Piratverksamhet lade grunden för flera förmögenheter i Sverige

Piratverksamhet har många gånger utgjort en verksamhet som lagt grunden för förmögenheter och finansfamiljer i Sverige. Ingen nutida finansfamilj har sådan bakgrund, men historiskt har en del av de traditionella handelsfamiljerna i Göteborg börjat med eller delvis sysslat med piratverksamhet. Kanske den mest kända av dessa är familjen Wijk även om Lars Gathenhielm (1689-1718, född Lars Andersson Gathe) väl är den mest kända piraten som varit verksam i Göteborg. Det är främst under två perioder som kaperiverksamhet (piratverksamhet med kungligt beskydd) med Göteborg som centralhamn florerar. Nämligen perioden 1710-1720 och i samband med kontinentalblockaden 1808-10. Även smuggling ingick ofta i kaparkaptenernas verksamhet.

Lars Gathes första kaparfartyg var lilla Jägaren som 1710 inköptes tillsammans med Stefan Liedberg, Hans Sprinchorn, Paul Halbmeijer, Håkan Sahlberg, Volrath von Langercken och Thore Otterbäck. Kapten var från början Tore Moberg. På hösten samma år köpte Lars Gathenhielm kaparfregatten Le Triumphant från Dunkerque. Köpet gjordes tillsammans med Olof Knape (svåger till Lars Gathe) Nils Nilsson, Anders Thorsson (också en svåger till Lars Gathe), Berndt Örtegren, Wilhelm Utfall och Christian Gathe. Även fartygen La Revange, Göteborg och Osnala Galej införskaffades till kaperiverksamheten. Året efter köptes Förgyllda Eschaloupen, Hoppet, Mercurius, Pachan och Vinthunden. Delägare i Pachan och Vinthunden var bland annat Lars Feigel.

Förutom Lars Gathe var också hans bröder Erik Gathe och Christian Gathe verksamma kapare. Christian Gathe ägde andelar i många av de kaparfartyg borden Lars Gathe ägde andel i och Erik Gathe var kapten på La Revange 1710–12. Dessutom ägde Christian Gathe (1682-1722) andelar i andra kaparfartyg som exempelvis Andromeda tillsammans med Johan Utfall (1681-1749), Peter Utfall (1686-1754), Wilhelm Utfall (1677-1753), Samuel Bornander, Abraham Bruhn, Hans Wennerstiena och Wilhelm Silentz. Han ägde också Svenska Vapnet ihop med Olof Knape, vars bror Nils Knape var befälhavare på detsamma. Denne tillfångatogs av danskarna år 1712 och fick sitta fängslad på Akershus, troligen fram till 1718.

1715 adlades Lars Gathe, hans bror Christian Gathe och Olof Knape (1664-1730). De två förstnämnda fick det nya namnet Gathenhielm och den senare adlades Strömstierna.

1716 blev den franske kaparen Simon S:t Leger kapten på Lars Gathenhielms skepp La Grande Familie. En annan känd kapare och pirat som tjänstgjorde på Lars Gathenhielms skepp var John Norcross som var delägare i och kapten på flera. Han fungerande ofta som rekryteringsagent för Gathenhielm och kunde via sina kontakter rekrytera erfarna pirater från bland annat Indiska Oceanen.

Lars Gathenhiem investerade de pengar han erhöll genom kaperi- och smugglingsverksamhet i divers indutriers och handelsverksamheter som Vid Lars Gathenhielms död övertogs hans verksamheter, inklusive andelar i kaparfartygen, av hans änka Ingela Hammar (1692-1729). Hon gifte om sig med Isak Browald (1688-1754), ägare till Lerjeholm.

Även Christian Gathenhielm var militär och kapare om vartannat, 1713 var han kapten på kaparfregatten Göta Lejon, 1714 på örlogsfregatten Fredrik och 1716 på galären Proserpina. Christian Gathe var gift med Helena Catharina Utfall (1689-1750),  syster till ovan nämnda Wilhelm Utfall, Johan Utfall och Peter Utfall. Peter Utfall blev senare verksam i Ostindiska Kompaniet i likhet med brodern Jacob Utfall (1684-1769) och Johan Utfalls son Jacob Jeansson von Utfall (1715-91). Den senare var gift med Anna Elisabeth Pike, dotter till John Pike och dotterdotter till Charles Pike, både verksamma i Ostindiska Kompaniet.

Lars Gathenhielms syster Anna Thalena Gathe (1694-1777) var först gift med kaparen Anders Thorsson, men efter dennes död år 1711 gift hon om sig med Johan Hansson Busck (1690-1756), från en av Göteborgs ledande familjer på denna tid. En familj som också med hjälp av en förmögenhet som bland annat kom från kaperiverksamhet kom att grundlägga flera tidiga industrier i Göteborg. Anna Thalena Busck var dessutom företagare själv och hennes dotter med Anders Thorsson, Anna Christina Thorsson gifte sig med Petter Bagge (1710-79), från en annan mycket inflytelserik göteborgsfamilj.

Av Johan Hansson Busck och Anna Thalena Gathes barn gifte sig en dotter, Lona Busck (1718-96) med James Maule (verksam i Ostindiska Kompaniet) och senare med Axel Didrik Stålhandske, en annan, Christina Beata Busck (1728-93) nämns nedan och ytterligare en, Ulrica Busck (1737-1827) gifte sig med Ludvig Cronsioe. Deras son Alexander Cornelius Cronsioe (-1824) adlades Sjöcrona. En sondotter till paret Busck, Anna Christina Busck (1789-1840) gifte sig med Carl Leffler (1781-1828) från en av Göteborgs tidiga finans- och direktörsfamiljer.

Andra prominenta göteborgsfamiljer (förutom redan nämnda som bl.a. Utfall, Gathenhielm, Knape och Silentz som hade investeringar i kaperiverksamhet innefattar Alströmer och Tham.

Jonas Alströmer inköpte det brittiska fartyget de Olbing Galley år 1714 för kaperiändamål Under kapten Sam Blackmans befäl, med 90 mans besättning och sedan fregatten omdöpts till Prinsessan Ulrica Eleonora, råkade man i strid med sjömilitären Peder Tordenskjold, vars ammunition dock tog slut. Fartyget tilldömdes Lars Gathenhielm 1716, som gav det dess nya namn, Den svenske islandsfararen.

Sebastian Tham (1666-1729) hade för sin del andel i Carolus XII som ägdes tillsammans med David Amija (en annan ledande affärsman), Alex. Williamsson (1726-61) gift med en dotter, Christina Beata Busck,  till Anna Thalena Gathe och Johan Hansson Busck), H. Gripenstedt och Matthias Schildt.

Piratverksamheten var av betydligt mindre omfattning under konintentalblockadens dagar. Smuggling till England var desto större och den var vissa år mycket omfattande. Något som innebar att Göteborg under en period av nedgång för ekonomin (den mycket lönsamma ostindiska handeln upphörde 1805, sillperioden tog definitivt slut 1809 och järnexporten minskade kraftigt) fick ett sätt att överleva på ett ekonomiskt hållbart sätt.

Många göteborgshandelsmän och deras firmor var inblandade i smugglingen av varor till England, exempelvis Niclas Björnberg (periodens rikaste man), Carnegie & Co, Laur. Tarras, Jam. Dickson och Low & Smith. Deras fartyg uppbringades dock alltsomoftast av danskarna och därför infördes bl.a. kaperiverksamhet som ett sätt att slå tillbaka. Den mest namnkunnige av de som engagerade sig i kaperiverksamheten vid denna tid var Olof Wijk d.ä.. Han och hans släkt använde sedan inkomsterna från detta för att bygga upp en stor handelsfirma och sedan skogsindustri o Norrland osv.

Sjöröveriet varade 1809-1811. Från 1812 var Sverige återigen allierat med Napoleons fiender och kunde då handla fritt och ostört med England och USA. Den lönsamma handeln fortsatte dock ända till 1815 då Napoleon slutligen besegrades.

Läs mer om piratverksamhet: SVD1 , 2, 3, 4,

Andra källor:
Olof Traung, Lars Gathenhielm – Kaperiverksamheten under Karl XII:s tid, 1952
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1921
Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Carl A Tiselius, Göteborg under kontinentaltiden1808-10, 1935
Historia kring Göteborg, 1967
Tore Frängsmyr, Ostindiska Kompaniet, 1976
Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna, 1974

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!