Det låter som en rimlig tanke i en värld när vi anser att brottslingar ska straffas och inte lägger tyngdpunkten på att återbörda brottslingar till samhället för att kunna arbeta och fungera där. Förmodligen är också en straffskärpning vid återfallsbrott i linje med den allmänna opinionen. Men det innebär ingen minskning av brottsligheten och det innebär inte att den dömde får det lättare med sin återanpassning till ett normalt liv i samhället.
Konsekvenserna av en sådan straffskärpning tycks därför vara att brottslingar får sitta längre i fängelse, det blir dyrare för samhället och utan nån direkt effekt på brottsligheten i landet. Förutom då att just den person som sitter i fängelse kanske har svårt att begå brott just den tiden. Men det är ett samhällsekonomiskt dåligt sätt att föröka åtgärda ett problem, brottslighet, som inte kan åtgärdas med hårdare straff. Brottslighet är framförallt ett socialt problem och ofta också ett psykiskt problem hos den enskilde. För skandaltabloidernas och kvällstidningarnas onda, galna, vidriga monster till brottslingar finns ju inte i verkligheten. Brottslingar är i stort sett som jag och du. Därför kan brottslighet kan inte avhjälpas eller avskaffas med hjälp av repression. Den kommer att drabba alla människor utan att hjälpa. Utan att minska brottsligheten.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Straff, Hårda straff, Återfallsförbrytare, Brottslighet, Brott, Lagstiftning, Kriminalpolitik, Samhälle, Politik
Det kan ju vara så att återfallsförbrytare i allmänhet inte går att rehabilitera, isåfall är det ju vettigt med längre och längre straff för att hålla dem borta från möjligheter att begå fler brott, om man bara skulle kombinera det med total isolering så de inte riskerade att smitta nya brottslingar skulle nog en sån lösning få bra effekt.
Men nu är det ju inte så. Det finns liksom forskning att tillgå.
Det kan ju vara så att återfallsförbrytare i allmänhet inte går att rehabilitera, isåfall är det ju vettigt med längre och längre straff för att hålla dem borta från möjligheter att begå fler brott, om man bara skulle kombinera det med total isolering så de inte riskerade att smitta nya brottslingar skulle nog en sån lösning få bra effekt.
Sorry för ett sent svar men just hittat din blogg 🙂
Detta med brottslighet är ju komplext och svårt, visst är kanske rehabilitering att föredra. Men man får inte förakta offret och dess rätt till upprättelse.
Men om man tar och tilldömer den drabbade ekonomisk ersättning som skall betalas av GM så blir det lättare för honom att återfalla i brott då det är svårt psykiskt att klara av att leva på existensminimum under den tiden det tar att gälda sin skuld.
Men vi kanske talar om ”victim less” brott, där det är ekonomisk brottslighet utan våld och hot inblandat? I dessa fall är jag för försök till rehabilitering.
Min egna (väldigt populistiska åsikt) är att brottslingar som hotar med eller begår någon form av våld mot personer skall straffas mycket! hårt och det spelar ingen roll hur mycket bättre terapi skulle vara då det kan i många fall vara hårt för offret att veta att den blivit utsatt för detta utan att det blir någon ”vedergällning” för detta. Visst kan man tycka att detta sättet att se och känna på är fel, men det är även väldigt mänskligt! Och man kan inte åter kränka offret för GMs handlingar genom att åsidosätta dess väl och ve -igen-.
I detta är jag ganska väl insatt då jag själv nyligen var utsatt för ett mycket grovt oprovocerat personrån mitt på dagen. Hade de skyldiga åkt fast hade jag mått betydligt bättre än vad jag gör nu ifall de fick något som kunde få dem att lida som jag gör.
Trevlig Kväll på dig Svensson!