Positivt med flygförbudszon över Libyen

Precis som mina kamrater Göte Kildén, Benny Åsman och Ronny Åkerberg är jag positiv till den flygförbudszon som FN inrättat över Libyen. Den kan hjälpa folket att besegra diktatorn.  Den har redan hjälpt såtillvida att Ghaddafi uppgett att man utlyst vapenvila och på så sätt har folket i Benghazi, Al Bayda och Tobruk (det känns väldigt mycket Rommel och Montgomery de där ortnamnen) fått en respit och möjlighet att bygga upp ett bättre motstånd. Möjlighet att få vapen. Det verkar däremot som om Ghaddafi inte gett upp försöken att erövra den enda stad oppositionen fortfarande håller i västra Libyen, Misrata. Det är som Göte skriver viktigt att revolutionen i Libyen segrar även om det sker med hjälp av trupper från väst:

Min utgångspunkt är då att den resning i Libyen, som dragit fram som en furiös sandstorm över hela landet, i grunden är ett genuint folkligt uppror. Det är ingen ”stamfejd” utan en revolution där framförallt landets unga människor vill störta en brutal diktatur. Detta oavsett den tillfälliga sammansättningen av det provisoriska rådet i Bengazi. I och med att Khaddafi svarat på resningen med ett besinningslöst våld iscensatt av de egna miliserna och militära elittrupper har politiken gått över i krig.

Inget hjältemod i världen eller aldrig så många ”events” på Facebook räcker då till för att försvara sig mot de stridsvagnar och attackhelikoptrar som Khaddafi skickar ut mot sitt eget folk. Egyptens och Tunisiens nya makthavare har heller inte gett den militära hjälp som hade varit möjlig. Alternativet till den ”flygfria zon” som en fullständigt enig opposition krävt är kort och gott ond och bråd död.

Vem vågar i dag ställa sig upp och säga till revolutionärerna i Bengazi eller Tobruk att:

”Vi tycker att ni ska dö därför att det finns risker med att acceptera militär hjälp från Västmakterna. Khaddafi får sitta kvar för annars hotas er nationella självständighet.”

Jag är dessutom övertygad om att beslutet om en ”flygfri zon” hälsas med entusiasm och glädje av andra revolutionärer över hela arabvärlden. Inte minst i Bahrein! I Libyen själv, Tripoli och andra städer som nu förvandlats till fängelser av Khaddafi kan det öppna upp för ett förnyat motstånd.

Hade Khaddafi i stället obehindrat fått likvidera den libyska revolutionen hade motsatsen gällt. Detta hade inneburit ett svårt bakslag för revolutionärer i hela regionen.

Nu kanske det i stället kommer att sluta med att revolutionens dödgrävare, överste Muammar Khaddafi, själv kommer att hamna i en av de gravar han grävt åt andra.

Kanske måste dessutom en flygförbudszon kombinera med att revolutionens förkämpar beväpna ordentligt. Sverige kan leverera vapen, målsökande antiflygplansmissiler, pansarvärnsskott och annat som behövs för att bekämpa Ghaddafis flyg och pansarvagnar. Det är också precis vad Ronny skriver:

I samma mån måste också rebellerna i Libyen förses med vapen så att de kan möta Gaddafi-diktaturens soldater på mera jämlika villkor. Revolutionen är ingen tebjudning och kan inte utföras enbart med facebook och handeldvapen mot mördare som är rustade till tänderna. Varför vaknar inte de nya regeringarna i Tunisien och Egypten och ingriper på rebellernas sida?
Sverige borde nu omedelbart ta tillfället i akt och utnyttja den förhoppningsvis uppkomna respiten till att förse revolutionärerna i Benghazi med bland annat granatgevär och luftvärnsrobotar. Med en snabb insats kan utrustningen snart vara på plats och hjälpa till att utjämna styrkeförhållandena.

Ner med Khaddafis diktatur!
Seger åt den libyska revolutionen!

Intressant?
Bloggat:
Borgarmedia: GP1, 2, DN1, 2, 3, HD1, 2, 3, SVT1, 2, 3, SVD1, 2, 3, AB1, 2, 3, 4, 5, 6,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements