Kulturrelativ rysshet inte pk

Boknytt
Vladimir Putin och rysskräcken
Vladislav Savic
Norstedts

Kulturrelativ rysshet inte pk

Alltså, jag ogillar politisk korrekthet som snörper den fria diskussionen. Men det finns gränser. Det är inte politiskt korrekt att förneka alla människors lika värde oavsett politisk, kulturell, etnisk, nationell, ”raslig”, språklig, religiös, sexuell, könslig och klassmässig grupptillhörighet.

Ur denna okränkbara grundprincip för all mänsklig samvaro följer logiskt allas rätt att styra sig själva via demokrati och medföljande mänskliga fri- och rättigheter – samt skydd för individer och minoriteter. Liksom nationellt självbestämmande som är en slags kollektiv demokrati (alla folks lika rätt att styra sig själva – ja, jag vet att det finns definitionsproblem här, men ändå).

Därför är det moraliskt och politiskt inkorrekt när gamle kunnige Ryssandskorrespondenten Vladislav Savic (med polsk-serbisk-svensk bakgrund) slirar på demokratin med det gamla slitna argumentet att det kanske inte passar i Ryssland i dagens läge. Speciellt som 70 procent av ryssarna stödjer Vladimir Putins (direkta och indirekta) auktoritära styre.

Det senare förklarar Savic trovärdigt med att Ryssland efter murens och realsocialismens fall fick ett demokratiskt 90-tal med kaos och fattigdom för folket. I kontrast såg de vulgär rikedom hos de nya oligarkerna av affärsmän, maffia och gamla kommunistpampar. De upplevde en brutal, dickensaktig roffarkapitalism av plundrande landsförrädare med passet på fickan.

De naivt västvänliga ryssarna upplevde också hur väst ställde hycklande krav på perfekt demokrati, mänskliga rättigheter, nationellt självbestämmande och en skolboksmässigt fri och okontrollerad marknadsekonomi – krav USA och EU inte ställde på sig själva annat än när det passade deras intressen. Så många ryssar kände sig svikna av väst – som dessutom hotfullt kröp allt närmare den ryska gränsen via utvidgning österut av EU och NATO.

Så kom 00-talet och Putin. Han tog kontroll över oligarkerna. Han kom med politisk stabilitet. Han började ordna upp ekonomin. Han återupprättade den sårade nationella stoltheten i Ryssland. Verklighetens plånboksfrågor vägde tyngre än en demokrati ryssarna aldrig hann se några frukter av.

Savic kan sitt ämne och skriver initierat och djuplodande om de senaste tjugo årens ryska historia. Allt hade varit väl om han hade nöjt sig med att berätta nutidshistorien, och förklara hur ryssarna tänker. Men han håller även med ryssarna i deras nuvarande demokratiskepsis. Och där tror jag inte riktigt han har tänkt på konsekvenserna av sina tankar.

Ur 20-talets kaotiska tyska Weimarrepublik och den efterföljande ekonomiska depressionen tog ett annat auktoritärt ledarämne makten, fixade ekonomin och återupprättade landets nationella stolthet. Det är inte otroligt att även Hitler de första naziåren hade ett folkligt stöd på 70 procent (vilket kanske även den statskapitalistiska diktaturen i Kina har idag). Dessa skeenden kan och skall förklaras psykologiskt. Inte försvaras.

Även majoritetsstödda diktaturer är odemokratiska. Eliten styr åt folket, över folket. Minoriteter och individer har inga rättigheter. Man bryter därigenom mot principen om alla människors lika värde. Nej, felet är aldrig demokratins – felet är att man inte har lyckats hitta en lokalt fungerande form av folkmakt.

Samma luddiga sammanblandning mellan att förklara och försvara ryssarna visar Savic´ vad gäller Tjetjenien. Vad skulle bli följden om Tjetjenien bröt sig fri ur Ryssland – skulle inte andra folk inom Ryssland göra samma sak? So what? Tjetjenien har en principiell rätt att bli självständigt om tjetjenerna så själva vill. Även om där finns maffia, terrorister och islamister.

Savic´ ser världen som dikotomt uppdelat mellan ”vi” i väst med ”våra” värderingar, erfarenheter, livsinställningar och demokrati – och vilken rätt har vi att kulturimperialistiskt kräva att andra ska anpassa sig till oss? Felet i hans resonemang är att det lika människovärdet och folkmaktstanken inte är västliga uppfinningar utan globala.

Demokratiska ansatser fanns i jägarsamlarsamhället. Det finns i de stora världsreligionerna islam, buddhism och kristendom. Det finns specifikt i ett antal begrepp inom islam. Det finns i traditionella indianska, afrikanska och asiatiska lokalsamhällen.

Väst har alltså inget monopol på demokrati, och det är inte kolonialistiskt att kräva demokrati över hela världen. Demokrati är alla individers och alla folks rätt.

Bortsett från demokratislirandet är detta en bra bok, som jag rekommenderar. Speciellt som den nyanserar konflikterna runt Ryssland som i våra media framstår som svart-vita till Rysslands nackdel. Savic påpekar att Polen, Baltikum och Ukraina hade sina nazikollaboratörer och judemördare under andra världskriget. Och att Polen startade ett regelrätt erövringskrig österut. De olika färgrevolutionerna i Rysslands grannländer på senare år var heller inte utan allvarliga skönhetsfläckar.

Den västliga bilden av de östeuropeiska smånationernas David mot den ryska björnens Goliat krackelerar betänkligt i mötet med den verklighet Savic beskriver.

I korthet: Ryssarnas misstänksamhet mot den demokrati de mött är förklarlig. Och vår eviga rysskräck bygger på en gammal nidbild av Ryssland. Boken hjälper läsaren att förstå det ryska folket.

Hans Norebrink

Läs mer: DN, SVD1, 2, SR, GP, Internationalen1, 2, HN, HBL, Fria,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

173 kr hos Adlibris

  • http://www.alternativstad.nu Jan Wiklund

    Egentligen finns inget behov av att moraliskt godkäntstämpla det ena eller det andra.

    När det gäller en själv, och sånt man blir utsatt för, räcker det att helt enkelt vägra acceptera det, utifrån ett välförstått egenintresse.

    När det gäller t.ex. det ryska styret räcker det att konstatera att det inte finns några upplysta despoter. I slutändan slutar sådant erfarenhetsmässigt alltid med elände och tjuveri.

  • Hans Norebrink

    Jag glömde utveckla detta med kulturrelativism i recensionen. Jag avskyr åsikten att alla människor – individer och kulturer – inte har samma rätt till demokrati och mänskliga rättigheter.

    Att det skulle vara något som hör samman med ”vår vita västerländska” moderna utvecklade kultur. Vilket ju är ett väldigt nedlåtande och kulturimperialistiskt sätt att se på icke-västerländska kulturer.

    Inte minst återkommer detta kulturrelativistiska mumbojumbo i synen på kvinnans rättigheter. Som om inte även färgade kvinnor hade rätt till mänskliga rättigheter. Avskyvärt resonemang.

    Demokrati är för alla människor utan undantag.

  • Eric

    Demokrati måste definieras i en seriös debatt annars blir det bara flummigt. Yttrandefrihet är enklare. Och med den är det illa ställt med i Ryssland. Jag har tappat räkningen på hur många journalister som blivit avrättade. Och Putin reagerar inte. Det ger berättigad ryss-skräck.

  • Hans Norebrink

    Rysskräcken är ju en extern sak, det eventuellt utrikespolitiska hotet från Ryssland mot sina grannar. Varför skulle de anfalla Sverige eller resen av Europa?