Maria Rankka är ett hot mot demokratin

Som jag skrivit tidigare så är rättigheten att bilda föreningar och att organisera sig gemensamt en nödvändighet i en demokrati. Maria Rankka och Stockholms Handlelskammare vill att staten ska ingripa mot denna rättighet. Deras inställning är ett hot mot demokratin:

Synar man hennes debattartikel lite mer ingående framstår det tydligt att Rankka är en extremist. Rankka har en illa dold agenda som består i att bana väg för en radikal förändring av det svenska samhället och försämringar av svenska medborgares fri- och rättigheter. I sin debattartikel är hon ute efter den grundlagsskyddade föreningsfriheten.

Rankka vill att svenska staten ska lyfta ut och stryka stycket som behandlar svenska medborgares ”frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften” ur grundlagen. För att kunna föra fram ett sådan krav utan att framstå som en obehaglig antidemokratin kan inte Rankka använda sig av argument utan måste istället hänfalla åt, vad som vid första anblicken ser ut som, grundlösa påståenden. Grundlösa påståenden som att SAC med ”våld och hot” skulle ägna sig åt ”organiserad brottslighet” för att ”pressa pengar av företag”. Men som vi ska se har Rankka har ett syfte med att göra sådana påståenden.

Rankka staplar dessa till synes grundlösa påståenden på varandra i sin debattartikel utan att komma med ett enda exempel eller visa på en enda fällande dom. Hon staplar påståendena på varandra av dramaturgiska skäl. Rankka nämner inte några exempel där hot, våld, utpressning och/eller något sammanhang där åklagare skulle ha inlett en förundersökning om misstanke att SAC skulle bedriva organiserad brottslighet. Hon nämner inte några exempel eftersom det inte finns några sådana att finna. Syftet nu med debattartikeln är att spela på människors känslor, på människors rädsla inför den organiserade brottsligheten.

Det som Maria Rankka försvarar och som striden gäller är:

Företagen Ariel i Stockholm, Fastighetsvårdarna i Öst och Jennixa skapades speciellt för att administrera utomeuropeiskt arbetskraft åt Berns. De drevs av samma personer och hade samma kontor inne på Berns. När det ena bolaget gick i konkurs flyttades personalen över till nästa utan upphandlingar. Påfallande många av arbetarna i fråga har varit asylsökande och papperslösa från fattiga länder. De har arbetat på Berns under villkor och löner som få svenska medborgare skulle acceptera. Anlitande av utomeuropeisk arbetskraft är ingenting negativt i sig självt, men när villkoren är så pass dåliga och verksamheten så pass integrerad som den varit på Berns  liknar situationen ett bulvansystem där Berns åtnjutit vinst av exploatering.

Detta ovanliga förhållande  är grunden till syndikatets krav i den pågående konflikten: Berns skall ta ansvar för de människor som utfört arbete åt företaget, runtflyttade mellan flera integrerade bemanningsföretag där de blivit utnyttjade och lurade. Berns skall inte tillåtas, som nu, ta över en liten del av sin verksamhet direkt och gallra bort de som organiserat sig med motiveringen de här människorna har aldrig varit anställda av Berns. SAC har inte ställt några krav på Berns avseende de städare som kom in med det senaste bemanningsföretaget NCA och som även utfört arbete åt detta företag på annat håll. SAC har endast ställt krav för de som flyttats mellan de oseriösa bulvanerna och endast arbetat på Berns.

Blockaden av Berns synliggör ett förhållande på arbetsmarknaden som få känner till: Tiotusentals människor arbetar i dag under oacceptabla förhållanden på grund av sin migrationsstatus. De utför ett oumbärligt arbete mitt i samhällslivet, men blir ofta utnyttjade och exploaterade i en rättslös situation långt från kollektivavtalsstandard. SAC:s hållning är alla människor har rätt till ett drägligt arbetsliv oavsett härkomst och migrationsstatus.

Det handlar alltså om att Berns via bemanningsföretag på ett oseriöst, förmodligen också olagligt i vissa fall, sätt utnyttjat fattiga människor som haft små eller inga möjligheter att försvara sig själva. Med ibland svarta löner, alltid med låga löner och med orimliga arbetsvillkor. Maria Rankka och Stockholms Handelskammare tycks mena att sådant är okej. De är därmed ett hot, inte bara mot demokratin, utan också mot ett mänskligt och jämlikt samhälle.

Läs också:

Intressant?
Bloggat: Dresscode:Black, LOKE,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements