Myten om den ständigt ökande brottsligheten

Våldet i det svenska samhället ökade från andra världskriget slut och fram fram till i början av 1990-talet, därefter har våldet minskat. Detta faktum står i bjärt kontrast till den myt som frodas om ett ständigt ökat våld. En liknande utveckling kan vi också faktiskt iaktta i hela den rika västvärlden.

Den säkraste mätaren på våldsutvecklingen i ett samhälle anses vara våldsbrott med obefintligt eller mycket litet mörkertal – dödligt våld – där i stort sett allt anmäls. Det dödliga våldet i Sverige har legat i stort sett konstant sedan 1700-talet.

Antalet anmälda våldsbrott i samhället ökar dock stadigt. Detta handlar emellertid enligt forskningen om en ökad anmälningsbenägenhet, och inte om en ökning av våldet i sig.

Antalet anmälningar av stölder, inbrott etc har dock minskat. Mörkertalet är också här lågt  av den enkla anledningen att de bestulna vill ha ut pengar på försäkringen. Minskningen av egendomsbrotten är en verklig och reell minskning. Sammanfattningsvis har även det totala antalet brottsanmälningar minskat.

Förutom statistiken över anmälda brott och utvecklingen för fallen av våldsam död så finns det ytterligare data att studera om man vill se om brottsligheten ökar eller inte. Statistiska Centralbyrån (SCB) genomför varje år så kallade offerundersökningar. Dessa visar ingen ökning av våldet i samhället de senaste 30 åren. Inte heller de studier av ungdomars brottslighet som Brå genomfört sedan 1990-talet visar någon ökning. Det gör inte heller några andra vetenskapliga undersökningar

Sammantaget är forskningen och statistiken kring brottslighet och våld samstämmig. Det finns ingen ökning.

Frågan är då varför uppfattningen om en ökad brottslighet är så stark och vilka intressen som ligger bakom denna uppfattning. En orsak är den rådande samhällsutvecklingen. Vad som hänt sedan ett 50-tal år tillbaka är att tröskeln för vad som betraktas som oacceptabelt våld har sänkts, och då delvis genom en förändrad lagstiftning. Straffen för misshandelsbrott skärptes exempelvis såväl 1965 som 1988, lagen om förbud mot barnaga kom 1979 och under det senaste årtiondet har våldtäktslagstiftningen ändrats flera gånger. Vi har också blivit mer intoleranta mot våld, saker som inte betraktades som något att anmäla för 40 år sedan anmäls alltid idag. Våldsbegreppet har sålunda  på en rad sätt utvidgats

Denna utveckling mot ett utvidgat våldsbegrepp underblåses dessutom av en industri som är inriktad på bevakning och säkerhet. Detta är en konsekvens av en ökad privatisering av det offentliga rummet och upprätthållandet av lag och ordning i samhället, något som har lett till att stora ekonomiska intressen drar vinning av att underblåsa tron på att våldet ökar. Det handlar om företag som lever på att sälja bevakningstjänster, övervakning- och säkerhetsutrustning. Grunden för deras marknad är osäkerhet och rädsla. Deras överlevnad som företag och deras möjligheter att tjäna pengar bygger delvis på att man kan skapa rädsla hos människor – att bibringa folk en uppfattning om ett ökande våld är ett sätt att skapa rädsla.

Förutom denna privatisering av samhällets kontroll och övervakningsfunktioner har också en privatisering ägt rum på våra fängelser. Företag som Ikea kan där använda sig av billig arbetskraft för tillverkning. Därmed är det idag renodlade profitintressen som tjänar pengar på att folk sitter i fängelse, långa straff och fler interner. Denna utveckling får sedan tjäna  som en bekräftelse på att brottsligheten blivit allt värre och dessutom ökar.

Utöver ekonomiska intressen finns det också politiska intressen som drar fördel av att folk tror att brottsligheten ökar. I en situation där människor är rädda och osäkra tenderar de att välja säkra alternativ, att blicka bakåt, att se till det förgångna. Rädslan och osäkerheten kan användas av konservativa partier och krafter för att få mer makt. Dessa politiska intressen strävar därför också mot långa och hård straff.

Ur brottsbekämpningsynpunkt är långa straff i stort sett meningslösa. Det finns inga belägg för att de minskar brottsligheten mer än marginellt. Det effektivaste för att bekämpa brott är istället förebyggande åtgärder så att människor aldrig hamnar i eller behöver välja brottslighet. Det bästa samhället kan göra för att reducera brottsligheten är således att satsa pengar på förskola, skola, fritidsverksamhet och åtgärder som minskar segregation och arbetslöshet i samhället.

Intressant?
Bloggat: Mullvaden, Röda Malmö,
I media: DN1, 2SVD, Newsdesk,
Andra bloggare: ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Myten om den ständigt ökande brottsligheten”

  1. Varför ska man anmäla brott till polisen för?
    De är ju helt bakbundna så utredningen kommer ju garanterat att läggas ner ändå.

    Rapport från verkligheten: folk anmäler inte brott längre då det bara är slöseri med tid.

Kommentarer är stängda.