En annan värld – kampen mot rasism

Under i stort sett hela mitt politiskt aktiva liv har jag till och från arbetat med antifascism och antirasism. Fokus har varit att bygga upp breda organisationer och nätverk för att bekämpa rasism och fascism på ett långsiktigt och hållbart sätt genom att engagera så många som möjligt. Allt i en dröm om att skapa ett samhälle utan rasism.

När jag var ung hemma i Stenungsund handlade det om att bekämpa de lokala raggarna. Kanske var det inte alltid så mycket politik utan mest gängrivalitet och total oförståelse mellan olika ungdomsgrupper. Det hela utspelades på folkparker och krogar, i form av slagsmål, skärmytslingar, förolämpningar och liknande. Ibland åkte vi på stryk, ibland åkte de på stryk. När jag vid mitten av 1970-talet flyttade in till Göteborg blev jag snart aktivt på den svenska musikrörelsens högborg, Sprängkullen. Det började handla om en dröm om ett annat samhälle, en kamp om ett annat liv, för en annan värld. men fortfarande också om att stoppa uniformerade nazister och våldsverkare från NRP, att stoppa skinnhuven som angrep punkkonserter osv. Det blev också allt mer organiserat.

Kampen för en annan värld, en värld utan rasism ledde mig in i uppbygget av organisationer som Stoppa rasismen, senare också ”Rör inte min kompis” och så småningom Göteborgs Nätverk mot Rasism (GNMR). De årliga demonstrationerna på kristallnatten, mot nazism och rasism och till åminnelse av de judar som dödades i Tyskland och av Hitlers nazister var jag med och drog igång och har sen dess i stort sett alltid varit med och arrangerat (undantaget är slutet av 1990-talet).

Hela tiden har min uppfattning varit att långsiktig organisering och breda manifestationer för att bilda opinion är viktigare än enskilda våldsamma nålsticksaktioner mot nazistiska och/eller rasistiska demonstrationer eller enskilda nazister. Jag har inga problem med våldet i sig, men det hjälper oss inte att bygga en rörelse mot nazism och det innebär att aktioner förblir reserverade åt det fåtal som vill använda våld. På sikt är det alltså kontraproduktivt om man vill skapa en stor antirasistisk rörelse. Det finns tillfällen när aktioner med våld mot nazister är användbara, men oftast är stora, fredliga och breda manifestationer mycket effektivare. Därför har jag alltid verkat för en linjen i den antirasistiska rörelsen. Ända sen jag blev aktiv i den.

Ibland blir det ändå våldsamt, oftast beroende på polisens agerande, men ibland även på grund av odisciplinerat och äventyrligt agerande av enskilda aktivister och/eller minoritet av aktivister. Människor som saknar förmåga att bedöma taktik och konsekvenser av vald taktik. Människor som tycks se våldsam kamp mot poliser och nazister som ett mål i sig. Utan att bry sig om dess konsekvenser i opinionen och för deltagandet i framtida demonstrationer. Samtidigt anser jag det nödvändigt och viktigt med motdemonstrationer när nazister uppträder på gatorna. Därför ger jag er nu några ögonblicksbilder från den antirasistisk kampens historia i Göteborg:

Folket Hus 1983

Folket Hus 1983??I nådens år 3 december 1983 hyrde nazisterna en lokal i Folkets Hus via en bulvan. Men den verkliga hyresgästen kom ut och det spreds indignation i staden. Men ingen verkade ta initiativ till att slänga ut dem så då tog jag kontakt med en annan medlem i Socialistiska Partiet (SP)och vi satte igång med att arrangera en demo i syfte att slänga ut nassarna från Folkets Hus. Göteborgs LS, Stoppa Rasismen och SP var de som drog i demon. KPML(r) ville inte vara med. De ville bara ha en motdemonstration, utan försök att slänga ut nassarna. KU (dagens Ung Vänster) och VPK kommer jag inte ihåg vad de gjorde, men de var inte med och ordnade demon.

När dagen väl var inne samlades vi någonstans som jag inte kommer ihåg för att gemensamt gå till Folkets Hus för att blockera nassarnas tillträde till sin hyrda lokal. Väl framme vid Folkets Hus mötte vi en demo ordnad av mosaiska församlingen i stan som också anlände vid samma tidpunkt. Ingen polis fanns utanför så kunde strömma in byggnaden och besätta trapphuset. Träffade min farsa som tog den sista utposten. Han ställde sig framför dörren till den av nassarna hyrda lokalen tillsammans med ett par andra bastanta gubbar. Under tiden samlades KPML(R) utanför till sin motdemo.

När nassarna kom så eskorterades de av polis in i huset, men där släpptes de. På vägen upp mot möteslokalen fick de ta emot en mängd stryk, trots polisers närvaro. Situationen kom snart att hamna utanför polisens kontroll och dessa omgrupperade på nedersta våningen vid nuvarande Asperösalen. Då hette den bara A-salen. Under tiden nådde nassarna upp till sin lokal, men in i den kom de inte. En nasse var från Stenungsund och kände igen farsan. Nassen hotade med att söka upp farsan hemma i huset. Farsan var lugn och sa att det nog vore värst för nassen själv samt förklarade lugnt för nassen att facken på fabrikerna i Stenungsund skulle se till att killen aldrig fick nåt jobb där. Efter lite bråk jagades nassarna ner för trappan igen, bara för att åka på mer stryk på vägen ner. Väl nere på första våningen tog polisen ut nassarna via någon bakväg. De tog också in förstärkningar den vägen.

Under tumultet i trappan kom vid ett tillfälle en civilsnut fram till mig och hotade mig, han sa att de visste precis vilken ful fisk jag var. Att jag låtsades gå runt för att lugna ner stämningarna, medan jag i själva verket uppviglade folk. Jag fick också flera gånger problem med att hindra judar från att slå ihjäl nassar. De vägrade nämligen göra som en kommunistjävel bad dom. Så jag fick leta upp olika judiska ledare för att stoppa de judiska ungdomarna från att begå alltför stora dumheter. Vid ett tillfälle fick jag också hjälpa till med att rädda en livrädd liten fjortonårig nasse, som höll på att få rejält med stryk. Jag tog honom åt sidan och snackade med honom. Därefter försökte jag få honom att följa mig ut. Men när han såg folkmassan utanför (omkring 1000 personer) vågade han inte. En stunds övertalning fick honom dock att följa med ut. Jag dumpade honom vid spårvagnen och tog mig tillbaks in Folkets Hus.

Väl tillbaka i huset, uppsöktes jag av farsan som hade hört snutarna diskutera ett gripande av mig. På första våningen befann vi oss då och strax formerade sig snuten för att attackera oss, tränga ut oss från byggnaden och som vi trodde, gripa mig. Farsan och ett gäng latinamerikaner gick till motangrepp, eller snarare ställde sig i vägen och blockerade polisens avancemang. Några andra personer grep tag i mig och jag langades över folks huvuden ut ur Folkets hus och bort från platsen. Därefter uppsökte jag restaurangen Gröna Kaninen som då låg där Burger King på Järntorget ligger nu. Den drevs av en radikal palestinier som idag äger Silvis på Nordhemsgatan. Där väntade jag på att kamrater skulle återkomma från demon för en summering.

Så småningom kom kamrater dit. Det stod klart att nazistmötet stoppats och att folk känt igen självaste Vera Oredsson när hon kom dit kamouflerad i en Palestinaschal. Hon blev slagen och jagad på flykten av uppretade r:are och andra som fanns utanför Folkets Hus. ??Efteråt hävdade r:arna att det var deras välordnade demo som hade hindrat nassarna från att ha sitt möte.

Nazistmöte på Gustav Adolfs torg

Detta var på Gustav Adolfs dagen i november nåt år i slutet av 80-talet. Nassarna skulle hedra den gamle ”hjältekonungen”. En motdemonstration ordnades. Nassarna var väl kanske 50 personer. Motdemon var omkring 2000. Polisens skyddade nassarna med dubbla kravallstaket. Tumult och skärmytslingar med polisen uppstod hela tiden vid kravallstaketen. Lasse Henriksson som också jobbade som vakt vid tillfället blev anklagad för att vara civilsnut av några invandrarungdomar. Jag plockade några ungdomar på knivar och molotovs för jag tyckte inte det var någon bra idé att använda dessa vid det aktuella tillfället. Ungdomarna hade först tyckt att det var en jättebra idé men jag lyckades övertala dem att låta bli samt fick deras vapen. För att inte få allvarliga kravaller upplöste polisen nassarnas möte i förtid och bussade dem från platsen till någon bygdegård på landet.

Nazistmöte vid Rosenlund

Det var ett par sådana här i slutet av 80-talet, början av 90-talet. Vid de flesta gick det mycket lugnt till. Snuten skyddade nassarna från oss motdemonstranter med poliskedjor och kravallstaket. Nassarna var omkring 30 personer varje gång och motdemonstrationerna var över 1000 pers varje gång. Men en gång höll det på att gå illa för ett gäng punkare. De kom körande i en gammal Amazon. Genom fönstret kunde man se deras arsenal av spikklubbor, järnrör och kedjor. Även civilspanarna kunde se detta. Lasse H och Mikael följde efter bilen och lyckades övertala killarna att lämna prylarna och att inte ta med dem till motdemon. Civilspanarna hängde inte efter bilen, det var mitt jobb att kolla det, och därför blev ingen gripen vid den motdemonstrationen.

Avenyn 1993

Det utbröt kravaller i Göteborgs centrum på kvällen, lördagen den 9 augusti. Eftersom jag var där ska jag försöka beskriva det verkliga händelseförloppet så att ni förstår att det som de vanliga tidningarna skrivit mest är fantasier och påhitt som inte baseras på verkligheten. Tidningarna har rätt så långt som att det verkligen utbröt kravaller men inte så mycket mer. Men låt mig börja från början och inte gå händelserna i förväg.

På fredagskvällen deltog jag i den stora demonstrationen mot rasismen. Där träffade jag många vänner som ville att jag också skulle delta i en motdemonstration som skulle äga rum på lördagen. Jag svarade att jag självklart skulle vara där, om inte annat så för att försöka se till att det hela inte urartade till slagsmål med polisen.

I god tid innan klockan 18.00 på dagen började jag förbereda mig för kvällen. Eftersom regnet öste ner som det bara kan göra i Göteborg så klädde jag mig i mitt utmärkta vita regnställ. Därefter begav jag mig till Gustaf Adolfs torg där demonstrationen skulle samlas för att sammanstråla med två kamrater, Mikael och Hama. På vägen ner passerade jag Götaplatsen där rasisterna senare på kvällen skulle ha sitt möte på vilket så många människor var förgrymmade. Götaplatsen var redan vi denna tid besatt av polisen i något som mest av allt liknade en militär operation. Jag kunde konstatera att det inte skulle finnas någon chans för motdemonstrationen att nå Götaplatsen, än mindre ockupera densamma. Det hade på olika vägar kommit till min kännedom att det var vad arrangörerna av motdemonstrationen hade funderat på.

Väl framme vid Gustaf Adolfs torg träffade jag mina kamrater och vi kunde tillsammans konstatera att det inte hade samlats speciellt mycket folk. Ungefär 50 personer fanns på plats. Av dessa hade ca 25 personer svarta luvor och en del av dessa bar också olika typer av påkar, lätt kamouflerade till banderollpinnar etc. Jag kontaktade därefter demonstrationsledningen och berättade vad jag sett vid Götaplatsen. Vi konstaterade att det skulle vara omöjligt att tåga upp till Götaplatsen. Jag vill understryka det faktum att vid Gustaf Adolfs torg fanns inga vagnar av någon typ, innehållande gatstenar, och ingen bar heller på några. Jag observerade också flera civilklädda poliser som cirkulerade bland demonstranterna.

Vid utsatt avgångstid hade ungefär 300 personer samlats och demonstrationen gav sig iväg mot Bältespännarparken. Majoriteten av deltagarna var svartklädda ungdomar, punkare och liknande. Vid parken stod ett stort uppbåd av poliser som hade inringat den på alla sidor utom en, den som vetter mot Trädgårdsföreningen. Av säkerhetsskäl valde jag att stanna utanför polisinringningen. Dessa poliser hade ingen kravallutrustning. Jag såg en bekant bland poliserna och gick fram för att prata med honom. När vi hälsat på varandra så såg vi att demonstrationen brutit sig ut upp mot Södra Vägen. Poliserna som omringat parken rörde inte en fena utan stod lugnt kvar. Jag lämnade min polisbekant och begav mig mot Södra Vägen. På väg dit mötte jag demonstrationen som var på väg mot Avenyn. Jag tog täten i demon och vi tågade upp mot Götaplatsen. Vid Storgatan hade polisen ställt upp sig. Flera bilar blockerade gatan liksom ett stort antal poliser med kravallutrustning. Demonstrationen tvärstannade vid åsynen av polisen. Allt var lugnt men en aning spänt.

Jag hade fattat posto mellan polisen och demonstrationen och fick snart sällskap med en latinamerikansk kamrat. Vi diskuterade möjligheten att bryta oss igenom poliskedjan, men konstaterade att med det blandade följet som demonstrationen utgjorde fanns inga möjligheter till det. Strax därefter och utan att någon kastat en enda sten eller flaska angrep polisen demonstrationen. Eftersom jag stod längst fram blev jag den som först träffades av den polisiära flodvågen. Genom att gripa tag i en sköld och med hjälp av den välta innehavaren lyckades jag få ett antal poliser att falla på båda sidor av mig och undvek som genom ett mirakel att träffas av ett enda batongslag. Flodvågen forsade förbi mig och man kan faktiskt säga att jag lyckats bryta igenom polisspärren. Jag var dock den ende demonstranten på den sidan av poliserna och beslöt mig för att ta mig tillbaks till demonstrationen. Följaktligen var jag tvungen att forcera polisens kedja från fel håll och ådrog mig därvidlag en del batongslag på armar och axlar utan några skador som följd.

Tillbaka bland demonstranterna försökte några stycken, däribland jag, att ordna upp bland de slagna och till stor del förskräckta ungdomarna. Det var vid polisens nästa attack som en grupp latinamerikanska ungdomar började försvara sig med stenar och flaskor. Stenarna bröt de upp från trottoaren. Situationen utvecklades nu snabbt till okontrollerbar. Demonstranterna tog sig över till Södra Vägen där nästa sammanstötning ägde rum. Efter detta retirerade demonstranterna mot Kungsportsbron och det är nu som kundvagnen full med gatsten dyker upp någonstans ifrån.

Jag beslutar mig för att lämna platsen och ta mig till Götaplatsen. Utan att någon försöker hindra mig tar jag mig dit, förbi polisen vid Storgatan går jag helt lugnt utan att de på något sätt försöker stoppa mig. Vid Götaplatsen återfinner jag mina kamrater Mikael och Hama. Klockan är nu strax efter 20.00. Rasisterna ska ha sitt möte klockan 21.00. Platsen är avspärrad med dubbla kravallstaket och utanför har samlats ett femtiotal antirasister varav flera från demonstrationen. Allt eftersom kommer fler från motdemonstrationen upp till Götaplatsen, däribland flertalet av de latinamerikanska ungdomarna. Till slut är vi omkring 300 antirasister vid Götaplatsen.

När skinnhuvuden och andra rasister anländer får de löpa gatlopp mellan arga motdemonstranter. Flertalet rasister kommer med bussar från andra orter. Från Göteborg kommer ett femtiotal, huvudsakligen väldigt unga människor. Totalt samlar rasisterna ungefär 250 personer på sitt möte. Vid inpasseringen till sitt möte kroppsvisiteras rasisterna av polisen.

Motdemonstranterna är mycket upprörda men avhåller sig från våldsaktioner. Enda incidenterna är när en ung jude ett antal gånger söker bråk med rasisterna. Vi lyckas dock avstyra det hela. Under tiden vid Götaplatsen förstår vi att det händer saker nere i centrala staden, då ett stort antal polisfordon och poliser i marschtropp beger sig däråt. Rapporter från sent anlända motdemonstranter berättar också att ungdomar gett sig på fönsterkrossning i centrala stan. Polisen vid Götaplatsen, i huvudsak Göteborgspoliser, uppträder mycket lugnt och ställer inte till några bekymmer såsom deras kollegor vid Storgatan gjorde.

Genom att lyssna på polisradion får jag reda på att ett antal personer gripits nere på stan, samt att det är ungefär 500 poliser utkommenderade för att skydda rasisternas möte. Vid Götaplatsen uttalar två poliser till mig att de personligen inte skulle vilja vakta rasisterna utan gärna hade sett att vi jagat bort dem från gatorna.

Ungefär kvart över tio på kvällen beslutar jag mig för att gå hem och lämnar Götaplatsen dyngvåt och i sällskap med en ledande anarkist som bor i närheten av mig.

Anders Svensson

På ett sätt kan man säga kampen mot rasism varit framgångsrik genom åren. Enligt alla undersökningar minskar rasismen och främlingsfientligheten i Sverige stadigt sen mitten av 1990-talet. Antalet våldsangrepp mot och mord av invandrare har minskat, trots sådana som Peter Mangs i Malmö. Å andra sidan har vi också misslyckats då Sverigedemokraterna tagit sig in riksdagen.

Vi har under senare år haft den mycket lyckade Flyktingamnestikampanjen år 2005. Å andra sidan fortsätter Sverige utvisa människor som verkligen har skyddsbehov. Vi byggde upp Flyktingamnesti 2005 till en verkligt stor rörelse i samarbete mellan vänstern och kyrkan. Men vi misslyckades med att bygga en stor mer permanent och långvarig rörelse.

Göteborgs Nätverk mot Rasism (GNMR) finns kvar men plågas av underliga sekteristiska attityder där man inte vill delta i byggandet av breda organisationer och/eller breda manifestationer mot rasism och nazism. Istället för att arbeta i GNMR har SP med mig som representant istället börjat samarbeta med Göteborg mot rasism (GMR)  som syftar till att bygga en mer uthållig och långsiktig antirasistisk rörelse. Något som behövs då vi ju inte på något sätt har lyckats uppnå våra drömmar, med vårt mål om ett annat samhälle, ett bättre samhälle, ett samhälle utan rasism. Utan kampen fortsätter. Mot rasism och mot nazism, mot flyktingfientlighet och invandrarhat, mot fascism. Vi fortsätter drömma och kämpa för en annan värld.

Därför ses viförsta maj klockan 12 på Järntorget i Göteborg. Möte med Socialistiska Partiet och jag är en talarna. Därför ses viHisingen den 21 maj klockan 11:00 på Hjalmar Brantingsplatsen och demonstrerar mot nazism och rasism, för tolerans, mångfald och solidaritet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “En annan värld – kampen mot rasism”

Kommentarer är stängda.