Assange har rätt i sin kritik mot svenskt rättsväsen

Tidigare har jag menat att delar av den kritik som Julian Assange fört fram mot svenskt rättsväsen är korrekt. Det jag tagit upp är framförallt de extremt långa häktningstiderna och att i stort sett alla blir häktade i Sverige.  Nu får jag medhåll på denna punkt av två jurister i en debattartikel i DN. Advokaterna Jens Lapidus och Johan Åkermark skriver:

I Sverige häktas i stort sett alla som begärs häktade av åklagare, efter en förhandling i domstol som vanligen tar 15–30 minuter. Inför denna får advokaten oftast inte ta del av underlaget till häktningsframställan förrän några minuter före förhandlingen. Vi anser därför att det råder stor obalans avseende möjligheten att förbereda sig och få så kallat skäligt rådrum i en svensk häktningsförhandling. Det förekommer heller aldrig någon muntlig bevisning i egentlig mening. I England slapp Assange sitta häktad och inlåst 23 timmar per dygn utan kontakt med någon annan än sin advokat, i stället blev det husarrest. Det skall också tilläggas att häktningstiden i Sverige inte har någon formell yttre gräns. Det betyder att en person som inte är dömd kan hållas frihetsberövad på obegränsad tid. Vi företrädde till exempel för några år sedan en kvinna som satt häktad i över tretton månader för att sedan helt frias i tingsrätten.

Vi är därför av uppfattningen att häktning i Sverige används på ett sätt som många andra rättsstater skulle finna främmande. Sverige har också kritiserats av FN:s tortyrkommitté avseende häktade.

I samband med rättegångarna i Göteborg efter polisvåldet och kravallerna år 2001 så förekom mycket långa häktningstider av unga människor. De var häktade utan möjlighet till kontakt med yttervärlden. Häktningstiden användes uppenbart till att bryta ner de häktade. Alltså som en form av tortyr. Häktningssystemet i Sverige måste göras om. Tidsbegränsningar bör införas och häktning bör prövas noggrannare. Försvaret måste få möjligheter att läsa och titta på handlingar i god tid innan häktningsförhandling äger rum.

En annan allvarlig kritik som förs fram av de två advokaterna är översättningen av rättegångshandlingar. Denna är ofta mycket bristfällig i Sverige och förekommer ibland inte alls. Detta innebär att när det är en icke-svensktalande som åtalats så åsidosätts rättssäkerheten helt klart. Invandrare och utländska medborgare diskrimineras helt enkelt.

Nämndemannasystemet har kritiserats av Julian Assange, men där handlar det mer om skilda rättstraditioner än om ett verkligt problem. Även om det finns problem med nämndemännens representativitet så är det ett mindre problem i sammanhanget. Slutligen har Julian Assange kritiserat att det blir stängda dörrar vid hans rättegång. Sådan är vanligt vid sexrättegångar i Sverige så det blir troligen så även i Assangefallet.  Något som försvårar en granskning av fallet och om allt går rätt till.

Intressant?
Bloggat: Rudberg,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,