (JCE) och Hjörne. Ingen större förändring sen 1960-talet där heller alltså.

Som jag ser det finns det alltså över tid inget fog för Göteborgs-Postens rubrik om bolagsflykt från Göteborg. GP överdriver vad jag kan se problemet som ju kanske inte ens existerar. Situationen har i stort sett varit oförändrad de senaste 50-60 åren vad det gäller var den ekonomiska makten hör hemma. Förmodligen är det samma sak när det gäller den politiska makten, men det har jag inte undersökt.

Andra källor:
Koncentrationsutredningen, SOU 1968:3, 1968:5, 1968:7
Sveriges 1000 största företag 1972
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv 1972

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

  • Mikael Wallgren

    Jag vet inte om jag tycker det är ”nödvändigt” för myndigheter att finnas i närheten av riksdag & regering. I allmänhet handlar det om en ohelig allians mellan Stockholms eliten inom media, politik och administrationen å ena sidan och de statliga fackföreningarna å andra sidan. På nittio-talet gjorde sossarna ett halvhjärtat försök med att flytta en del institutioner ut i landet, bl.a. riksantikvarieämbetet till Gotland (ganska bra val utifrån Gotlands kulturhistoriska värde), nationell barn & unga teater till Backa teatern och en hel del till. Vet inte vad det blev av det hela, men minns protesterna.

    Med IT så går det lättare än någonsin att kommunicera över stora avstånd. Sverige är märkligt dåliga på att använda t.ex. video-konferenser. En spridning av statens makt är bra ur såväl demokrati- som arbetsmarknadsskäl. I första hand är det inte viktigt att saker hamnar i Göteborg, utan gärna i ännu mindre regionala centra. Fler akademiska jobb ute i landet!

    • Anders_S

      Mikael W.: En hel del myndigheter har flyttats över tid, Vägverket till Borlänge, SMHI till Norrköping osv. Alla småuniversiteten är också sådant. Videokonferenser kan tyvärr inte ersätta fysiska möten. De är användbara, men det är inte samma sak. De är ett komplement som kan minska antalet fysiska möten, men inte ersätta dem.

      Mn nu handlade inte mitt inlägg främst om det, utan om den ekonomisk makten. Och den är lika koncentrerad till Stockholm som den alltid varit. Det har alltså inte blivit sämre de senaste 50-60 åren vad det gäller Göteborgs situation i alla fall. Annorlunda är det för mindre städer som jag också skrivit.

  • Pingback: Överdrivna slutsatser om makten i Göteborg | Svensson

  • Pingback: Överdrivna slutsatser om makten i Göteborg | Mullvaden

  • Leif

    Bra artikel men felaktig slutsats både från dig och GP enligt min mening. Det ni båda bortser från är hur ägarstrukturer förändrats över tiden. Ni hänger upp er alldeles för mycket på börsbolag och du på ägarfamiljer, vilket kanske är resultatet av politiska inriktningar, vad vet jag.

    Man kan dock konstatera att huvudkontorets lokalisering, med dagens globaliserade samhälle, har mycket mindre betydelse än vad det hade förr. Titta exempelvis på private equity bolag och deras ägande, ett ägande som förr fanns på börsen eller i form av Sveriges, utanför börsens, största bolag. Detta ägande är idag i princip helt koncentrerat till Stockholm och även om huvudkontoren fortfarande finns kvar utanför huvudstaden så genomförs där endast de beslut som tagits i Stockholm.

    Vill man bortse från just börsbolag och mer allmänt studera ekonomisk makt som du ju gör här så kan man också se till andra ej noterade verksamheter. Göteborg har över de senaste 30 åren eller så förlorat några av Sveriges största och mest anrika Revisionsbyråer, Konsultbyråer och kanske framförallt Advokatbyråer. Även om dessa rent geografiskt finns kvar så är partnerövervikten mot Stockholm enorm. Exempel är Mannheimer, Vinge, Leman etc. som alla bytt namn, gått samman med andra osv. med samma resultat: flytt av makt, pengar och personal till Stockholm.

    Tack för en, i alla fall fakta och inriktningsmässigt, intressant sida!

    • http://www.zaramis.nu/blog/ Anders_S

      PE-bolagen är med ett undantag, ganska begränsade ägare i det svenska näringslivet. Undantaget är huvudsakligen EQT som ju kontrolleras av familjen Wallenberg och investmentbolaget Investor. Ratos (börsnoterat), Altor och Nordic har också ett rätt stort ägande i Sverige medan IK Invest inte har det. Resten av PE-bolagen är mycket små.

      Advokatbyråer har förhållandevis liten makt och det har också revisionsföretag och konsultföretag ( i Göteborg är de i stort sett alltid i händerna på Volvo, Saab (inte bilföretaget) och SKF). Ungefär som mindre mediakoncerner som ju har mycket begränsad makt.

      Man kan analysera makt på många olika sätt och makt utövas på en rad sätt. men i slutändan kommer man oftast fram till ungefär samma resultat ändå.

      Ett exempel på en makthavare i Göteborg och Sverige som sällan nämns är ju det danska rederiet Maersk (AP Möller-Maersk). Viktigaste makthavare i bolaget kommer att bli Robert Uggla, bosatt och verksam i Göteborg. Just nu är hans mor den viktigaste representanten för ägarfamiljen och Robert Uggla nummer 2. Maersk är den största kunden för Göteborgs hamn och dominerar fartygstrafiken. Ett av deras dotterbolag, Broströms, har huvudkontor i Göteborg med Robert Uggla som chef.