Goda staten bortglömd

Boknytt
Illa far landet
Tony Judt
Karneval

Goda staten bortglömd

Världskapitalismens kollaps i depression och världskrig öppnade för olika former av statlig reglering av samhälle och marknad. Människor krävde stabilitet, trygghet, gemenskap, rättvisa och jämlikhet. Den europeisk-socialdemokratiska och den New Deal & Great Society-amerikanska samhällsmodellen av statlig marknadsreglering och folkhemsbygge fick sin starka ställning i arbetar/medelklass som upplevde att de fick vad de krävde.

Modellen var på många sätt unikt framgångsrik under de tre efterkrigsdecennierna, enligt den i fjol avlidne brittiske historikern Tony Judts intressanta debattbok ”Illa far landet”. Den då av nästan alla konsensus-accepterade västliga statsinterventionistiska blandekonomiska modellen av privat näringsliv och offentlig välfärd gav både ekonomisk tillväxt och social jämlikhet. Men idag är det som om 30 år av nyliberalism sopat bort detta politiska minne av den goda staten – en slags inlärd fantasilöshet på temat att inget kan ändras i den enda vägen.

Jag instämmer i mycket med Tony Judts socialdemokratihyllande historieskrivning, men tycker han missar två mycket väsentliga fakta. Som historiskt projekt för att med reformistisk socialdemokrati (istället för revolutionär kommunism) ersätta kapitalismen med socialism har socialdemokratin fullständigt misslyckats (liksom förstås ”kommunismens” realsocialism).

De har också misslyckats med att försvara sin egen systemkompromisslinje – en social kapitalism. I själva verket har de själva under ett kvartssekel bidragit till att rasera folkhemmet. Det är därför obegripligt för mig att socialdemokrater fortfarande framställer sig som oppositionsparti. Hur kan de fortsätta att prata om solidaritet, jämlikhet och rättvisa när de själva arbetat emot det? Kan någon ärlig sosse förklara det för mig?

Från slutet av 1800-talet fram till kring 1980 ökade jämlikheten, skriver Tony Judt. Sedan svängde det mot sociala orättvisor, en utveckling som accelererade än mer med murens fall nio år senare. Andra orsaker till högervridningen ser han i konservativintellektuell motreaktion, nyvänsterns individualism och mångkulturella identitetspolitik, arbetarklassens försvagning, invandringens homogenitetsupplösande effekt på nationer, globaliseringen, ”bortskämda” unga, samt socialdemokratins dåliga självförtroende – därför behöver (s) spotta upp sig.

Jag skulle vilja vidga och komplementera Tony Judts sociala historiebeskrivning.

Jägarsamlarsamhället var egalitärt jämlikt, jordbrukssamhället ett ojämlikt klassamhälle. Med industrisamhället började för drygt 200 år sedan en tendens mot klassmässig ”dubbelmakt”. Moderniteten, franska revolutionen, upplysningen, tryckkonst- och läskunnighet, bättre kommunikationer, nya ideologier, urbanisering, stora arbetsplatser, ökad folklig rörlighet, nationer, nationalspråk, nationalstater, politisk demokrati etcetera– allt detta gjorde att folket kunde organisera sig och kräva politisk och ekonomisk jämlikhet.

Globalisering, nyliberalism, arbetarklassflytt till Syd-diktaturer, rasism, materialism, svagare anställningsförhållanden, moralupplösning, ökad social otrygghet, tystnadskultur på arbetsplatserna etcetera har från 1980 försvagat arbetarnas och folkets kampförmåga. Därför har det som syntes som en (marxismliknande) deterministisk marsch mot en allt bättre framtid ersatts med en aggressiv borgerlig motoffensiv. Ojämlikheten och individsjälviskheten vänder åter.

Tillbaka till gammal sossepolitik alltså? Tror inte det. Hur samarbeta med en kapitalism som är fången i den klimat-miljö-förstörande tillväxttron? Det svarar inte Judt på. Mera av staten, jämlikhet, kollektivt agerande och samlande gemensam kamp (istället för enfrågerörelser) som Judts föreslår, javisst. Men det räcker inte.

Arbetarrörelsen måste reorganiseras på basen av en mer djupgående rödgrön samhällelig alternativvision. Men som Judt säger; kalla inte nya framtidsvisioner marxism eller socialism. Och vill jag tillägga; kalla det inte heller socialdemokrati.

# Tony Judt avled i långsamt förlamande ALS 2010 (själv skulle jag ta livet av mig innan). Hans sista bok är en självbiografi skriven under sjukdomstiden, ”Minneshärbärget”, utgiven samtidigt som ”Illa far landet”. I båda böckerna framgår det att han är socialdemokrat och tågentusiast. Han är/var även jude, arbetarsionist och kibbutzmedlem besviken över dess kommunitära konformism. Samt politiskt skarpsynt akademiker som rotade sig i USA. Ett läsvärt litet tidsdokument.

Hans Norebrink

Läs mer: EX, GP, KA, DN, Storstad, DT, ArbetarenZenit, Tvärdrag,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

169 kr hos Adlibris

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!