Andras blod, svett och tårar

Boknytt
Imperiets skugga
John Newsinger
Celanders förlag

Andras blod, svett och tårar

De verkar så svala, avmätta och distingerade de engelska överklasspersonerna ur olika tidsåldrar som sköljer över oss i filmer och serier. Inte minst i kolonial miljö där vackra damer i långklänning skrider fram under ett parasoll med en officer och tillika gentleman i stilig uniform vid sin sida. Att gå på Imperial War Museum under Londonbesöket känns helt OK.

Men skulle vi känna oss lika bekväma att gå på ett tyskt krigsmuseum i Berlin som berättade om de tyska krigen på 30- och 40-talen? Det är ju en helt annan sak, kanske du svarar. Tyskarna var förtryckare och ockupanter, medan England var hjältarna som understödde frihetskampen mot nazisterna i Europa under andra världskriget. Inspirerade av Churchill och hans mäktiga ord om en kamp i ”Blod, svett och tårar”.

Jaha, men vad gjorde britterna sedan. De fortsatte att förtrycka och ockupera länder i Tredje världen, en smutsig och skrämmande historia som levande dokumenteras i välskrivna och väldokumenterade ”Imperiets skugga”. En vänsterbetonad bok som slänger sig med utslitna ord som imperialism – men samtidigt visar den råa sanna verkligheten i detta ord:

Imperialism som en faktabeskrivning av en kolonialpolitik helt i motsättning till den nationella, demokratiska och anti-fascistiska kampen i Europa. Imperialism som andras blod, svett och tårar – som lidande orsakat av britterna i Asien och Afrika. Frihet för vita i Europa, men ockupation för färgade i Tredje världen. Skillnaden i politik stavas ett enda ord: Rasism.

Den bortglömda kenyanska befrielserörelsen på 50-talet bemöttes med Gestapo-liknande våld; spöstraff, stympningar, våldtäkter, summariska avrättningar, dödspatruller, tortyr. Elchocker, eld, kvävning, knivar i slidan, ölflaskor i ändtarmen. Uppåt 160.000 internerades utan rättegång, Våld från vita jordstjälande bosättare. Omlokalisering i bevakade strategiska byar som i Vietnam.

Liknande skedde under den brittiska återkoloniseringen av Malaya efter segern över de japanska ockupanterna. Polisregim, undantagstillstånd, internering utan rättegång, omlokalisering till taggtrådsövervakade byar, massakrer av civila, dödsstraff, deportationer, dödspatruller, giftbesprutning av djungeln. Det var några av stridsmetoderna mot frihetsrörelsen på Malackahalvön.

Mitt under andra världskrigets frihetskamp i Europa slog britterna i rasistiskt hyckleri ner motsvarande frihetskamp i Indien. ”Revolterande folkmassor utan skjutvapen stred mot tungt beväpnade trupper…flygunderstöd. Motståndet bröts med eldgivning, misshandel, massgripanden, nedbrända hus, kollektiva böter…skräckvälde…våldtäkter…tände eld på byar…”. Britterna exporterade dessutom mat mitt under svält i Indien.

Men det bekymrade inte den störste rasistiske frihetshycklaren av dem alla – Churchill. Som under den bengaliska svälten menade att indierna ändå förökade sig som kaniner. Han sa också ”Jag hatar indier. Det är ett avskyvärt folk med en avskyvärd religion…Hinduerna är en smutsig ras…”.

De socialdemokratiska regeringarna i London var lika kolonialistiska. ”Attlees Labourregering gick helhjärtat in för att bevara så mycket som möjligt av brittiska imperiet, även om den använde en annan retorik än Churchill och det konservativa partiet”. Labour stödde interventionerna i Iran och Egypten på 50-talet. När kommer en uppgörelse med denna realsocialdemokratins mörka historia? Vilken kompletterade realkapitalismens brott i Tredje världen.

Britternas slavvälde, deras hungerpolitik på Irland, opiumkrig i Kina, krig i Indien och invasion i Egypten på 1800-talet, kamp mot palestinierna och samarbete med amerikanarna i Afghanistan och Irak i nutid tas också upp i den välmatade boken.

Liksom deras krigiska stöd till en återupprättad fransk kolonial ockupation i Vietnam, och en fortsatt holländsk kolonial ockupation i Indonesien efter andra världskriget. I båda fallen med hjälp av japanska krigsfångar förvandlade till västallierade soldater – en skamlig och nästan okänd historia!

Tänk på det nästa gång ni ser en film med förfinad engelsk överklass. Deras rikedomar bygger på andras lidande, hunger och död. Människor vars enda brott var att de hade en annan hudfärg.

Hans Norebrink

Läs mer: Dagens Bok, VT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

154 kr på Bokus

Advertisements