Rökning orsakar inte adhd

I alla fall finns det inga belägg för att så är fallet. Det enda som den i tidningarna omnämnda studien från USA visar är att rökning är vanligare i hem där det finns barn med adhd. Men orsakssambanden är inte klarlagda. Det kan ju vara så att människor med anlag för adhd oftare röker, eller så kan det vara så att adhd och rökning beror på samma saker. Oavsett om det handlar om sociala eller genetiska orsaker. Att passiv rökning skulle vara orsak till adhd är inte belagt eller bevisat.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Advertisements
  • Anonym

    Gode gud vad trött jag är på tidningarnas eviga oförmåga att förstå statistiska bevis. ”löper större risk”, säger de om både det ena med det tredje där man hittat en ökad förekomst av ett fenomen i en populationsgrupp och i dessa så tittar man på en faktor i taget. På så vis hittar man ingen sanning i en multivariat värld annat än av en slump. Det är dock inte bara dålig journalistik, det är för det mesta ganska dålig forskning också. När skall statistik ingå som ett ämne i grundskolan? Det är uppenbart att folk inte förstår att tolka och kritisera den

  • Är född av en mamma som rökte under graviditeten och uppvuxen i ett hem med två storrökande föräldrar men tror inte att det haft någon betydelse för min egen ADHD. Jag tror det ligger en del i din logik om att ADHD-människor i större utsträckning är rökare av samma anledningar som de i större utsträckning överkonsumerar alkohol eller andra droger. Eftersom ADHD är ärftligt blir det naturligtvis en större andel ADHD-barn som  utsatts för passiv rökning än barn utan ADHD. För övrigt har tidningarnas alla lösa tolkningar om ADHD skapat en väldigt negativ bild av ADHD. Min egen uppfattning är att ADHD-människornas ofta mycket starka sidor blir på bekostad av en del mycket svaga sidor. Hög kreativitet och förmåga att ständigt korsbefrukta tankespår blir på bekostnad av bristande förmåga att ta till sig linjär information och processer – ADHD-hjärnans ständiga stickspår resulterar i att vardagliga måsten helt enkelt glöms bort. Den paradoxala förmågan att superfokusera som finns hos de flesta med ADHD blir nästan extrem och outtröttlig om den triggats igång med kreativitet och nyfikenhet. Uthållighet och organisationsförmåga hänger helt och hållet på i vilken grad bränsle i form av nya upptäckter och ny stimulans tillförs. Men allt har ett pris. Dåligt arbetsminne, tankspriddhet, bristande koncentrationsförmåga med svårigheter att mobilisera tillräcklig kraft för vardagliga arbetsuppgifter (oftast pappersarbete) kan  på relativt kort skapa ekonomiska och personliga problem. Snabba infall och omedelbara beslut var kanske en stor tillgång i jägarsamhället men kan i vår samhällsstruktur och kultur få trista konsekvenser. Därför sitter (utan statistik) en stor del av ADHD-paketets ensidigt negativa etiketter felaktigt fästa på de med ADHD-diagnos. I stället är det till stor del vårt samhälle som enbart anpassats till de 95 – 96% som inte har ADHD som orsakar problemen. 

    Leif Engström
    http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.396216-personer-med-adhd-bra-for-politiken