Trafikprofitörerna – persontrafiken

Efter privatisering, styckning, uppdelning och marknadsanpassning av järnvägen i Sverige fungerar det mesta dåligt eller ibland inte alls. En stor orsak till detta är att ingen vet vem som är ansvarig, att alla skyller på nån annan och på nedskärning av personal och bristande underhåll för att möjliggöra maximala vinster. Detta gäller såväl på bansidan som på trafiksidan.

Bland bolagen som profiterar på det vansinniga systemet på de svenska järnvägarna finns en rad riskkapitalbolag och en rad jättestora internationella koncerner. Dessutom flera utländska statliga järnvägsföretag som DB (via Arriva) DSB och NSB.

DSB kör trafik i Sverige via bolaget DSB First (Öresundstrafiken AB), ett samarbete mellan den statliga danska järnvägen DSB och det skotska företaget First Group. First Group är ett av världen största transportföretag med 130 000 anställda i främst Storbritannien och USA. Från bolagets hemsida eller Wikipedia är det inte möjligt att få ut vilka som är största ägare i bolaget, men av allt att döma är det olika fonder och riskkapitalbolag i främst USA och Storbritannien. Bolag som har krav på höga utdelningar och snabba vinster.  Bolag med kortsiktighet alltså.  Dessutom kör DSB pendeltåg i Stockholm tillsammans med NSB (Roslagståg), Krösatågen i Småland, snart också pendeltåg och regiontåg i Västra Götaland

NSB profiterar både direkt och på ett mer indirekt sätt. Dels äger man Tågkompaniet AB som kör tågtrafik på olika håll i Sverige, exempelvis mellan Göteborg och Oslo och i Bergslagen. Man kör även pendeltågstrafik tillsammans med DSB i dotterbolaget Roslagståg. Man är också via dotterbolaget Nettbus AS ägare i ett av Sveriges större busstrafikbolag, Orusttrafiken med 900 anställda och som dominerar busstrafiken i Bohuslän, Östersund och stora delar av Norrland (KR-Trafik).

Arriva kör både tåg och buss i Sverige. Man har 1 900 anställda i Sverige och 4 000 i Danmark. Totalt 38 500 i Europa. Ursprunget är ett skotsk trafikföretag men idag ägs företaget av tyska statsjärnvägen, Deutsche Bundesbahn (DB). DB äger också en lång rad andra tågtrafikbolag i Sverige samt ett av de allra största lastbilsåkerierna, Schenker.

Utöver dessa tre statsägda bolag finns också det av svenska staten ägda SJ som enligt politisk beslut ska leverera så stora vinster som möjligt till staten. Vinster som då inte används till nya investeringar i rullande materiel. Något som leder till trafik med gamla tåg vilket i sin tur ger stora krav på underhåll och dålig komfort. Nedskärningar på underhåll och personal i syfte att leverera vinster till staten har sen lett till att det blir allt fler problem med att få tågen att gå i tid och att överhuvudtaget fungera. Andra företag som kör profiterar på att de svenska järnvägarna funkar dåligt är Nobina och Veolia Transport.

Nobina hette en gång i tiden Swebus och var SJ:s bussbolag. Det var ännu tidigare, innan bolagiseringen började, en avdelning inom SJ. En avdelning med ursprungligt syfte att komplettera den miljövänliga tågtrafiken med busstrafik. Men numera har en av Nobinas avdelningar som huvdsaklig verksamhet att direkt konkurrera med järnvägstrafiken. Det handlar om det nuvarande Swebus Express som kör expressbussar i långväga trafik. Genom den dåliga statusen och de eftersatta investeringarna på järnvägens område går det idag fortare att åka buss mellan Oslo och Göteborg eller mellan Köpenhamn och Göteborg än det gör med tåget. Nobina har idag 7 000 anställda totalt i hela koncernen i Norden. Nobina ägs av en räcka fonder och riskkapitalbolag, nämligen Blue Bay Asset Management, Avenue Capital Group, Fidelity Funds och Lone Star Funds, med snabba vinster och stor utdelning som målsättning.

Veolia Transport var tidigare känt under namnet Connex. Ursprunget för företagets verksamhet i Sverige är Johnsonkoncernerns gamla bussbolag Linjebuss AB. Man bedriver idag busstrafik, spårvagnstrafik och tågtrafik i Sverige. På det senare området såväl pendeltågstrafik som fjärrtågstrafik. Totalt har Veolia Transport 72 000 anställda i hela världen. Hela koncernen har 313 000 anställda. I Sverige har man 5 000 anställda. Dominerande ägare är ett antal franska institutioner, familjen Dassault och staten Qatar (Velo Investissement).

Utöver dessa jättebolag så finns även ett par mindre företag med bland de som kör spårbunden trafik i Sverige. Göteborgs Spårvägar som kör spårvagnstrafiken i Göteborg, Tågåkeriet i Bergslagen (Tågab), Inlandsbanan AB och AB Stockholmståg som kör pendeltågstrafik i Stockholmsområdet. Delägare i Stockholmståg är dock vad jag förstår det jättelika företaget ISS, hälftenägt av familjen Wallenbergs riskkapitalbolag EQT och förmodligen också Euromaint ägt av familjen Söderbergs riskkapitalbolag Ratos.

Ett märkligt inslag i hela privatiseringen av järnvägstrafiken är ju att svenska skattepengar i slutändan hamnar i andra staters fickor då en majoritet av de företag som bedriver persontrafik på svenska järnvägar är utländska statliga företag. Vore det inte bättre om dessa pengar istället kom svenska resenärer och skattebetalar till god genom investeringar i den svenska järnvägen istället för fyllda fickor hos utländska finansministrar. På samma sätt är det naturligtvis bättre om våra skattepengar hamnar i spår och rulland tågmateriel i Sverige än hos penningkåta riskkapitalister och fondbolag i skatteparadis.

Läs mer: SR1, 2, SMP, SVT, IDG, AB1, 2, SDS, HD, SVD1, 2, DN, Skanskan1, 2,

Intressant?
Bloggat: Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

15 svar på “Trafikprofitörerna – persontrafiken”

  1. Artikeln visar närmast övertydligt att det inte spelar den ringaste roll om en verksamhet drivs av ett offentligt organ eller av privata profitörer så länge som det ställs profitkrav på de offentliga organen.

    Krav som riktar sig mot privatisering är därför verkningslösa. Hela systemet med marknadslek i offentlig verksamhet måste bort! Infrastruktur är infrastruktur, inte business. Hela poängen med att tala om infrastruktur är att den inte ger vinst i den direkta verksamheten utan i sin verkan på hela samhället. Något man insåg för hundratals år sedan men som dagens pappskallar väljer att glömma bort, utan tvivel av ren egennytta.

    Det är roligare att leka kapitalist med ofentliga medel än att vara offentlig tjänsteman med krav på saklighet och opartiskhet.

    1. Jan: Så sant så sant. Men ideologiskt är det ändå viktigt att vända sig mot privatisering (det har stor betydelse i andra sammanhang och är en del av hela det nyliberala paketet).

  2. För all del, ta gärna med det i paketet. Men utan att den huvudsakliga kritiken rikas mot New Public Management, dvs marknadsleken i offentliga sektorn, blir det lite meningslöst. Vem ska försvara en offentlig sektor som är lika rutten som vilken profitör som helst?

  3. Är nu anställd hos det tredje järnvägsföretaget inom samma yrke, har fortfarande inte sett någon vinst i kassan hos någon av dem. Vem är egentligen profitörerna? Skånetrafiken får endast in 61% av sina intäkter via biljetter/månadskort, resten är statliga bidrag, tjänar dom storkovan på denna bransch, nä knappast.

    1. Skånetrafiken är ju nu varken ett trafikföretag, ett underhållsföretag eller en banägare. Utan en gemensamt kontrollerad beställare där vi i demokratisk anda har bestämt att vi ska betala en del av kostnaden för kollektivtrafiken via skattsedeln istället för direkt via biljetter. Så gör vi också med bilismen (vägar och vägskötsel). Siffror för Skånetrafiken är alltså fullständigt irrelevanta.

      Alla privata bolag i sammanhanget, dvs de slutliga aktieägarna tjänar stora pengar på detta. Ofta plocks pengarna ut i skatteparadis. De skulle inte syssla med detta om de inte tjänade pengar. Det är nämligen den enda drivkraften som företag normalt har.

Kommentarer är stängda.