Mer kritik av långa häktningstider

Fler advokater har hakat på den kritik av svenskt rättsväsen som Jens Lapidus och Johan Åkermark levererade i form av en debattartikel i DN igår. En av dem är Julian Assanges försvarare Claes Borgström som tycker det är olyckligt att Lapidus och Åkermark använde sig av Julian Assange som exempel då kritiken i sig inte har något med Assange att göra:

– Med vissa nyanser håller jag med i mycket och har debatterat en del av de där frågorna själv. Jag tycker bara att det är olyckligt att artikelförfattarna använder sig av Julian Assange som något slags murbräcka. De här frågorna har ju inget med honom att göra, säger advokat Claes Borgström till DN.se.

Borgström är helt överens med Lapidus och Åkermark vad det gäller häktningstiderna och översättningar till andra språk. Han menar att frågorna har diskuterats väldigt länge och inget har hänt, men att det nu borde hända något. En annan som också är överens vad det gäller kritiken av häktningstider är Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg:

Det är framför allt fyra brister artikelförfattarna tar upp: långa häktningstider, att utredningar inte översätts till misstänktas språk, att nämndemän nomineras av politiska partier samt att förhandlingar bakom lyckta dörrar är vanligare i Sverige än på andra håll. Den första punkten hör till något Borgström också kritiserat. Även Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, instämmer

– Både Europarådets och FN:s tortyrkommittéer har kritiserat Sverige för långa häktningstider och vi håller med om att de kan vara otroligt långa. Vi har också vid ett flertal tillfällen genom åren ifrågasatt bland annat stängda dörrar. Så även nämndemannasystemet, men snarare för att rekryteringen blir begränsad än att det skulle bli politiska domstolar, säger Anne Ramberg till DN.se.

Anne Ramberg menar att kritiken mot svenskt rättsväsende  som Lapidus och Åkermark uttrycker är den samma som Advokatsamfundet fört fram i många år, men understryker att det svenska rättsväsendet hör till de som har högst rättssäkerhet i världen.

Borgströms syn på nämndemannasystemet är dock positivare än Lapidus och Åkermark. Han menar att jurysystem inte skulle vara bättre. Justitieminister Beatrice Ask menar att nämndemannasystemet i grunden är bra, men att det kanske borde göras om så det blev mer representativt för den svenska befolkningen:

– Det har diskuterats att öka möjligheten med att arbeta med en fri kvot. Att hitta något sätt att rekrytera personer som inte utses av partierna, säger Beatrice Ask.

Hon funderar också över hur man ska få fler nämndemän som är yrkesverksamma. Ett sätt skulle, enligt henne, kunna vara att se över de ekonomiska ersättningarna för uppdraget. Samtidigt måste processen bli effektivare, till exempel att färre förhandlingar ställs in.

Men justitieministern vill inte ändra på själva systemet med nämndemän som utses av politiska partier.

– Jag tycker att det är bra att ha perspektiv från andra håll. Och det är det syftet som ligger bakom.

Resten av kritiken avfärdas av Ask. Något som är ytterligt märkligt. Kritiken vad det gäller de långa häktningstiderna har funnits sen 1960-talet. Det är en mycket allvarlig kritik som inte bara framförts inom Sverige utan också från bland annat Europarådets och FN:s tortyrkommittéer. Det är en allvarlig brist i det svenska rättssystemet att häktningarna kan vara hur långa som helst och att de hur lättvindigt som helst innebär isolering för den häktade. Ibland i många månader. Att vara häktad i Sverige kan liknas vid psykisk tortyr.

När det gäller nämndemannsystemet är jag själv i grunden positiv till hur det fungerar men skulle gärna, precis som Ask, se att det fanns en möjlighet även för andra än de som tillhör de partier som är representerade i fullmäktige nånstans att utse nämndemän. Eller att i alla fall en del nämndemän kunde väljas/utses utifrån andra premisser.

Intressant?
Bloggat: Mårtensson, Juristen,
Borgarmedia: Journalisten, AB, SVD, NVP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,