Listan på sommarpratare (Sommar i P1) är ganska lång, men som vanligt slår det mig att Sverige Radio är grymt bra på att hitta många ointressant namn och personer. Intressant det där. Att jag alltid upplever det så alltså Men startfältet är faktiskt något bättre än förra eller förrförra året då det var rent bedrövligt. Levengood är väl trevlig, men också ganska tråkig, Timbuktu kanske är nåt att lyssna, men prettot Maria Wetterstrand vill jag faktiskt inte alls höra även om hon är rätt skärpt. Beate Grimsrud kanske kan bli roligt och vi kan ju hoppas att Sven Nylander pratar lite om hur det är att vara påtänd på kokain. Eller inte.
Wadling kanske man ska lyssna på, intressant musik blir det ju eventuellt, men annars vet jag inte. Fredrik Gertten som jag ju faktiskt känner lite grann lyssnar jag självklart på, Patrik Sjöberg kanske liksom Knausgård och Leif GW Persson. Betydligt fler intressant än förra året alltså. Men ändå mest ganska ointressanta och för mig okända typer.
Intressant?
Bloggat: Bokhora,
Borgarmedia: SVD1, 2, DN, GP1, 2, HD1, 2, Skanskan, BLT, Barometern, EK, GD, ÖP, EX1, 2, 3, SVT,
Läs även andra bloggares åsikter om Sommar i P1, Sommarpratare, Mark Levengood, Freddie Wadling, Knausgård, Patrik Sjöberg, Fredrik Gertten, Timbuktu, Beate Grimsrud, Kultur, Radio
Hur kan du avfärda sommarpratare som ointressanta när de är för dig okända? Är inte det lite fördomsfullt. Maria Wetterstrand dissar du, inte för vad hon säger utan hur hon säger det. Jag gillade hennes program och insåg att vi tänker ganska lika. Däremot gillar jag inte alltid hennes politiska åsikter.
För några år sedan lyssnade jag på Dolph Lundgren som sommarpratare. Innan hade jag nog en uppfattning om Dolph men den ändrades i och med programmet där han bl,a, pratar om sin uppväxt och att han blir misshandlad av sin pappa. Vi vet ganska lite om personen bakom ”kändisen” och ska nog låta bli att sätta betyg på det vi ser i media.
Min intention är att försöka vara vidsynt och fördomsfri. Det tycker jag att du borde testa också.
Clas
Programmet med Dolph Lundgren var mycket intressant och bra. Överraskande. Hittills i år är det ingen som överraskat mig. Jonas Jonasson var lite bättre än förväntat. Maria Wetterstrand tråkig. Freddie Wadling en katastrof. LKAB-chefen var direkt ointressant. Nylander var bra och intressant. Det är viktigt att man också gör ett bra program, inte bara vad man tycker. Radio är mer än bara tyckande. Jag har naturligtvis inte heller samma åsikter.
Jag vet alltså vilka de flesta sommarpratarna är och jag bedömer dem och deras program efter hur det är (helheten), inte efter att jag har samma åsikter som de.
Det jobbigaste med sommarpratarna är att det hela tiden handlar om egotrippandet. Jag råkade bli sommarpratare 1995 och för mig var det helt oacceptabelt att jag skulle använda denna radiotid för att skryta och gå igenom detaljer i mitt liv. Vem kan vara intresserad av detta? Jag gjorde inte ens en presentation av mig själv annat är att jag tog upp min inställning till Sverige och sedan gjorde en rad kommentarer om hur jag upplevde och tolkade olika situationer och bedömningar av svensk kultur och standardbeteende. Jag talade både kritiskt och kärleksfult för Sverige. Programmet blev en stor succé och Jörgen Cedeberg satte ett alldeles stort betyg på detta program. Redaktionen var inte så glada, har jag kunnat konstatera. Sommarprogrammet blir bra om det handlar om något som är av allmänt intresse, inte om det som bara intresserar mig. Musiken är därför det enda som kan locka, när det är bra vald, vilket också sker sällan. Jag blir ofta tvungen att stänga av radion när de sätter på outhärdliga musikstycken. Sverige har massor med bra folkmusik, men numera ska man höra konstigts huvudvärkframkallande barbarodier (inte melodier).