Grundproblemet i våra förorter är inte hur det ser ut

Grundproblemet i våra förorter är inte hur det ser ut, hur byggnaderna ser ut eller hur det är planerat. Grundproblemen är trångboddhet, fattigdom, arbetslöshet, utanförskap, alienation och social misär. Dessa saker hänger ihop. De beror på varandra och den politik som länge förts av svenska regeringar, såväl socialdemokratiska som borgerliga En politik som inneburit för litet bostadsbyggande, för få jobb, bostadsbrist högre arbetslöshet och som en följd av det en ökande segregation med arbetarklassen isolerad i förorterna och överklassen isolerad i sina förortsvillaghetton. Det är dessa problem som också är grundorsaken till brottslighet. Inte hur det ser ut eller hur husen ser ut.

Hur områden ser ut och hur de är planerade kan ha betydelse för hur brottslighet och liknade får fäste. Det kan ah betydelse för var brottslighet sker och hur den sker. Det har nämligen betydelse för den sociala kontrollen som är en viktig faktor för att kontrollera brottsligheten och liknande problem. Ett område utan klart definierade hemrum, hemområden etc försvårar den sociala kontrollen. Områden där ”hemgruppen” blir för stor innebär också att den social kontrollen inte fungerar som den ska.

Vidare innebär planeringen i betongförorterna att det oftast inte finns några vettiga och fungerande samlingpsunkter för människor. Det går liksom inte att träffas och att umgås. Bristen på gator och rum, på stadsliv ger dålig trivsel och isolering. Det ger dålig service, få butiker och därme återigen få träffpunkter , dålig trivsel och isolering. Det ger otrygghet. Det är inte bra utan bör förändras.

Men grundorsaken till brottslighet är inte hur det ser ut eller är planerat utan det handlar om socioekonomiska skäl, ojämlikhet helt enkelt.

Intressant?
Borgarmedia: GP1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements