Assangeaffären sätter en massa olika problem på agendan

Assangefallet har som få affärer aktualiserat en lång rad problem med den svenska lagstiftningen, inom det svenska rättsväsendet och gällande utländska staters (läs USA) inblandning i interna svenska affärer. Anledningen är förstås att fallet inte saknar dramatiska inslag plus att det genom att Julian Assange är talesman för Wikileaks också handlar om internationell storpolitik. När det gäller svensk lagstiftning och svenskt rättsväsen så aktualiseras våld mot kvinnor, den svenska våldtäktslagstiftningen, polisens undermåliga utredningar om våldtäktsbrott, statistiken över anmälda våldtäkter som i internationella jämförelser och om man är okunnig om olika lagstiftning och olika sätt att rapportera kan framstå som horribel osv.

Fallet aktualiserar dessutom återigen svenska myndigheters omfattande informella samarbete med US-amerikanska myndigheter liksom amerikanska agenters olagliga övervakning på svenskt territorium som förmodligen sker med svenska myndigheters godkännande. Vidare handlar affären om synen på öppenhet och hemlig diplomati, underrättelsetjänsters arbetssätt osv. Jag har tidigare i olika inlägg på min blogg berört de flesta av dessa aspekter på Assangeaffären.

Vad gäller US-amerikanska underrättelsetjänster och Assangefallet är det uppenbart att US-amerikanerna kan ha varit inblandade. Om de i verkligheten har varit det eller inte kan vi inte veta. Men följande vet vi, US-amerikanska agenter arbetar i Sverige, med eller utan svenska myndigheters godkännande och att US-amerikanska underrättelsetjänster har ett omfattande informellt samarbete med motsvarigheter i Sverige. Det är egentligen inga konstigheter utan har kommit i dagen vid många olika tillfällen under den svenska efterkrigshistorien. Exempelvis i IB-affären, Säkerhetstjänstkommissionens utredning om svensk säkerhetstjänst, i böcker om Olof Palme och nu i samband med Cablegate, diplomatdokumenten som publicerats via Wikileaks.

Vidare vet vi att underrättelsetjänster ofta utnyttjar människor på olika sätt (läs exempelvis om och artiklar om Blekingegadeligan) och så kallade sexfällor av olika slag är ett inte ett helt okänt fenomen. Detta betyder inte att kvinnorna i Assangefallet medvetet har samarbetat med US-amerikansk underrättelsetjänst utan att de kan ha utnyttjats utan att själva veta om det. Sådana misstankar förstärks av att de två kvinnorna förekommit i sammanhang och organisationer som av många, framförallt i Latinamerika, betraktas som CIA-infiltrerade, CIA-styrda eller CIA-finansierade. Något som i sig inte utgör något som helt bevis för nånting. Men det är ett sammanträffande som är lite för osannolikt. Som jag ser det är det alltså ingen ”konspirationsteori” alls utan det handlar om helt logiska slutsatser av kända och spridda fakta.

Att presentera dessa tankegångar innebär inte att man anser att eller att Julian Assange skulle vara oskyldig till de misstänkta våldtäkterna. Våldtäktsanmälningarna måste förstås utredas noggrant. Så har tyvärr inte skett, utredningen har skötts uselt. Detta i likhet med många andra våldtäktsutredningar i Sverige. Något som i detta fall betytt olägenheter för de anmälande kvinnorna såväl som för Julian Assange som om det vill sig illa riskerar utvisning till USA som vill ha tag på honom av andra skäl. Den dåliga svenska utredningen parat med den mycket ovanliga internationella efterlysningen har ökat risken för detta. Dessutom har den dåligt skötta utredningen utsatt de inblandade kvinnorna för en oerhörd press på grund av det stora internationella intresset. Genom de kontakter jag nämnt ovan och genom den usla svenska förundersökningen kan anmälningarna ju mycket lätt ifrågasättas.

Oavsett hur det är med US-amerikansk inblandning i hela affären så måste dock våldtäktsanmälningar tas på allvar och utredas noga. Det finns dock ingen motsättning mellan möjligheten att US-amerikanska underrättelsetjänster kan ha varit inblandade och att kvinnorna faktiskt kan ha blivit våldtagna. Om de har blivit det och om det kan bevisas är dock inte upp till mig eller andra debattörer att bedöma. Det är en utrednings- och domstolsfråga. Det måste vara så då det handlar om grundläggande rättssäkerhet och därmed så kommer vi in på det grundläggande faktum att alla misstänkta brottslingar ska betraktas som oskyldiga tills de är dömda (sen kan det vara så att allt som är olämpligt och fel inte är brottsligt och allt som är brottsligt kanske vi inte tycker är olämpligt eller fel) . Detta är helt centralt för ett rättsäkert rättsväsen och det innebär faktiskt att alla brottsanmälningar kan ifrågasättas. Detta gäller även våldtäktsanmälningar och i Assangefallet. Om bara en anmälan räckte för att bevisa att nån är skyldig behövde vi varken domstolar, åklagare eller försvarsadvokater.

Intressant?
Läs mer: Internationalen,
Läs även andra bloggares åsikter om Våldtäkt, Våldtäktsanmälningar, Julian Assange, Underrättelsetjänster, Cablegate, Wikileaks, Rättssäkerhet, Demokrati, Övervakning, Rättsväsen, USA, Brott, Våld, Polisen

Technorati: Våldtäkt, Våldtäktsanmälningar, Julian Assange, Underrättelsetjänster, Cablegate, Wikileaks, Rättssäkerhet, Demokrati, Övervakning, Rättsväsen, USA, Brott, Våld, Polisen

Powered by ScribeFire.

Relaterat:

1. En misskött våldtäktsutredning – Assangeaffären
2. Ingen kan veta om det var en sexfälla eller inte
3. Julian Assange begärd häktad
4. Assange släpps ur häkte