Det finns mycket man kan säga om Kommunistiska Partiet (KP), populärt kallade ”errarna” mad anledning av sitt gamla namn Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna), förkortat KPML(r). Deras vurmande för Nordkorea är bisarrt, deras vurmande för Stalin är obehagligt och det finns många tveksamheter i deras syn på jämställdhet, homosexualitet och kultur som jag ser det.
Men att avfärda dem på det sätt som Cecilia Dalman Eek gör i Göteborgs-Posten är dumt, ointelligent, kontraproduktivt och dessutom inte helt och hållet sant:
Partiets största bidrag till politiken är att med odemokratiska metoder ha skapat ett hårdare politiskt tonläge och ökat misstänksamheten i samhället.
Jag vet faktiskt inte vad Dalman Eek menar med odemokratiska metoder. Jag känner inte till att errarna nånsin har använt sig av odemokratiska metoder. Strejker är inte odemokratiskt, inte ens vilda sådana, gatuprotester, demonstrationer, namninamlingar och protestmöten är inte odemokratiskt vad jag vet. Att ställa upp i val är ju inte odemokratiskt. Därmed har jag nog alla de arbetsmetoder som KP brukar använda sig av och har använt under sin långa existens (noterar dock att mitt eget parti, Socialistiska Partiet, är ett par år äldre om vi räknar vår existens sen grundandet av organisationen Revolutionära Marxister år 1969). Ingen av de arbetsmetoder KP har använt är odemokratiska som jag ser det.
Man KP har många gånger varit mycket sekteristiska när de protesterat och ordnat demonstrationer. Syftet har ofta i först hand varit att gynna och stärka det egna partiet, inte att vina eller driva den aktuella frågna. Detta har jag många gånger upplevt som extremt jobbigt och det kanske är detta som Dalman Eek menar med odemokratiska metoder. Men det är inte odemokratiskt. Det är sekteristiskt och besvärligt.
Dalman Eek har naturligtvis också fel när hon påstår att arbetarrörelsen (läs socialdemokratin, ett exempel på socialdemokratisk sekterism) sökt samarbete och kompromisser med vänstern. Vi som arbetade på olika industriarbetsplatser på 1970-talet vet att de istället sökte konfrontation med vänstern och samarbete med arbetsgivarna. Ibland ägnade de sig åt rent förtal och de försökte, preci som 1930-talet, få folk som var radikala sparkade och svartlistade. Sossarna hade egna angivare som rapporterade vänstersympatisörer till den militära underrättelsetjänsten (närmare bestämt IB), vilket bland annat avslöjades i samband med IB-affären och affären med sjukhusspionen. Dalman Eek ljuger antingen medvetet eller så är hon okunnig om det som hon skriver om.
Dessutom hade de en konstig syn på Östeuropa och Sovjetsystemet. Stödet för stalinismen som de fortfarande har kvar är stöd till en odemokratisk politisk syn. Den kritiken mot KP är naturligtvis helt korrekt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Cecilia Dalman Eek, GP, Göteborgs-Posten, Kommunistsiska Partiet, KFML(r), KPML(r), KP, Odemokratiska metoder, Revolutionära Marxister, Göteborg, Vänstern, Socialdemokraterna, IB, IB-affären, Sjukhusspionen, Demokrati, Stalinism, Sekterism, Vänstern, Kommunism, Socialistiska Partiet, Samhälle, Politik
