Det är inget tvivel om att det var polisen som startade kravallerna i Göteborg 2001. Den som har minsta lilla kunskap om vad som hände vet detta. Per Gudmundsson i SVD har inte den kunskapen och klarar uppenbarligen inte heller av att läsa den dokumentation som finns. Han får för sig på nåt sätt att vänstern startade kravallerna. Vilket med facit i hand, med statliga utredningar, böcker och hundratals vittnesberättelser från såväl poliser som aktivister framstår som en lätt debil inställning.
För det första. Kravaller startade vid flera olika tillfällen, det var inte ständigt pågående kravaller. Det var alltså i praktiken inte ett upplopp utan flera.
De första och största kravallerna startade med polisens omringning av Hvitfeldtska på torsdagen den 14 juni 2001. Dvs polisen omringade och attackerade de demonstranter som bodde på Hvitfeldtska, förhindrade de offentliga politiska möten och debatter som skulle varit där. På grund av polisens agerande blev det upplopp på torsdagen. Den dagen var det mest kravaller, flest skadade och det är för agerande den dagen som de flesta är dömda. Däribland exempelvis de 8 som dömdes för att ha arbetat i den så kallade sambandscentralen som ju stormades av polisen på torsdagen.
Den andra kravallen startade på fredag morgon. Detta efter att polisen, egentligen helt utan anledning, ingrep mot en demonstration, den så kallade antikapitalistmarschen. Det är uppenbart från filmer, polisvittnesmål (läs exempelvis polismannen Mikael Oscarssons bok Lag eller ordning) och andra vittnesmål att det är polisen som inleder våldsamheterna i detta fall. Här kan vi inte ens parat om att polisen aktioner utlöser upplopp, utan här är det polisen som startar våldet. När upploppet väl är ett faktum så deltar många fler i upploppet än vad man kunnat förvänta sig. Detta på grund av polisens felaktiga, illa genomförda och missriktade aktion mot Hvitfeldtska dagen innan.
Tredje gången som kravaller startar är på fredag kväll, vid Vasaplatsen och Vasaparken. Kravallerna denna gång inleds med att polisen inringar en fest och startar våldet genom att sparka och slå på festdeltagarna. Dvs även denna gång är det polisens agerande som utlöser våldet. Dessa kravaller medför att polisen skottskadar tre personer och de slutar inte förrän vi vänsterorganisationer sammankallar ett möte på Schillerska samtidigt som polisen drar bort alla poliser från Vasastan. När poliserna försvann upphörde våldet och förstörelsen. Det säger en del om hur ansvaret bör fördelas.
Att polisen under två dagar tre gånger agerar på ett oansvarigt, våldsamt och vansinnigt sätt som skapar kravaller är huvudorsaken till våldsamheterna i Göteborg. Det visar att huvudansvaret för våldet, kravallerna och upploppen står att återfinna hos polisen.
Men polisen agerar inte i ett tomrum. Polisen agerar i ett politiskt klimat. Ett politiskt klimat som gjorde övergreppen möjliga, ett politiskt klimat som gjorde att inga poliser dömdes, att demonstranter dömdes till extremt långa straff och att nästan samtliga etablerade svenska politiska partier (inklusive vänsterpartiet) behandlade oss som demonstrerade som parias. Fördömde i första hand oss och inte polisen. Polisens våld och övergrepp var bara möjliga eftersom politikerna i Sverige accepterade det i sitt försvar av den nyliberala politiken, nedskärningarna och privatiseringarna, i sitt försvar av det odemokratiska EU och i sin iver att få frottera sig med George W Bush. Så ytterst ansvariga för våldet i Göteborg och rättsrötan i domstolarna måste de svenska politikerna anses vara.
Men är då vi demonstranter helt utan ansvar för vad som hände i Göteborg? Vad gäller rättsrötan och de extrema straffen är vi förstås helt utan ansvar. Men förstås inte för våldet under två dagar i Göteborg. Vårt ansvar ligger främst i att vi inte kunde förhindra det. Dvs vi kunde inte förhindra våld hela tiden, men lyckades ändå göra det under långa perioder de aktuella dagarna. Under samtliga de tre stora demonstrationerna som genomfördes (mellan 10 000 och 20 000 deltagare i varje), en mot Bush på torsdagen den 14:e, en mot EU på fredagen och en globaliseringskritisk på lördagen förekom inga våldsamheter och det var inte på grund av polisens agerande utan på grund av vårt agerande. Polisen genomförde under samtliga demonstrationer saker som kunde lett till fler kravaller och upplopp, men det blev så tacka var oss demonstrationsarrangörer. (bra läsning för information om detta är Göteborgskommitténs utredning om händelserna i Göteborg år 2001, SOU 2002:122).
Den viktigaste anledningen till att vi demonstranter inte kunde förhindra våld var polisens agerande som jag redan påpekat, men naturligtvis fanns det individer och mindre grupper inom våra egna led som ville använda våldsamma protestmetoder. Men med all sannolikhet hade vi kunnat hantera det på ett bättre sätt om inte polisen genom sitt ofta huvudlösa agerande skapat många hundra nya potentiellt våldsamma demonstranter. Dessa individer och små grupper bär naturligtvis också sitt ansvar för att det blev som det blev.
Vi demonstranter och aktivister har alltså ett visst ansvar, men som jag ser det så har vi inget att ångra. Vår kritik mot Bush, globaliseringen och EU var rätt då och är rätt nu. De ungdomar som försvarade sig mot polisens angrepp och attacker kan i det stora hela inte heller kritiseras som jag ser det. Naturligtvis var våldet onödigt och vi hade klarat oss bättre utan det, men när bjässar i uniform sparkar och slår på dig, hetsar hundra på dig och vill fängsla dig är det kanske inte underligt att man blir desperat och försvarar sig.
Läs också min dagbok från de aktuella dagarna för 10 år sen.
Intressant?
Bloggat: Warlenius, Bergmark,
Borgarmedia: SVD, SVT1, 2, AB, DN, GP1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om EU, Göteborg 2001, Göteborg, Polisen, Kravaller, Våld, Demokrati, Rättsröta, George W Bush, Globaliseringskritik, Eu-kritik, USA-kritik, Demonstrationer, Aktivister, Schillerska, Hvitfeldtska, Upplopp, Per Gudmundsson, Samhälle, Politik
Relaterat:
